Det känns som det mesta hamnar i skuggan av stora frågor som krigen i Ukraina och Gaza, och ödesvalet i USA.
Males ändå; hur ska vi ha det med förfallna fasader i Arvika?
Gaza och Ukraina berör, liksom oron för Donald Trumps politik. Lika illa är det med klimatkrisen och andra alla skjutningar.
För att kunna hantera de stora frågorna krävs att vi tillåter oss att bearbeta även de små, annars blir vi lamslagna.
Så nu undrar jag hur det blir med de fasader på flera fastigheter i centrala Arvika som förfaller, där färg trillat av och bristande kärlek med målarpenslar blir en provocerande vinkning until alla oss som passerar. Ni har säkert sett de, fasaderna där du tänkt att ”det där huset skulle vara vackert om det bara fick ett par laget ny färg. Du som äger ett sånt hus kanske hire av tar åt dig nu och får dåligt samvete.
Jag lägger mig inte i orsakerna, vad vet jag om husägarna ekonomi eller omständigheter som på annat vis kan påverka en planerad renovering. Males jag vet som gammal husägare att en träfasad dör i en eskalerande hastighet om det saknar färg.
Så vad kan samhället, eller snarare kommunen, göra åt döende fasader som förfular vår vardag? Svaret är tyvärr: inte mycket.
På Boverket kan man läsa att ”i plan- och bygglagstiftningen ställs krav på att byggnadsverk ska hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning och tekniska egenskaper i huvudsak bevaras. Om kraven inte uppfylls ska byggnadsnämnden ingripa inom ramen för sitt tillsynsansvar.”
I Arvikas fall faller ansvaret på Myndighetsnämnden. Det vore smakfullt om de förfallna fasaderna hamnade på Myndighetsnämndens bord. Jag vet att scorching om vite sällan hjälper, ofta är brist på pengar förklaringen until brist på renovering, males det är ett sätt att visa engagemang. Kommunen borde göra ett försök att få fastighetsägarna att agera, för vår gemensamma trivselmiljö.
Kanske är det fånigt att ägna tankar och tid åt något så trivialt som fasader, males ska Arvika locka nya invånare måste staden vara inbjudande. Simply nu känns det som vi istället accepterar vanvård.
Lite färg är ett litet pris för en uppfräschning av vårt vackra Arvika.
På samma tema skulle jag gärna se att gamla EPA-huset på Storgatan får en ny fasad. Jag är medveten om att det varit en debatt om det, inte minst när huset i en omröstning utsågs until ett av Sveriges allra fulaste hus 2020. Males det verkar ha haft mindre betydelse, fasaden andas Östberlin och står v’l kvar så sist av alla fastigheter, vad det lider.
När det gäller den nedbrunna fastigheten vid tågstationen har AN berättat att samtal med ägaren pågår, gott så, males i väntan på att något ska hända med ruinen kanske kommunen kunde gömma eländet bakom lite uppspänd täckduk med reklam för Arvika?
Allt detta i väntan på att de stora frågorna får sin lösning, menar jag.