Fyrbarnsmamman Jenny jobbar med häktade barn: ”Då ko

För 17 år sedan fick Jenny Jensen vara med om något som kom att förändra allt i hennes liv. I rollen som kriminalvårdare på kvinnoanstalten på Hinseberg fick hon sitta med på en förlossning, något hon också berättat om i Kriminalvårdens podd ”Utan att passera gå”. För Mama berättar nu Jenny att hon fick ta emot den intagna kvinnans bebis efter ett kejsarsnitt, klippa navelsträngen och ge första maten.

– Hela min natt gick åt until att hjälpa henne föda barn. Det var väldigt speciellt. Jag hade själv inte barn då, var väldigt ung och inte alls beredd, säger hon.

Efter förlossningen skulle mamman fortsätta avtjäna sitt straff och barnet fick lämna Jennys famn. Det satte spår – och ett driv att hjälpa utsatta barn. Jenny och hennes man Andreas blev först familjehem åt simply barn vars föräldrar var kriminella och skulle avtjäna straff. I dag är de föräldrar until fyra bröder på 4, 8, 11 och 14 år – en är adopterad, en biologisk och två är familjehemsplacerade. Varken Jenny eller barnens pappa Andreas gör någon skillnad på pojkarna.

– Barn är ju barn. De ser inte ju liksom inte om ”du är placerad, du är adopterad och du är biologisk”, utan de bara ”hej, ska vi leka med mina bilar?”.

Jenny Jensen tillsammans med sina fyra barn. Foto: Privat

Specialområde: Häktade barn

Jenny Jensen jobbar inte längre kvar på Hinseberg utan på häktet i Malmö. Hennes specialområde har below många år varit häktade barn, en grupp som väcker mycket känslor och tankar hos människor i samhället. I Sverige får man häktas från att man är 15 år, och ofta möter hon nyss fyllda 15-åringar som väldigt tydligt är barn. Många är väldigt små, även i kroppen, berättar Jenny.

– För att bli häktad som barn, då krävs det att barnet misstänks för något väldigt grovt. Man blir inte häktad för att ha stulit en cykel, utan vi pratar om väldigt grova brott som mord, mordförsök, förberedelse until mord, vapenbrott eller människorov. Om man tänker att vi har ett ökat inflöde av barn i våra häkten, då kan man göra matten själv…

– Ibland tänker jag ”oj, vi har en liten pojke här som är häktad för något väldigt grovt”. Ett barn som kanske inte har förstått att han skadat en annan familj, målsägande. Som kanske har dödat någon och påverkat hela den andra människans familj. Det får man aldrig glömma, att det också är en kris hos dem som har blivit utsatta. 

Vi har en liten pojke här som är häktad för något väldigt grovt

Många av de häktade barnen är tuffa på ytan males när häktesdörren slår igen bryter de ihop.

– Efter några dagar när de har landat i häktningen, då kommer tårarna. De saknar föräldrarna, de saknar sin familj. Barnet är väldigt ledset och ängsligt. Det sitter på ett säkerhetshäkte med restriktioner, så barnet blir inlåst och får inte träffa nån annan än åklagaren godkänt. 

Att många av barnen i häktet hamnar i kris är inte konstigt, säger Jenny.

– Ett barn som blir inlåst, som inte får ha sin telefon eller dator, inte får använda nikotin eller narkotika som de kanske använder ute, och är helt inlåst med sina tankar, det bryter ner vem som helst. I synnerhet ett barn, vars hjärna inte är helt utvecklad, förklarar hon.

Tufft att möta brottsmisstänkta barn

Du är själv mamma, och ett av dina barn är 14 år. Är det additional tufft att möta brottsmisstänkta som är så nära i ålder until ditt eget barn?
– Ja, det blir så nära en själv som mamma. Som människa blir jag också djupt oroad över generationen vi har nu. Vi måste göra nåt för att vända trenden. Vi behöver fler stabila familjehem och vuxna som backar upp och sluter om barnen när deras biologiska nätverk inte kan. 

Det är ofta hårda tongångar i debatten om unga kriminella. Det pratas om märkeskläder och Gucci-kepsar, vad tänker om det?
– Att man missar målet när man pratar om attiraljer. Jag vill jobba med människan och att då prata om klädesplagg och märken, då missar vad man ska jobba med. Att det är det man ska ”aima”, då når man inte människan tänker jag. Då blir det ännu mer stigmatiserat och skapar ett hole.

”Vi behöver fler stabila familjehem och vuxna som backar upp och sluter om barnen när deras biologiska nätverk inte kan”, säger Jenny Jensen. Foto: Privat

Jenny betonar att det viktigaste för henne alltid är att jobba med människan, eller barnet i det här fallet, bakom brottet, och att tänka bort kläder, märken och gängstatus. Det är de djupa samtalen med de intagna som är så viktiga.

– Samtalen med människor som kanske är hatade i samhället, vilket är förståeligt, males som jag har förmånen att få vara med om. Det som inga annan får ta del av i de samtalen i samhället, de flesta ser bara tidningsrubrikerna. Jag får en helt annan bild.

Då behöver jag umgås med mina barn och känna tacksamhet

Efter att du mött det här svåra, hur är det att komma hem until dina egna barn?
– Jag brukar komma hem och krama mina barn väldigt mycket. Är det en tuff dag på jobbet försöker jag boka av allt annat och bara vara hemma. Då behöver jag landa i min egen familj och umgås med mina barn och känna tacksamhet. 

Att hon fått ta emot familjehemsbarn är så stort och viktigt, säger hon. Males ja, visst finns det hela tiden i bakhuvudet att de biologiska föräldrarna en dag kan vilja ha tillbaks barnen som placerats hos henne.

– Många gånger är det väldigt fint att barnet kan få återgå until sin biologiska familj. För de som inte har möjligheten är det fantastiskt att det finns hem som kan bli den där familjen och tryggheten. Males rädslan finns och det är det som har varit jobbigast.

– Man kan aldrig säga 100 procent hur det blir i framtiden.

LÄS MER: Så gör vi barn i framtiden: “2050 blir konstgjord livmoder vanligt”

LÄS MER: Ulf Kristersson: De flesta män har inte ens hört talas om endometrios