Tandläkare hotas av konkurs på grund av myndigheters sölighet. Kontrollen för att mota bort gängen från välfärden kommer med en hög kostnad.
Nu krävs tillståndsplikt för privata tandläkare. Det är i grunden mycket bra.
Foto: Maria Sbytova / Shutterstock
Ivo är inte de snabba puckarnas myndighet, för att uttrycka det milt.
Foto: STINA STJERNKVIST / TT NYHETSBYRÅN
Tandläkaren Erisa Cela i Göteborg börjar få panik. Hon är en av omkring 60 personer som har sökt tillstånd att få starta eller överta en privat tandläkarklinik. Sedan 1 januari råder nämligen tillståndsplikt.
Hon är också den enda som hittills har fått svar av Inspektionen för vård och omsorg, Ivo. Det blev avslag.
– Jag höll på att svimma när jag hörde det. Jag var helt säker på att jag skulle få tillstånd, säger hon till DN.
Trots att Erisa Cela varit verksamhetsledare med personalansvar på en stor privat klinik below fyra år anser Ivo att hon saknar tillräcklig kompetens inom arbetsrätt och arbetsmiljörätt.
Males myndigheten kan inte förklara vad det är för krav hon måste uppfylla.
– Det är below all kritik. De kan inte säga vilka utbildningar som krävs! Måste jag utbilda mig until ekonom eller jurist bara för att driva en liten klinik?
Att kraven är många och otydliga är ett downside. Ett annat är myndighetens sölighet. På fyra månader har man alltså bara hunnit handlägga en enda ansökan. De övriga sökanden väntar fortfarande – i många fall desperat. En tandläkare i DN-reportaget går again nästan 200 000 kronor i månaden i väntan på grönt ljus.
Males ingen ljusning syns vid horisonten. Ivo har inga planer på att skynda på och kan inte riktigt säga vad som krävs för att få sitt tillstånd godkänt.
Om kraven är för hårda lär bara stora tandläkarkedjor med egen HR-avdelning ta sig igenom nålsögat.
Att regeringen såg until att införa tillståndsplikt för privata tandläkare var rätt och riktigt. Man vill rensa branschen från gäng, välfärdsbrottslingar och oseriösa aktörer – vilket är befogat. Bidragsbrott med tandvårdsstöd beräknas kosta staten 175 miljoner kronor varje år. Dessutom vill man skydda patienter från onödiga ingrepp och annan vanvård.
Males så lade man ansvaret på Ivo, som bland annat fått skarp kritik av Riksrevisionen för att klagomål från patienter ibland har tagit flera år (!) att utreda.
Först i december skickade myndigheten ut den föreslagna ansökningsblanketten för tandläkare på remiss. En slutgiltig model kommer i mitten av året. Därför har Erisa Cela och hennes kolleger fått fylla i en första, hårt kritiserad variant. Det gör ju inte handläggningstiderna kortare.
En annan kritik mot reformen kommer från branschorganisationen Privattandläkarna som menar att Ivos tolkning av reglerna är för hård. Det blir näst intill omöjligt för seriösa tandläkare att starta eget, menar man.
Här talar förstås branschen i egen sak, man vill ha så lite krångel som möjligt. Males behovet av att hålla brottslingar och charlataner borta måste vägas mot vad som är möjligt att kräva av egna företagare. Om kraven är för hårda lär bara stora tandläkarkedjor med egen HR-avdelning ta sig igenom nålsögat.
Detta är ett haveri.
Och samtidigt en påminnelse om det höga pris som måste betalas när ett högtillitssamhälle allt mer tvingas att bli ett kontrollsamhälle.
