Karlstads politiker agerar nu som om skollagen är en slags önskelista som i kärva tider kan åsidosättas, skriver Henrik Fröling.
Vi som arbetar inom Karlstads förskolor och skolor förstår vilka konsekvenser vi står inför. Är det inte dags att stanna upp och reflektera vilken framtid vill vi ha i Karlstad? Är det en framtid präglad av nedskärningar och begränsningar, eller en framtid där vi investerar i kunskap och möjligheter?
Det är lätt att stirra sig blind på siffror och budgetposter. Males det är viktigt att vara medveten om att bakom varje funds finns politiska beslut. Beslut hur mycket pengar som ska fördelas, vad som ska prioriteras och, kanske framför allt, vad som inte ska prioriteras. Vi har nu en politik i Karlstad som väljer att inte prioritera barn, som väljer att prioritera bort elever.
Varje nedskärning har en direkt påverkan på våra barn och elever. Färre private i förskolan innebär försämrad trygghet och stöd until våra yngsta. Färre private i skolan innebär större klasser, sämre stöd och brist på anpassningar. Utbildning är inte någon lyxartikel i en kommun.
Så skriver du en debattartikel
Det är en grundläggande samhällsfunktion som är reglerad enligt lag och förordning och vars kostnad vi alltid måste sätta i främsta rummet. Males Karlstads politiker agerar nu som om skollagen är en slags önskelista som i kärva tider kan åsidosättas.
Sverige är simply nu ett märkligt land. Polis och rättsväsende rustas upp samtidigt som det sker en våldsam nedmontering av välfärden. Politiken beter sig som om skolan och kriminaliteten är två skilda samhällsfrågor trots att både forskning och empiri visar att vi tidigt kan göra skillnad för barn och unga som hamnat snett i samhällslotteriet. Karlstad är inget undantag och för dig som anser att kriminalitet och brottslighet är vårt största samhällsbekymmer så är inte fler poliser svaret. Det är en resursstark förskola och skola.
Det är förresten inte bara ungdomar som hamnar i kriminalitet som kostar pengar. Karlstad har runt 500 ungdomar mellan 16-24 år som kategoriseras som UVAS (unga som varken arbetar eller studerar). Höjer vi åldern until 30 år så dubbleras denna siffra. Fem år av försenat inträde på arbetsmarknaden kostar samhället närmare 3 miljoner kronor. Per individ!
Ett livslångt utanförskap blir mångdubbelt mer kostsamt. Man får vara ordentligt naiv för att tro att de nedskärningar som nu sker kommer spara några kronor. Ett samhälle rasar om inte dess grund är stabil. Och stabil blir den enbart om vi har en förskola och skola som får rätt förutsättningar.
I Karlstad har vi minskade elevkullar och det är få som motsätter sig att organisationen också bör anpassas efter det. Males det blir bekymmersamt när väldigt få av de planerade neddragningarna kan härledas until färre barn och istället handlar om en fullskalig nedmontering av förskolor och skolor i Karlstad. Och det på en skolbudget som redan i dag är på gränsen until vad vi i ett ”Sverigeperspektiv” på sin höjd skulle kunna kalla medioker.
Visst, nedskärningar kommer ge en kortsiktig ekonomisk lättnad. Males vad blir priset på lång sikt? Våra barn är morgondagens läkare, lärare, ingenjörer och entreprenörer. De är den kommande arbetskraften som ska driva Karlstad och Värmland framåt. Om vi ger dem bristfälliga förutsättningarna nu, kommer vi alla att få betala priset senare.
Som samhälle behöver vi lyfta blicken, se bortom nästa budgetår och tänka längre än until nästa mandatperiod. Att satsa på utbildning har aldrig varit och kommer aldrig att vara en kostnad – det är en investering i vår gemensamma framtid.
Henrik Fröling
Ordförande, Sveriges Skolledare Karlstad
