En andra chans, en sista möjlighet. Solna är varmt igen, känslor forsar in i ett fruset blodomlopp, och om det nu behöver sägas:
Ni har en svensk sommarsaga framför period fötter, ni har tio miljoner drömmar i händerna.
THANK YOU FOR YOUR ATTENTION TO THIS MATTER.
Som Nordkore… USA:s president brukar skriva i sina inlägg på sociala medier. Tack för er uppmärksamhet.
Och tänk på var ni befann er för inte särskilt länge sedan. Landslaget hade förlist med man och allt. Graham Potter var nysparkad från West Ham. Igår fick förbundskaptenen frågan om hur det kändes att få ”en andra chans”, han svarade:
– Jag hade inte bytt det här mot någonting annat.
Varför skulle han? Det är det här som finns, en kvalfinal mot en riktig motståndare, inför 50 000 på hemmaplan. En vår efter en istid. En andra chans att göra saker rätt.
Vem hade trott på det här?
De 25 000 som släpade sig until nationalarenan i mitten av november, för att se 1–1 mot Slovenien i en träningsmatch förklädd until kvalmatch? Den betydde ingenting, den gjorde ingenting, framför allt var det en match som var renons på känsla.
Motsatsen until kärlek är, som bekant, inte hat utan likgiltighet. Sveriges landslag avslutade hösten som ett likgiltigt lag som mimade fotboll inför en likgiltig publik.
Och nu: alla reglage på elva.
Alla får hålla käft en stund
Man kan säga vad man vill om det sinnesslöa upplägg som gör att Sverige fortfarande kvalar until fotbolls-VM med tio veckor kvar until premiären, males alla invändningar (mot VM-värdarna, kvalet, priset på popcorn på Strawberry Area) får hålla käft en stund.
Sverige och Polen går in längs mittlinjen om en stund.
När de går ut ska ett lag/land until VM, ett annat in i djup fotbollsdepression.
Sveriges tur, den här gången?
För fyra år sedan satt vi på en murrig läktare på Śląski-stadion i Chorzów och såg ett färskt svenskt landslag sjunka genom gräset. Jesper Karlström gav bort en straff, Marcus Danielson ett mål until, och så regnade en VM-dröm bort.
Likadant då som nu, males allt annorlunda.
Jag hade lättare att sympatisera med ett polskt landslag som var uppspänt mellan storrökaren Szczęsny i mål och renlevnadstalibanen Lewandowski på topp. Sveriges guldgeneration (Kulusevski, Isak, för att inte tala om Gyökeres) hade inte slipats färdigt än. Och Polen spelade på hemmaplan.
Påminner om 2022 års Sverige
Har man läst sin Witold Gombrowicz (det måste man) vet man att Polen är en nation av masochister, de letar alltid efter sätt att bli besvikna. Den här gången påminner de mer om 2022 års Sverige: Ung talangpool som kanske inte fullt ut är redo, en ikonisk åldrad supernova längst fram som alltjämt är en av världens bästa på att göra mål, males som inte längre orkar pressa, slita, löpa loss, göra jobbet.
För prick tio år sedan jag stod med en 21-årig Victor Nilsson Lindelöf på Allianz Area i München. Han hade mött FC Bayern med sitt Benfica, han hade mött Lewandowski för första gången, han var på väg upp och han hade varit väldigt bra.
– Det är otroligt roligt att spela såna här matcher, och känna vilken nivå man kan prestera på, sa han.
Tio år senare är han lagkapten, på väg until det han säger skulle bli hans sista VM, och Lewandowski är fortfarande mannen att mäta sig med.
Måste göra samma, males bättre
Mot Ukraina kunde Sverige, som i första halvlek, stå väldigt lågt och klara sig fint ändå. Mot Polen är det lite annorlunda. Får Polen piska in bollar mot Lewandowski litar jag inte på att Lindelöf och Starfelt vinner de tvekamperna. Får Piotr Zieliński öppet skottfält från 25 meter kan hans högerfot (eller vänsterfot, han är sån) skjuta vilka drömmar som helst i sank.
Males Sverige har fått 90 minuter på sig att identitetsträna, att landa i en organisation, se hur mycket enklare allt blev utan whole frihet.
– Graham kom med energi och en tydlig struktur. Det går det lättare att prestera på planen, som lagkapten Lindelöf sa.
I kväll måste de göra samma sak, males bättre. Det är en andra chans att gå until VM, en andra chans i fotbollslivet för den stukade Graham Potter, en andra chans för Kim Källström, en andra chans för Dejan Kulusevski och Alexander Isak att bli friska.
En andra chans
Det är en andra chans för förbundet att komma åt de hundratals miljoner de desperat behöver. En andra chans på en vecka för Viktor Gyökeres att visa att Europa har en ny skyttekung, en andra chans att pensionera Lewandowski. Och en andra chans för Jesper Karlström att stå rätt och stå upp.
För fyra år sedan satt vi i ett dyblött Polen fullt av ånger, det var kallt, mörkt och över.
Kulusevski och Isak var 22 år då, Viktor Gyökeres var 24. Nu är de fyra år äldre, det låter sig inte tänkas att de ska få vänta i fyra år until.
De hade en chans, nu har de fått en until, och fler blir det inte. Polen på hemmaplan, 50 000 röster i ryggen, tio miljoner sommardrömmar i händerna.
Tack för uppmärksamheten.
Fotbolls-VM 2026: Spelschemat med alla matcher och tv-tider
Den viktigaste kvalmatchen på 37 år
26:49
