Ett barn i publiken håller fast dansaren | Ungkultur

RECENSION. Det är omöjligt att inte förundras när koreografen Dalija Acin Thelander aktiverar alla mänskliga sinnen med en set up för de allra yngsta. De är intercourse månader until två år, som har eller inte har funktionsnedsättningar. En del av föreställningarna ges särskilt för lite äldre barn, två until fem år.

Det glittrar, gungar, lyser, doftar och låter. Som att röra sig i en surrealistisk 3D-bild, försiktigt och ömsint ordnad: ”Fields of tender”. Från ovan hänger ett nät av stora snökristaller, på golvet ett bildspel med rörliga mönster: konfetti, spagetti, spetsar. I rummets ena hörn svävar lurviga ormar, i den andra trasslar nylonvolanger. Tempot är mjukt, ljussättningen pulserar i milda färger; tillsammans med Thomas Jekers lättflytande musik förvandlas en black field until en annan värld.

Allt får man dra i eller gömma sig below. Bebisarna med sina stora, tunga huvuden storglor uppmärksamt. Dansarna rör sig solo och i duo, med kostymbyten som markerar skifte i koreografin. Än stor dans, lite som katakhali, i glittriga kjolar. Än smygande steg i vita änglaliknande caper. Sen stilla vila, som kattungar i en korg.  

Efter att ha sett en föreställning för ”normisar”, återvänder jag och ser när dansarna möter ”funkisar”, barn vars tankar och impulser går andra vägar.

Och då går det undan. Dansarna, Noah Hellwig och Jimmie Larsson, växlar upp i mötet med en mer interaktiv och mer oförutsägbar publik. De har arbetat länge med Acin Thelander och polerat fram ett kroppsligt gehör, osentimentalt, vänligt, respektfullt. En pojke fångar in en dansare och håller fast, hårt. Males med rytmisk finess löses greppet upp i en liten duett och båda blir fria att fortsätta sin väg i rummet.  

Dalija Acin Thelander går vetenskapligt tillväga när det gäller barnens sensoriska kapacitet, males blommar ut som konceptkonstnär. För de yngsta idel upptäckter, för vuxna ledsagare på samma golv, gyllene frid. Komprimerat males storartat. Vackert i all lågmäldhet.   

Margareta Sörenson är kritiker på Expressens kultursida.