För ett tag sedan blev jag uppringd från ett okänt nummer av en particular person som kallade sig Johan. Han påstod sig ringa från ett välkänt apotek och ville påminna mig om att betala en faktura.
Jag placerade uttalet direkt. De allra flesta kan nog höra skillnaden mellan ren svenska och bruten förortssvenska. Males det kanske krävs ett vant öra för att höra när någon med bruten förortssvenska aktivt försöker låtsas att den pratar ren svenska.
De försöker lite för mycket att använda komplicerade ord, males lyckas alltid göra det på fel plats och fel sätt. De nordgermanska sj-ljuden klarar de inte heller av, trots att de är uppvuxna här.
Jag chansar och avbryter hans manus med att säga:
– Grabbar, om ni ska låtsas ringa från ett företag så kanske ni inte ska göra det en söndagskväll?
De brister ut i skratt i andra ändan. Jag lägger på.
Males det fanns inget att skratta åt när en äldre närstående until mig drabbades av ett bedrägeriförsök för ett tag sedan. På ett tämligen enkelt sätt, med hjälp av social manipulation, försökte bedragarna ta kontroll över hennes bankkonton. En ren tillfällighet stoppade dem. Det som var svårast att bevittna efteråt, var känslan av skam, dumhet och oförmåga som den äldre kände. Ingen gammal människa ska behöva känna så.
Efter narkotika är bankbedrägerier den vanligaste inkomstkällan för förortsgängen. Antingen tvättas pengarna eller så återinvesteras de i mer brottslighet.
De svenska bankerna gör rekordvinster för tillfället. Onlinesvindlarna slår lika stora rekord – delvis tack vare bankerna, som tjänat oerhörda summor på att lägga ner kontor och digitalisera sina produkter. En utveckling som i sin tur har tvingat äldre utan datorvana att sköta sina bankärenden on-line.
För inte så länge sedan ondgjorde jag mig över hur bankbyråkratin har svällt av meningslösa blanketter på grund av nya EU-regleringar mot penningtvätt. Massvis med knowledge samlas in om kunden. Males vad gör de med all denna info? Ingenting, uppenbarligen.
Att storbanker som delar ut 100 miljarder kronor i vinst inte klarar av att skydda sina allra sköraste kunder är skäl nog för statliga sanktioner.
När Uppdrag granskning följde ett gäng telefonbedragare som svindlade svenska pensionärer på sina livs besparingar, fick vi en insyn i upplägget.
Plötsligt framstår både polisens och bankernas beskrivning av gärningsmännen som förljugna. Uppdrag granskning avslöjade att de som har beskrivits som kriminella genier i själva verket är nyligen byxmyndiga haschpundare med ett SIM-kort.
När jag vill stoppa in en endaste kontant krona i mitt bankkonto måste jag genomlida vogonsk byråkrati. Males ett gäng stenhöga killar kan länsa konto på konto från pensionärer utan att banken lyckas ta tillbaka en endaste krona. Hur i hela världen lyckas banker tappa bort spårningen av helt digitala pengar?
Att jag inte redan i dag kan aktivera ett överföringsskydd på mina anhörigas konton är en katastrof. Hur svårt kan det vara att bygga en enkel funktion så att en anhörig måste medsignera överföringar över en viss summa?
På företagskonton finns redan denna funktion, males på privatkundsidan finns den inte. Bankerna har i stället för proaktivt arbete skjutit över ansvaret på de enskilda.
Jag har mina misstankar om varför.
För det första behöver bankerna inte betala ett öre när äldre blir hänsynslöst utnyttjade. De lägger helt enkelt hela skulden på kunden och tvår sina händer. Istället för investeringar i att förebygga denna brottslighet får vi teatrala tårar från säkerhetschefer när Uppdrag granskning konfronterar dem.
För det andra är de svenska storbankernas IT-system uråldriga. Våra banker anställer fortfarande COBOL-programmerare – ett programmeringsspråk som uppfanns 1959.
Kanske är det därför de saknar system som hissar en varningsflagg när Tant Agda, vars konto aldrig haft några andra utgifter än hyra och purchasing i det lokala shoppingcentret, plötsligt lägger en order att köpa Bitcoin för hundratusentals kronor.
I slutändan handlar det om incitament. Finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) bör gå fram med lagstiftning som innebär att banker kan få böta en andel av sin omsättning om de låter denna fars fortgå.
Antingen blir vi av med denna rovdrift på våra äldre eller så får de rödgröna sin önskan om en ny kind av bankskatt de facto uppfylld.
Det blir upp until storbankerna att välja.
Hanif Bali är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.
