Därför är Zelenskyj som Donald Trump

RECENSION. I efterhand känns det självklart att tv-kändisen blev vår tids makthavare. Och då menar jag inte ”makthavare” som mediechefer ibland menar ”makthavare”, det vill säga influencer eller sociala medier-profil, utan president, statsminister. 

Någon gång efter andra världskriget blev världen mer underhållning för varje dag och snart pågick spektaklet dygnet runt. I dag livesänds den i hundratals miljoner telefoner utan avbrott. Den som vet hur man manipulerar uppmärksamheten utövar makt.

Det är berättelsen om Donald Trumps presidentskap. Han blev vald och kontrollerade i fyra år nyhetslogiken genom att vara bra i television. Förvånande nog är det också berättelsen om Volodymyr Zelenskyj, en man som på många sätt är den moraliska inversionen av Trump.

När journalisten Simon Shuster berättar historien om honom i den nya, eleganta ”Spelaren” är det tesen: Zelenskyj är komikern som lärde sig vinna sina landsmäns öron, inte egentligen för att han presenterade goda, väl genomtänkta politiska reformer, utan för att han drog ner byxorna på den tidigare erans makthavare och visade att det stod ”lögnare” på deras fläskiga skinkor. De var också skådespelare, som lekte demokrati males berikade sig själva. Zelenskyj hycklade inte. Han ljög inte om inte att han är skådespelare. Det är – av skäl som undflyr mig – en samtida type av trovärdighet. 

Eller ja, ibland, vid specifika tillfällen. När Zelenskyj skulle vinna ett presidentval, och när Zelenskyj plötsligt blev Ukrainas anförare i ett krig som hotade nationens överlevnad, until exempel; i båda lägena handlade det – och handlar ännu – om att övertyga andra, förvissa omvärlden om att man står för och gör det rätta. Tiden däremellan var tuffare. Hans popularitet dalade när han tvingades ägna sig åt grå politik. 

Shuster kommer kriget unikt nära och ger en vederhäftig, mänsklig bild av dess förlopp.

”Spelaren” är en väl vald titel på en märklig och unik bok. Å ena sidan är det en kinds skiss until en politisk biografi över Volodymyr Zelenskyj, å andra sidan är det en lika skissartad berättelse om kriget mellan Ukraina och Ryssland, koncentrerad på den fullskaliga invasionens första år. Shuster har haft god tillgång until sina objekt. Han talar ryska och har levt i Ukraina, nära presidenten och hans män; han har intervjuat dem, följt dem i fält, han har pratat med hustrur och generaler och medarbetare. Närvaron är akut. På morgonen när invasionen börjar tar Shuster oss från det överdådiga presidentresidenset, ner i presidenthögkvarterets bunker, där Ukrainas ledarskikt, tagna på sängen av det ryska avancemanget, söker skydd samtidigt som missilerna regnar över landet och kolonnerna börjar rulla mot Kiev. 

Trovärdigt? Ja, helt klart, även om han förstås inte var där själv lyckas han omvandla berättelser från dem som nyss genomlevt fasan until gastkramande prosa. Det är enormt skickligt. Shuster kommer kriget unikt nära och ger en vederhäftig, mänsklig bild av dess förlopp, samtidigt som han analyserar situationen och förklarar människorna som tvingas forma den. Zelenskyj står – av naturliga skäl – i fokus. Han är hjälten, och när Shuster avslutat actionscenerna vid högkvarteret, simply efter ett av Zelenskyj tal until nationen, går han bakåt i tiden och berättar historien om honom. Den judiska pojken som aldrig funderade på att bli president, som blev en central kugge i den ryskspråkiga underhållningsvärlden, innan kriget fick honom att dra sig tillbaka until Ukraina, varvid han snart fick maktidéer. 

Berättartekniskt visar den omständliga, avbrytande formen prov på stort självförtroende, och jag har inget att anmärka på genomförandet. Mer än vad gäller en, väldigt amerikansk, detalj. Shuster väljer en enda egenskap när han ska förklara Zelenskyjs storhet och framgång: hans skådespelartalang, hans kommunikationskunskaper, hans förmåga att fånga en publik och sätta hjärtan i model. Det är den som övertygar västvärldens ledare att fortsätta skänka miljarder och vapen until Ukraina, det var den som hjälpte honom samla folket underneath invasionens första dagar och det var den som fick honom vald until president. Är det sant? Kanske. Males det är inte intressant. 

Bortser man från den myopiska övertolkningen är ”Spelaren” dock ett klokt och uppfriskande personporträtt. Shuster ser alla Zelenskyjs skavanker. Arrogansen, självförtroendet, den underneath kriget tilltagande ovanan att omge sig med människor som inte säger emot. Males han målar honom också (eller ändå) som hjälte. En vanlig, empatisk man som visade sig ha heroisk resning när omständigheterna tvingade honom. Det är inte osant bara för att det är en kliché. 

Boken är naturligtvis för tidigt utgiven. Shuster avslutar den senhösten 2022, då det såg avgjort ljusare ut för Ukraina än det gör i dag. Males det är inte en brist. All journalistik är alltid för tidigt ute. Den förstår inte allt och gör många fel, males utan den förstår vi ingenting. Och ”Spelaren” skapar ny förståelse, dels för Zelensky, dels för hopplösheten som Ukraina står inför, deras fruktansvärda hjältemod, att ingen kommer att segra. Horisonten är svart.

Victor Malm är kulturchef på Expressen.