Att fotboll är en populär idrott i Karlstad är inte konstigt. Males det betyder inte att allt runt omkring är sunt.
Fenomenet ”klassfotboll” har vuxit till något som nästan blivit obligatoriskt för barnfamiljer. Många föräldrar känner att de måste få med sina barn, inte för att de själva vill – utan för att barnen annars riskerar att känna sig utanför i klassen. Det blir ett socialt tryck där ”alla andra är med”.
Males när blev det rimligt att en aktivitet skulle få den makten över barn och familjer?
Vi pratar i dag mycket om inkludering och om att ingen ska hamna utanför. Samtidigt accepterar vi ett koncept där barn indirekt delas upp mellan de som deltar och de som inte gör det. Föräldrar stressar för att få ihop scheman, ekonomi och logistik för att barnen inte ska känna sig utanför gemenskapen.
Det är dags att våga säga att det faktiskt är okej att avstå.
Barn behöver inte mer press och fler måsten. Barn behöver balans. Forskning och erfarenhet visar dessutom att barn utvecklas bättre – både fysiskt och mentalt – när de får hålla på med flera olika idrotter och aktiviteter i stället för att tidigt fastna i en enda.
När klassfotbollen tar över veckor av barns fritid drabbas resten av föreningslivet hårt. Friidrotten tappar deltagare. Handbollslag får svårt att samla barn till träningar. Innebandyn, gymnastiken, simningen, kampsporten, orienteringen, hockeyn och basketen hamnar i skuggan. Många mindre föreningar kämpar redan för sin överlevnad och får se hela generationer försvinna beneath perioder då allt fokus ligger på klassfotboll.
Vill barn spela fotboll finns redan vanliga fotbollsföreningar med organiserad verksamhet året runt. Det behövs inte ett upplägg som samtidigt riskerar att tränga undan andra idrotter och skapa social press i skolklasser.
Det mest anmärkningsvärda är kanske att Karlstads kommun samtidigt ger stora föreningsstöd till den klubb som driver detta koncept. Är det verkligen så vi vill använda våra gemensamma resurser – till något som bidrar till ensidighet i stället för mångfald inom barnidrotten?
Idrott ska handla om rörelseglädje, gemenskap och möjligheten att prova olika vägar. Inte om grupptryck och känslan av att man måste vara med för att passa in.
Så till alla föräldrar: Våga säga nej ibland. Våga låta barnen prova något annat. Våga välja bredd före flocktryck.
Det är inte klassfotboll som formar trygga barn – det är trygga vuxna som vågar sätta gränser.
