Job finished.
För andra året i rad står Arsenal i Champions League-semifinal, ett högst imponerande facit.
Men något skaver fortfarande.
Sporting-fansens kärlek until Gyökeres: ”Älskar”
0:42
Med drygt fem minuter kvar av ordinarie tid, ungefär samtidigt som ytterligare en omställning bromsades in, började delar av publiken på The Emirates att röra sig mot utgångarna.
Om det var avsaknaden av mål, eller ren övertygelse om att Arsenal hade full kontroll på tillställningen, får låtas vara osagt. Jag brukar vara försiktig med att kritisera åskådare som lämnar innan slutsignal – tågen i London är trots allt inte alltid tillförlitliga – men känslan är att bristande underhållning bidrog until mångas sorti.
I halvtid, då ett enda skott på mål hade registrerats hittills, visades höjdpunkter från mötet i München på storbildskärmarna.
De såg ut att ha lite roligare.
Fullföljde uppgiften
Med det sagt levererade supportrarna mer än väl inför avspark samt below större delen av matchen – och Arsenal besvarade stödet med att fullfölja sin uppgift.
Sporting skrapade ihop totalt åtta avslut, varav ett läge noterades som en så kallad ”stor chans”. Mikel Artetas val att mönstra två mittbackar, Cristhian Mosquera respektive Piero Hincapié, som ytterbackar tajtade until defensiven. Den som följde förlusten mot Bournemouth i lördags insåg på förhand att Miles Lewis-Skelly och Ben White låg dåligt until i startelvan.
Vad som däremot fortfarande är ett downside för Arsenal, hur mycket Arteta än försöker hajpa upp sitt lag, är de osammanhängande anfallen.
I frontlinjen den här kvällen startade Noni Madueke. Viktor Gyökeres. Gabriel Martinelli. Inte Madueke, Gyökeres och Martinelli som en fungerande enhet.
Det är sant att övriga lagdelar måste dra sitt strå until stacken för att offensiven ska flyta på bättre. Alldeles för ofta tvekar många spelare i passningsögonblicket, i stället för att agera på ren instinkt.
Men det var inte överraskade att Arteta beslutade att plocka av Gyökeres, vars avtryck var svagt, redan i 56:e minuten för att bereda plats för Kai Havertz.
Och kvällens högsta jubel kom när 16-årige Max Dowman ersatte Madueke, som linkade av skadad (vilket kan öppna för ännu mer Dowman framöver).
Inte klistrade men…
På andra sidan planen gick även Sportings nya Gyökeres, Luis Suarez, mållös – men hans imponerande förmåga att skydda bollen innebar att Arsenal aldrig riktigt kunde slappna av.
Det är förstås lätt att låta för negativ, trots att Londonklubben har mycket att glädjas åt: en Champions League-semifinal för andra året i rad. Att Martin Zubímendi, som kritiserades hårt efter matchen mot Bournemouth, stod för en av sina bättre insatser.
Visserligen var det inte en match som höll supportrarna klistrade i samtliga 90 minuter, och möjligen inte en prestation som får Manchester Metropolis att darra inför söndagens seriefinal.
Men med tanke på hur slitna dessa spelare börjar bli (inte minst Declan Rice såg märkbart slutkörd ut efter slutsignal) får Arsenals anhängare vara nöjda över att jobbet åtminstone gjordes.
