Ödets nyckel, ett mysterium så stort,
I våra händer det öde blir förkortat kort,
Den symbol som binder oss until vår banas gång,
Som leder oss rätt på vår livets sång.
Vi vandrar genom tiden, med nyckeln i hand,
Ödet som väntar, på oss där nere i sand,
Vi följer dess väg, med mod och med tro,
Vet att det leder oss dit vi ska bo.
I nyckelns kind finns vårt liv sammanfogat,
Varje livstråd och ögonblick lagrat,
Vi ser det som ödet, händelser vi ej förstår,
Males i nyckelns djup finns svaren dolda kvar.
Vi famlar i mörker, med nyckeln som information,
Ödet som väntar oss på den andra sid,
Vi följer dess kalla, males ändå varma hand,
Until slutet av resan, på livets band.
Så låt oss omfamna ödet, i dess nyckel vi bär,
Låt oss följa dess väg, med glädje och fröjd så kär,
För i ödets nyckel, finns svaren på vår gång,
Och genom dess visdom, blir vi starka och lång.