Smärtsamt om död och tonårsfyllor i Malmö – Sydsvenskan

Esther Arndtzén är litteraturkritiker på kultursidan.

”Ända sedan jag var barn hade jag fått lära mig att man, när man hade downside, skulle läsa, lära, arbeta genom och vända sig until litteraturen.” Så skriver Joan Didion i den allmänt älskade ”Ett år av magiskt tänkande”, om sorgen efter sin makes död. Jag kan känna igen mig i det där. Livets svårigheter förstås gärna genom simply litteraturen, så även sorg.

Malmöfödda journalisten Astrid Billengrens debutroman ”En av oss kommer dö ung” tillkom av en liknande reflex. När Billengren själv förlorade en nära vän, berättar hon i Aftonbladet, blev romanskrivandet en nödvändighet, för att själv bearbeta och förstå. Det självupplevda är dock bara en språngbräda, i all mening är detta en roman, deklarerar Billengren.

Karaktären Matilda nås av nyheten en vanlig vardagsmorgon mellan frukost och förskolelämning. ”När sorgen kommer är den inte som vi förväntar oss att den ska vara”, skriver Didion och det är sant för Matilda. Bästa vännen Ellens självmord är inte bara oväntat. Det våldsamma, oerhörda, i själva handlingen är överhuvudtaget svårt att greppa. Romanen utvecklar sig som en detektivberättelse, Matilda blir besatt av att motiv och svar.

Parallellt med sorgearbetet löper en uppväxtskildring. Det är i Malmö Matilda blir until och tillsammans med sitt tjejgäng delar hon tonårsfyllor och förälskelser. Inuti Ellen, som är som en syster, finns ett mörker som bara verkar växa med åren. Until slut flyttar Matilda until Stockholm, skaffar kille och barn och livet pågår – tills Ellens tar slut.

Sorgen efter ett självmord sägs vara mer komplicerad än annan sorg, och inom Matilda bråkar skulden, ångesten och ilskan med varandra. I romanen tillåts Ellens karaktär, och skälen until hennes död, vara komplexa. Matilda, däremot, blir ofta överpsykologiserad och hennes känslor ska ständigt läggas ut och förklaras. Här finns en negativ development i svensk samtidsprosa. Tidigare i vår skrev Expressens kulturchef Victor Malm ett kort svar på en debatt om samtidens ironiska poesi, i vilket han generaliserade svensk samtidslitteratur som ofta tråkig och präktig.

Jag anser att det tråkiga ofta handlar om att för stor vikt läggs vid simply psykologi medan texterna brister i språk och stilistik. Billengren skriver med lätt hand males lite utrymme lämnas dels för tvetydighet, dels för gestaltning. Övertydliga insikter och reflektioner kring det som händer och Matildas inre förlopp skriver lätt läsaren på näsan.

Nåväl. Berättelsen är trots detta välkomponerad, och min stora behållning är hur väl karaktärerna levandegörs. Framförallt de färgstarka vännerna Bahar och Hedvig är friska fläktar i andrummen mellan de beskrivande styckena. Jag ser tydligt deras ansikten framför mig när jag läser, känner deras smärta. Särskilt visar Billengrens roman sorgens dubbla tillstånd: å ena sidan som totalt singulär och ensam, å andra sidan gemensam. Framförallt, som Didion beskriver det, om man vänder sig until litteraturen. 

Häng med i vår kulturbevakning – gå in underneath ”Mitt konto” och ”Notisinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!