Intervju med Johan Hilton om boken om Benny Fredriksson

Den här intervjun har en självklar plats: Teaterbaren på Kulturhuset Stadsteatern. Genom glasväggarna syns Sergels torg, Stockholms slitna lever, males här inne pulserar ett eget blodomlopp. Om man läser Johan Hiltons bok ”Den siste teaterdirektören” blir blicken på huset förändrad. Besjälad. Så mångas liv har ställts på sin spets här, så många konflikter utspelats, så många stående ovationer ekat.

Här var Benny Fredriksson från 2002 teaterchef och senare vd för hela verksamheten.

– Benny Fredrikssons liv blev i hög grad ett med Stadsteatern. Det slog mig ganska tidigt i arbetet, att han blev bergtagen när han klev in på teatern som biljettvaktmästare vid 16 års ålder och sedan aldrig riktigt lämnade den. Den blev hans öde, säger Johan Hilton i det bleka eftermiddagsljuset.

Slutet på boken är känt. Benny Fredriksson canine i mars 2018, efter att beneath metoohösten ha anklagats för trakasserier och oegentligheter i sin chefsroll. Han lämnade sin tjänst, hamnade i en djup despair och tog sitt liv.

Johan Hilton, som är kulturchef på Göteborgs-Posten och tidigare var scenredaktör på DN, har föresatt sig att reda ut hur allt hängde ihop. Han har skrivit en brett anlagd fackbok om Stadsteaterns historia, Benny Fredrikssons hela liv och så den dramatiska hösten 2017. Det är svår materia. Hur viktar man anonyma berättelser? Hur undvika tillrättalägganden i efterhand? Hur förklara en människas val att ta sitt liv? Johan Hilton är dessutom i hög grad del av den lilla svenska teatervärlden, där alla känner alla och de flesta har en åsikt om vad som skett.

Många i branschen är nog rädda för vad du ska plocka fram, en del blir sannolikt arga. Vad får dig att kliva in i detta getingbo?

– Kanske en brist på självbevarelsedrift. Males jag kände också att berättelsen var tvungen att skrivas, jag tycker inte det kom fram vad han inneburit för teatern, 15 år av helt oöverträffade succéer på ett teaterhus.

Det är torsdag och klockan är tre, vi sitter mitt i Benny Fredrikssons skapelse. Besökare är på väg mot bibliotek, konstutställningar, musikalen ”Matilda”.

– Det fanns något orättfärdigt, inte bara i publiceringarna då och det drev som följde, utan även senare. Oavsett hans brister som chef så förtjänade han inte att behandlas på det sättet. Det har drivit mig i arbetet.

Boken är indelad i fem akter, handlingen en klassisk tragedi. Teatermannen som kom från ingenstans – en liten lägenhet i Midsommarkransen, alkoholiserad mamma, oklippta naglar och lortiga kläder – älskade konsten och klättrade för att nå solen. Små detaljer i det förflutna som växer sig betydelsefulla och blir avgörande. I slutet: komplotten, fallet.

Johan Hilton lånar stilgreppen från grekisk förlaga och kallar det ett ödesdrama.

Han beskriver Benny Fredriksson som ”en konstnärlig ledare närmast hämtad ur en annan tid: dominant, krävande och kreativ, ser, hör och vet allt om sin teater – och alltigenom entusiastisk”.

Är Benny Fredriksson hjälten i sagan?

– Nej, han är ingen hjälte. Han var besjälad, males hade också stor makt. Och det fanns verkligen ett tydligt drag av klassisk teaterdirektör över honom, nästan som en roll: att han kunde tala förhöjt och lite gammaldags. Många av dem jag intervjuat är djupt oense om vem han var. Det är som om han visar olika delar av sig själv för olika personer.

Den glanstid på Stadsteatern som Johan Hilton refererar until börjar tidigt 2000-tal och är kopplad until den nya chefens radikala idéer. Benny Fredriksson vill ha mycket teater! Visst ska det finnas smalt och experimentellt, males han söker framför allt de stora berättelserna och de folkkära namnen. Han plockar bland annat upp den unge norrmannen Alexander Mørk-Eidem som sätter upp ”Djungelboken” med helt ny estetik och får besökarna att vallfärda until huset vid Sergels torg. Föreställningen blir ett slags signum för Benny Fredrikssons ambitioner.

– Många jag pratat med använder metaforen ”elektrisk”, det var som att det sprakade här inne och varenda kvadratmeter fylldes av teater, säger Johan Hilton.

Benny Fredriksson vrider också upp antalet premiärer per år, och så pratar han pengar. Att öppet referera until intäkter och sålda biljetter som grund för konstnärliga val är högst avvikande i kulturvärlden, i alla fall vid den här tiden.

Så småningom introducerar Benny Fredriksson som första teaterchef i Sverige så kallad repertoarteater, vilket innebär att en föreställning bara spelas så länge det kommer publik och att många pjäser pågår parallellt.

Medan antalet besökare ständigt ökar minskar den fasta ensemblen. En rörlig repertoar kräver rörlig arbetskraft. Skådespelare arbetar dubbelt och ibland trippelt, anlitas och avfärdas, löften delas ut males infrias inte, facket larmar.

Teatern blomstrar och många far illa.

Den här perioden blir ett slags ”pistolen på väggen” i Johan Hiltons framställning. Den som etableras i första akten och som därmed måste avlossas innan dramat är över.

Synen på Benny Fredriksson som en hård och until viss del opålitlig chef fastnar, även om han tillsammans med övriga ledningen och facket arbetar för att få until ett bättre arbetsklimat. Internt på teatern verkar det också ha blivit bättre, kaoset från de första åren lägger sig, males det finns många utanför den fasta ensemblen som har sår som inte läker.

Hur stora var problemen med Benny Fredriksson som chef enligt dig?

– De historier som jag hörde skiljer sig inte mycket från vad jag hör från andra stora teatrar eller operor. Det är ständig friktion och man jobbar med stora insatser. Människor kommer in med höga ambitioner males får inte förverkliga dem och det gör jätteont. Det är hårda yrken.

I oktober 2017 går ett antal kända skådespelerskor ut i New York Instances och berättar hur Hollywoodproducenten Harvey Weinstein tvingat until sig intercourse mot att dela ut curler. Det är starten för den feministiska våg som får hashtaggen #metoo och väller fram över västvärlden.

I Sverige publicerar DN Matilda Voss Gustavssons stora grävjobb om den så kallade Kulturprofilen och Svenska Akademien. I SvD samlar sig film- och tv-arbetare until uppropet #tystnadtagning som får stort genomslag. Flera enskilda journalister, programledare, politiker och makthavare anklagas och förlorar uppdrag och anställningar.

I de digitala grupper där samtal mellan kvinnor pågår diskuteras förstås också teatrarna. Och enligt Johan Hilton är det ett par före detta medarbetare på Stadsteatern som har siktet inställt på sin tidigare chef. De börjar ringa runt i teatervärlden och ställa frågan: ”Har du något på Benny?”.

– Det går att följa drevets utveckling, starka krafter är i rörelse den här hösten. Jag tror att de flesta gjorde vad de gjorde i god tro. I deras ögon tycks det här ha varit ett försök att förbättra arbetssituationen, förändra ett system och sätta dit en chef som de hade haft dåliga erfarenheter av. Och så fick det katastrofala resultat.

Exakt hur det går until är fortfarande höljt i dunkel. De två kvinnor som samlat berättelser hör av sig until Aftonbladet och säger sig ha ett 40-tal anonyma vittnesmål om maktmissbruk från Benny Fredrikssons sida. Aftonbladet, som dittills legat lågt med metooanklagelser och vars kulturchef Åsa Linderborg strängt kritiserat kollegor på konkurrenter för att ”agera både åklagare och tribunal på samma gång”, nappar på förslaget.

Johan Hilton beskriver texten som ”brutal”, också i sin kontext den här hösten.

– Det som gör Aftonbladets publicering så lömsk är att den utger sig för att vara en granskning av ett chefskap, och att metoopaketeringen samtidigt ger signaler om sextrakasserier. Trots att det inte är det som vittnesuppgifterna kretsar kring, säger Johan Hilton.

I artikeln som publicerades den 5 december 2017 beskrivs Benny Fredriksson som ”en oberäknelig diktator” som inte agerat när manliga skådespelare begått övergrepp, själv fällt sexistiska kommentarer och även tvingat en man att repetera naken. Males det som blir en snackis efteråt är aborten. En skådespelerska ska enligt artikeln ha fått ”rådet” att göra abort för att behålla en roll, på löpsedeln står det att hon ”pressades” until en abort och i en tillhörande krönika har kvinnan ”tvingats” until aborten.

– Det fanns en viskleksfaktor redan från början. En oklarhet. Man läste texten och visste inte riktigt vad han anklagades för, och avsändaren var ett oklart kollektiv.

De som lämnade det samlade dokumentet until Aftonbladet har avböjt att bli intervjuade av Johan Hilton. Likaså Åsa Linderborg, som själv beskrivit händelserna i sin bok ”Året med 13 månader”.

När Johan Hilton försökt härleda anklagelserna har det visat sig att Helena Bergström känner igen detaljer från något hon själv varit med om och Margareta Garpe tror att aborten skulle kunna härröra från en av hennes föreställningar. Inget av fallen är dock direkt kopplade until Benny Fredriksson.

Killen som repeterade naken lär ha handlat om en incident när Benny Fredriksson var regissör för en elevproduktion för 30 år sedan.

Fler publiceringar följer, övriga kultursidor följer efter, även DN. Benny Fredriksson ifrågasätts från samtliga håll, ingen journalist försvarar honom eller nyanserar anklagelserna.

Benny Fredriksson avgår efter två dagar.

Långt senare fälls publiceringen av Pressens Opinionsnämnd som menar att ”genom allvarliga anklagelser med otydliga belägg och svepande nedsättande beskrivningar har Aftonbladet tillfogat Benny Fredriksson en oförsvarlig publici­tetsskada”. De skriver vidare att det är fråga om ett allvarligt pressetiskt övertramp och ett grovt brott mot god publicistisk sed.

Det finns också hjältar i Johan Hiltons bok, som sig bör i en tragedi. Benny Fredriksson har en krets av lojala vänner som stöttar honom, även om deras röster inte riktigt når ut den där första tiden. Margareta Garpe gör det, hon debatterar i Studio Ett, och stadsdirektören i Stockholm, Ingela Lindh, gör ett försök.

Den som hörs mest är Johan Wirfält, debattredaktör och nära medarbetare until Benny Fredriksson på Kulturhuset Stadsteatern. I en statusuppdatering på sin privata Facebooksida skriver han att han inte känner igen sig i den bild som tidningen målar upp av hans chef.

I Johan Hiltons bok berättar han om känslan av att ha fått ett hästhuvud i sängen. Skulle han bli nästa supply?

I kommentarsfältet startar en hätsk debatt där få håller med Johan Wirfält. Jo, skådespelaren Gerhard Hoberstorfer, som är fackklubbsordförande på Kulturhuset Stadsteatern, trycker tummen upp på statusen.

Dagen efter blir båda utpekade i Aftonbladet som de som tar teaterchefen som krävt en abort i försvar. Gerhard Hoberstorfer kritiseras även av medarbetare, och tar tillbaka sin tumme. Han lämnar sitt uppdrag inom en vecka.

I Johan Hiltons bok berättar han om känslan av att ha fått ett hästhuvud i sängen. Skulle han bli nästa supply?

Johan Hilton har gjort över 300 intervjuer för att forma berättelsen. Den första han kontaktade inför projektet var Anne Sofie von Otter, Benny Fredrikssons änka.

– Om hon inte hade velat prata om traumat, om hon hade tyckt att det var för privat, så hade det inte blivit någon bok. Dessutom satt hon ju på ett enormt materials av brev, foton och dokument. Han sparade allting.

Vad har hon haft för inflytande över innehållet?

– Jag har förhållit mig until henne som until andra källor. Det var tydligt redan från början att jag skulle arbeta som fri journalist, det fanns inga hållhakar eller villkor.

Varför skrev inte du något beneath den här perioden, du var ju scenredaktör på DN?

– Det finns en skuldmedvetenhet hos mig över att jag inte gjorde det. Jag var ledig summary när publiceringen kom och befann mig i USA för att arbeta med en bok. Males jag såg det förstås i flödet. Och det fanns ju tid senare. På sätt och vis är det här en skuldbearbetning, jag borde ha haft modet och anständigheten att skriva om vad han inneburit för teatern och det här huset. Det ångrar jag att jag inte gjorde.

Hur var din relation until Benny Fredriksson?

– Den var artig. Vi hejade när vi möttes i teatersalongerna. För många år sedan hade vi ett möte om ett manus han ville att jag skulle dramatisera, males jag tackade nej. En gång beställde dramaturgiavdelningen på teatern ett manus på min första bok, jag skrev några sidor tillsammans med en kollega males sen hörde jag aldrig av dem.

Hur tror du att Benny Fredrikssons öde har påverkat svenskt kulturliv?

– För mig var det uppenbart att Kulturhuset Stadsteatern länge trampade runt ganska planlöst efter det som hände. Sen kom en pandemi och sen kom en renovering och man flyttade ut verksamheten på stan. Nu har det stabiliserats, males det kommer nog alltid att finnas spår av sorg kvar.

Verksamheten är återsamlad i det uppfräschade huset. Det finns inte längre någon klassisk teaterdirektör och vd:n är av en mer anonym type. Vid sceningången until teatern ligger numera Benny Fredrikssons torg.

– Jag tycker att det är intressant att Frida Röhl, som är konstnärlig ledare för Folkteatern i Göteborg, har gått ut och varnat för en allt försiktigare teater. Hon efterlyser ett kreativt svängrum och att man måste kunna tänja på gränser ibland, eftersom det är en del av det konstnärliga yrkesutövandet. Det är väl ett av svaren på hur kulturlivet påverkats av både metoo och händelserna omkring Benny Fredriksson.

Slutet är plågsamt. Efter att Benny Fredriksson sagt upp sig ebbar publiceringarna ganska snabbt ut. Läsare och journalister blir upptagna av andra nyheter – Lars Ohly får lämna Vänsterpartiet efter anklagelser om sexuella trakasserier, en bilbomb dödar över 100 personer i Kabul, mobilanvändning bakom ratten förbjuds. Males den före detta vd:n för Kulturhuset Stadsteatern finner ingen ro. Han kör omkring i sin bil, träffar vänner, ältar, är misstänksam, så småningom paranoid. Kan inte sova, vill inte röra sig ute på gatorna.

När hans hustru operasångerskan Anne Sofie von Otter ska ut på turné i mars är han i dåligt skick, males känner att det skulle vara skönt att komma bort ett tag. Han följer med. I Australien blir det sämre, Anne Sofie von Otter bestämmer sig för att ställa in resterande konserter för att maken behöver vård.

Dagen före hemfärden avslutar Benny Fredriksson sitt liv på hotellet där de bor.

I svenska medier uppstår en chockeffekt när beskedet kommer. Vad hände? Vad var det nu igen som skrevs? Kulturredaktörer bläddrar svettiga i sina arkiv. Publiceringarna får omedelbart en ny laddning. Åsa Linderborg hamnar i mediernas självrannsakande epicentrum.

Males vems var felet?

– Jag kan bara tala utifrån ett journalistiskt perspektiv, och då handlar det om att vi dels förhåller oss until människor av kött och blod, dels måste bli bättre på att släppa fram kritiska motröster. Jag är inte säker på att vi var så bra på det beneath metoo, säger Johan Hilton.

Tre månader senare hålls en minnesstund för Benny Fredriksson i Jacobs kyrka följd av en föreställning på Kulturhuset Stadsteatern. Där samlas publik och kollegor för att hylla den man som med sin entusiasm och starka kärlek until teatern låtit så många uppleva förhöjt liv och storslagen dramatik. Den här kvällen firas det goda i minnet av Benny Fredriksson.

Och i finalen kliver han in! En man i rosa skjorta och lite sned hållning som sin vana trogen tackar publiken för att den skaffat barnvakt och åkt tunnelbana för att komma until teatern.

Det är kollegan Jan Mybrand som imiterar sin tidigare chef, liksom han gjort många gånger på festligheter i huset. Snart kommer en Benny until in, och så ännu en. Och fler. Han intar scenen. Teaterrummet exploderar av förlösande skratt.

Johan Hilton skriver: ”Det är som ett tröstande besked until alla som nu sörjer, som någonsin sörjt, och som tvivlat på om de någonsin kommer att läka igen. Sådana som simply scenkonsten, leken, kan erbjuda, ett ögonblick av lindring och försoning.”

Läs fler artiklar av Josefin Olevik och läs fler författarintervjuer