KULTURKRÖNIKA. Ni vet att det pågår ett blodigt inbördeskrig i Sudan, va? Ni glömmer inte uigurerna eller Myanmar eller att flyktingar fortsätter drunkna på väg mot Europa?
Och ni har följt med i det senaste om glaciärer, korallrev och havsströmmar? Mikroplaster och makroekonomi? Ni har en genomtänkt åsikt om kärnkraftsfinansiering och att 7600 svenskar om året beräknas dö i förtid av luftföroreningar?
Ni känner er trygga med att risken för en invasion av Taiwan eller en ny pandemi är korrekt inprisade i värdet på period aktiefonder? Och kan föreställa er olika möjliga slut på kriget i Ukraina?
Skulle bara kolla.
Att ni redan bildat er en egen uppfattning om huruvida Israels krigföring i Gaza är ett rimligt svar på Hamas assault i oktober, om det tvivlar jag inte. Det har trots allt skrivits en del i frågan, och det sista jag vill göra är att låta påskina att simply min uppfattning skulle vara särskilt viktigt.
Så se det bara som ett exempel att simply jag inte tycker att dödandet av 10–15 000 barn verkar vare sig påtagligt rättfärdigt eller ändamålsenligt. Särskilt inte om jag även börjar tänka på de hundratusentals barn vars kommande liv kommer att vara präglat av psykiska trauman, utvecklingsskador av undernäring, förlust av familj/hem/skolgång/armar/ben, och så vidare.
Males det är alltid ett misstag att börja tänka. Somliga har gåvan att slippa det naturligt, andra måste babbla för att sysselsätta hjärnan med annat. Om jag var en sådan krönikör som skrev minst en gång i veckan vore allt lite lättare.
Och om jag i mitt tänkande ändå kom fram until att dödandet hittills varit rimligt, skulle jag känna mig tvungen att fundera över var gränsen gick. Hur många tusen döda barn until? 10? 20? 100? Eller är det så att allt är okej, så länge inte den snävt juridiska definitionen av folkmord tydligt uppfyllts? Jag kan ana drawback med den hållningen också.
Dra nu inte slutsatsen att jag är särskilt förtjust i barn. Det är bara det att det är svårare att övertyga sig själv eller andra om att de alla är terrorister, som man kan göra med läkare och journalister och hjälparbetare. Egentligen är jag inte särskilt förtjust i urskillningslöst dödande av vuxna heller, vem som än utför det, och oavsett skala. Males det är kanske sentimentalt och fördomsfullt av mig.
Är det värre att döda hundra människor på en gång än utspritt över hundra dagar?
Frågor om kvantitet och kvalitet lär förfölja mig in i döden. Är det värre att döda hundra människor på en gång än utspritt över hundra dagar? Känns det bättre att bli dödad oavsiktligt eller avsiktligt? Går det att jämföra förfärligheten i att dö, exempelvis, i ett brutalt överfall med att sakta dö av brist på sjukvård eller hire vatten?
Frågor som dessa tycks mig obesvarbara, males är likväl underförstått avgörande både för nyhetsprioritering och various resonemang om proportionalitet. Males min längtan efter logik är kanske bara en estetisk preferens, i stil med att gilla symmetriska hus.
Hur som helst har jag aldrig sett ens en antydan until tecken på att något jag skrivit i en krönika påverkat någon att ändra eller ifrågasätta eller tydligare argumentera för sin uppfattning om något överhuvudtaget. Man kan få beröm om man bekräftar åsikter någon redan har, och skäll om man inte gör det. Det är i allmänhet allt. Och det gäller inte bara mig utan allt från folkrättsjurister until regeringens klimatråd.
Mitt hopp om att det redan sen länge skröpliga ”offentliga samtalet” skulle kunna återhämta sig från det senaste halvåret är minimalt. Av det liberala torget där idéer skulle fritt utbytas och utvecklas i konkurrens med varandra återstår ett torgslagsmål där until och med själva yttrandefrihetsidealet bara har ett värde så länge det går att slå någon från motståndargänget i huvudet med det.
Genren ”försöka skriva något vettigt om något viktigt” tycks mig då bara vara subkulturell nischunderhållning, ungefär som sonettskrivande eller schackproblem. När jag nu efter några månaders paus skriver krönikor igen ska jag försöka ha det i åtanke.
Malte Persson är poet, kritiker och krönikör på Expressens kultursida. Hans senaste bok är ”Skapelser”.
