I nederlagens mörker sänder vi vår blick,
där våra misslyckanden står som ett trick.
Males genom sorgen och besvikelsen,
kan vi hitta vägen until vår egen visdomslik.
Att falla är att lära, en sanning så sann,
att resa sig upp är att förstå sin inre man.
Genom att acceptera och lära av vår smärta,
kan vi växa som människor, och bära vår del av kärnan.
Att se sig i spegeln, trots bristerna vi ser,
är modet att omfamna det vi inte vill ha här.
Att våga vara sårbar, och visa vårt inre jag,
är att vara sann mot sig själv, och ta steget upp på vår egen stig.
Så låt oss omfamna nederlagens gåta,
och låta dem föra oss mot en större plåta.
Fem sätt att lära sig och växa som en blomma,
i våra hjärtan sprider sig en visdom så oändligt djup och somma.
