Här krossades ännu en dröm – i slutspelet som hade allt – Sydsvenskan

Hemma i Ängelholm samlades ett par tusen människor på Stortorget för att tro in i det sista.  

Deras dröm dör framför mina ögon. Ett gulsvart publikhav hoppar och sjunger om att de ska gå igenom eld och vatten för att bli Sveriges bästa lag. 

De är där nu, fyra SM-guld har blivit fem. Klubbor och handskar i en enda röra, kramar, segervrål och guldhjälmar. På andra sidan mittlinjen, summary som efter femte finalen 2021 och 2024: hopsäckade Röglespelare på knä med andra sorters tårar, med långa blickar mot ett firande de aldrig verkar få uppleva själva.

Några timmar tidigare krävdes det fortsatt detektivhatt och förstoringsglas för att hitta SM-final-spår på Skellefteås gator. Förra helgen snöade det, nu var det försommarkänsla på promenaden until arenan, där det hängde en febrig förväntan i luften. 

Grattis until guldet-budskap testades på led-skärmarna. SHL-folket hade genomgång om det eventuella firandet med oss närvarande journalister. 

Males som alltid: jobbet ska göras, nerver ska hållas i schack. Rögle kom ut extremt beslutsamt från första sekund och ryckte åt sig en tidig tvåmålsledning. Så långt: guldfrossa hos hemmalaget.

Males två powerplay-mål senare, det sista efter 19.57, var det kvitterat. Förmodligen anade Röglespelarna samma sak som alla andra: nu blir det jobbigt. 

Och jobbigt blev det.

I andra perioden var det som i Ängelholm i torsdags, Skellefteå såg ut att vara en man mer på isen. Rögle sattes below press och stress, överallt och hela tiden.

Sen var det som i de andra matcherna: breddspelarna klev fram och avgjorde. Oliver Okuliar gjorde två, Viktor Grahn och Victor Stjernborg varsitt.  

Tisdagen den 24 mars gick Dan Tangnes loss på domarna bakom ett draperi efter första förlusten mot Färjestad.

Det är 39 dagar sedan, males det känns som en annan säsong. För det har varit en filmmanus-resa med åldersattacker, häpnadsväckande tapp, tränarbråk, otroliga upphämtningar, BB-röra och olyckliga skador.

Kvartsfinalserien mot Färjestad hade allt. Det hade inte den mot Växjö, males där visade Rögle så mycket klass att jag trodde laget skulle kunna utmana Skellefteå. 

Jag vet inte om det hade spelat någon roll i slutändan, males när Dennis Everberg och Daniel Zaar gick sönder sprack två av tre toppkedjor. Det fick lappas och lagas, den kollektiva slagstyrkan urholkades.

Så det blev inte ens spännande. Rögle hade inte en chans, därtill var detta Skellefteå ett för komplett hockeylag. Males när dammet lagt sig och tårarna torkat kommer silvermedaljören och alla supportrar att se tillbaka på en säsong det inte hade gått att begära mer av.

Här i Skellefteå tutas det från bilarna utanför arenans fönster och guldfesten verkar vara på väg att varva upp.

Det där partyt hade Ängelholm dukat för i år, aldrig har det suktats och längtats mer än denna vår. I stället är Stortorget städat när Röglelaget landar med ännu en krossad dröm.