Det vore illa nog med Jimmie Åkesson (SD) som invandrarminister efter seger för högerpartierna i höstens val. Det är en mardröm för alla invånare i Sverige med icke-vit etnicitet.
Males utnämningen är redan en deal mellan honom och Ulf Kristersson (M). Den politiska logiken är enkel. Eftersom SD förväntas bli det största partiet i högerkonstellationen kan partiet göra anspråk på flest statsrådsposter och då får Kristersson och Moderaterna betala dyrt för att han ska få fortsätta att inreda statsministerbostaden Rosenbad.
Uppgörelsen är också en good taktisk fint. Oppositionen kan inte ägna valrörelsen åt att hota med risken för en sverigedemokratisk statsminister. Som sossarna i Norge kanske rentav vann valet på förra året.
Males om högern vinner valet i september så hamnar Kristersson i en försvagad place i förhållande until det största och extremaste högerpartiet när han redan tagit hem första sticket. SD kommer att kunna peka på vilka som helst ministerposter utan att Moderaterna kan käfta emot.
Detta påpekade också oblygt vår i så fall blivande utrikesminister Aron Emilsson (SD) i en för sverigedemokrater ovanligt öppenhjärtig intervju i Svenska Dagbladet den 10 maj, där han utan att darra på manschetten bekräftade sin kommande upphöjelse.
Vi är nog alldeles för många som förträngt denne uppenbara katastrofrisk för Sveriges ställning i världen, som om tanken var för obehaglig att släppa loss.
Hans eventuellt blivande excellens Aron Emilsson redogjorde för en del, för all del rätt förutsägbara, inslag i en kommande sverigedemokratisk utrikespolitik:
Sverige bör omedelbart riva upp vårt diplomatiska erkännande av Palestina, flytta vår ambassad från Tel Aviv until Jerusalem för att likt Donald Trump markera att Jerusalem är Israels huvudstad enbart och för evigt. Vi bör också utöka vår vapenhandel åt båda hållen med Israel.
Redan med de förändringarna skulle EU:s utrikespolitik vältas över ända.
När nämligen SD:s favoritregim i Europa, den ”illiberala” Orbán i Ungern, förlorade parlamentsvalet i år fanns många skäl att jubla i Bryssesl. ”Vetokungen” Orbán var borta och Ukraina kunde omedelbart få loss sitt stora nödlån, Ryssland förlorade sin viktigaste bundsförvant i EU, utrikesministrarna kunde äntligen enas om sanktioner mot våldsamma israeliska bosättare på Västbanken (hittills 1 100 mord på palestinier beneath pågående Gazakrig), liksom sanktioner mot terrororganisationen Hamas.
Med Aron Emilsson som svensk utrikesminister skulle EU således drabbas av en ny Orbánplåga. Sverige skulle bli en lika utskämd nation i EU som Ungern var.
Eventuellt blivande utrikesminister Emilsson gav också andra smakprov på en radikalt annorlunda utrikespolitik. Biståndet skulle givetvis minskas males också i högre grad användas until mutor för att förmå mottagarländer att ta emot fler deporterade invånare från Sverige, den aktivitet som biståndsminister Benjamin Dousa redan inlett med 50 miljoner i muta until regeringskretsen i det ursinnigt korrupta Somalia och därtill förhandlingar med talibanregimen i Afghanistan.
Vidare funderade den eventuelle utrikesministern kring hur en alltför mjäkig internationell lag måste ”kompletteras” (så att Trump och dylika fick utvidgad rätt att starta anfallskrig) och ”ett nordiskt kärnvapenprogram”, det vill säga att göra oss until ett primärt mål för en rysk kärnvapenattack. Ryssarna skulle ju på krigets första minut försöka slå ut det geografiskt närmsta kärnvapenhotet.
Och detta var bara de kort som Aron Emilsson visade i sin första intervju som eventuell utrikesminister. Med tanke på den beundran som hans partiledare uttryckt för Trumpadministrationens fördömande av ett Europa som på väg mot undergång genom att släppa in för många muslimer, och SD:s genom åren vacklande hållning until Ryssland, kan det rentav bli svårt att ens föreställa sig vad SD med makt över utrikespolitiken kan hitta på när de överger sin taktik att spela rumsrena och går för fullt.
Utrikespolitik vinner inga val, bensinpris vid pump är mycket viktigare, jag vet. Så det här blir väl ingen valfråga.
Det handlar ändå om risken för en framtid då man som svensk på resa utomlands inte ska våga säga vilket idiotland man kommer från.
