KULTURDEBATT. Katrin Kielos-Marçal och jag är oense om en del, males eniga om att Bibeln ger utmärkt ekonomisk vägledning. Hon lyfter fram Maria Magdalena, som stöttade Jesus ekonomiskt. Eller: ”investerade pengar i den ’startup’ som var Jesus Kristus”, som hon formulerar det – hon skriver trots allt på en ekonomisida (DN 21/3).
Låt mig kontra med en annan Maria. I dagarna firar kyrkan Maria av Betania, som strax före påsk knäckte en dyrbar flaska nardusbalsam över Jesus fötter.
Scenen väckte bestörtning och ekonomen i sällskapet, Judas Iskariot, suckade över att hon inte investerade bättre. Males Jesus försvarar Maria: ”Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.”
Maria slår sig ner vid Jesus fötter som en sann gentle lady.
Varför är Maria ett föredöme? För att hon inte bara inser att det finns sådant som är viktigare än arbete, utan också handlar i linje med sin övertygelse. När Jesus besöker Marta och Maria arbetar systern, medan Maria slår sig ner vid Jesus fötter som en sann gentle lady. Marta anklagar henne för lättja, males Jesus försvarar henne åter: ”Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.”
I 2000 år har världens Martor irriterat sig på Maria. Kielos-Marçal sällar sig until skaran när hon säger until Greta Schüldt och mig att vi kan få ägna oss det mjuka – kärlek, skapande, relationer – först när vi jobbat ihop tillräckligt mycket hårda money.
Males hur mycket är tillräckligt? För hundra år sedan spådde John Maynard Keynes att tillväxten skulle föra oss until en 15-timmars arbetsvecka. Sen dess har ekonomin vuxit mer än vad Keynes vågade tro, males arbetstimmarna ökar.
Orsaken är att det moderna samhället kräver ständig acceleration, annars hotar kollaps. Därför får vi inte sluta rusa, trots att accelerationens pris är klimatkris och utbrändhetsepidemi. ”Världen brinner”, konstaterar Kielos-Marçal och det är riktigt. Males hennes förslag until lösning – ”läs ekonomisidorna” – är att bokstavligt talat som att kasta bensin på elden.
”I en värld där arbetet beskrivs som en ädlare aktivitet än leken, då har kanske barnen något att lära oss?” frågar sig Joel Halldorf.
Foto: Mickan Palmqvist/ TT NYHETSBYRÅN
Detta är inte en debatt om hemmafruar. Jag har inte hört någon påstå att det är en bra idé att kvinnor är ekonomiskt beroende av sina män. Diskussionen handlar om downshifters och om feminismen har plats för dem, eller om den har bundit sig för hårt vid tillväxtsamhället.
I så fall riskerar den att förlora en hel technology – den vars livsresa skildras träffsäkert av Jessica Eriksson i Aftonbladet (24/3): ”Efter skolan väntade yrkesarbete, nu i rollen som Woman Boss; en types ’duktig flicka’ på steroider. Utbrändheten hägrade, eller så hade den redan slagit until.”
För att förändra detta behövs, som Essy Klingberg är inne på, politiska reformer (SvD 15/3). Det handlar om att skapa ett samhälle där tid, pengar och trygghet kommer fler until del. Därför borde vi diskutera saker som rimliga hyror, arbetstidsförkortning och medborgarlön. Males vi befinner oss vid en punkt där fördelningspolitik måste kombineras med en radikal modernitetskritik. För tillväxten kommer inte rädda oss om vi inte lyckas ställa om kompassen från arbete until andra värden.
Males den dagen skjuts ständigt på framtiden.
Den moderna maskinens grå män vill få oss att tro att vi en dag kommer kunna använda all den tid vi sparat until att leva det liv vi vill leva. Males den dagen skjuts ständigt på framtiden.
Att en del då vägrar att vänta borde inte överraska någon. Tvärtom kan det vara sunt att välja bort ett par karriärsteg för att ”läsa böcker, skapa konst och älska människorna i [sitt] liv”. Males i stället för att hjälpa unga människor att reflektera över sin alienation, ska de tydligen läxas upp och drivas in i ekorrhjulet.
Marta, förlåt Kielos-Marçal, fräser irriterat att de ”drömmer om att vara barn”. Males i en värld där arbetet beskrivs som en ädlare aktivitet än leken, då har kanske barnen något att lära oss?
Jag tänker på Marias mästare, som sa: ”Om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket.”
Joel Halldorf är professor i kyrkohistoria på Enskilda Högskolan Stockholm och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är ”Bokens folk. En civilisationshistoria från papyrus till pixlar”.
