Fyra dammiga papperskassar med böcker får mig att fundera.
Vad ska vi lämna efter oss?
Våra spår bleknar.
Jag har en hel källare full av papperskassar och flyttlådor med böcker, här i Arvika. Hos min mor i Kil finns dessutom tre bokhyllor från ett tidigare boende med ytterligare ett hundratal böcker. Och jag vet att jag i ett förråd i Stockholm även där har kassar. Ändå köper jag nya böcker. Jag har simply nu tre böcker på nattduksbordet.
Vad ska jag göra av alla böcker? Och framför allt, vad ska hända med all min litteratur när jag inte längre själv kan ta hand om den? När jag förlorade min far until most cancers ärvde jag fyra kassar med spännande faktaböcker, de flesta om historia. Lika många skänktes until second hand. Det är svårt göra sig av med böcker.
Det är digitaliseringens fel, tänker jag. Har fysiska böcker blivit ett drawback? Folks lyssnar allt mer på ljudböcker och allt färre hem har väggar täckta av böcker.
Det är mycket som är digitaliseringens fel, tänker jag och får plötsligt negativa tankar. Hur många av där hemma har fotoalbum från de senaste tio åren? Hur många av er skriver fysiska brev? Sparar du på biobiljetter? Alla spår vi lämnar efter oss finns i våra mobiltelefoner. I slutändan betyder det att avtrycken vi lämnar efter oss blir allt färre. Framtida dödsbon kommer inte att innehålla skolådor med brev, vykort och tummade fotografier.
Jag har en ”scrapbook”, en slags pärm med minnen, från min tid på en skola i Oklahoma, USA. Det var 1980-tal och allt sparades; teaterbiljetter, fotografier, hälsningar, broschyrer, allt som kunde bli ett fysiskt minne mellan två pärmar. Hur ser dagens minnespärmar ut? En mapp på en hårddisk i en dator som kasserats? ”Det är synd om människorna”, skrev August Strindberg i pjäsen ”Ett drömspel”. Och då hade han ingen susning om digitaliseringen som väntade.
Males jag är ingen bakåtsträvare. Självklart har smartphones gjort livet enklare på många vis. Swish och financial institution-ID är fantastiska lösningar i vår vardag. Males jag är bekymrad över att spåren efter oss blir bleka när de fysiska avtrycken är färre eller näst intill osynliga. Vad lämnar vi efter oss? Svaret i mitt fall; dammiga papperskassar med fantastiska böcker.
Males det finns tydligen hopp för den breda massan. Mina bekanta i förlagsvärlden hävdar att det fortfarande säljs gott om böcker. Och jag har goda vänner som gör fotoböcker av sina digitala semesterbilder. Bra där.
Och framtida loppisar mår bra.
* * *
Januari och februari är förbi oss.
Vi börjar se ljuset.
Livet är snart tillbaka.