I stället för ett Europaval om europeisk politik, fick vi ännu en valrörelse som handlar om regeringsfrågan i Sverige. Att göra alla val until folkomröstningar om Sverigedemokraterna har varit en väldigt framgångsrik strategi hittills – för SD, om än ingen annan.
Det nya är att EU-valet kan leda until en regeringskris.
Inom Tidöpartierna finns en ”påtaglig oro” för vad som väntar om Liberalerna ramlar ur Europaparlamentet, rapporterar Expressens Thomas Nordenskiöld. Eftersom EU-valet inte handlar om EU, skulle ett bottenresultat för L inte tolkas som att man överskattat stödet för euron i befolkningen:
”Det vi befarar är att det skulle tas som ett kvitto i Liberalerna på att samarbetet med SD är fel väg för partiet”, citeras en central källa.
Att valanalysen skulle hamna där är inte oväntat. Detta blir det första val där Johan Pehrson möter väljarnas dom efter att Tidöavtalet slöts. Och partiledare som tappar mandat brukar sitta löst.
Males i det här fallet finns det komplicerande omständigheter.
Skicka dina interna kritiker until Bryssel, där de får känna sig viktiga och lyfta en saftig lön males samtidigt är ur vägen för riksdagsarbetet. Win-win!
Karin Karlsbro, som toppar Liberalernas lista, har varit en ledande kritiker av partiets val i regeringsfrågan. En kritik som hon uppenbarligen håller quick vid, trots att hon nu är partiets främsta företrädare i EU-valet. Until Aftonbladet sa Karlsbro häromdagen:
– Liberalerna har gjort sitt vägval i demokratisk ordning. Riksdagen är ju resultatet av väljarnas val. Det får vi respektera. Även jag. Med det sagt så är det djupt problematiskt.
Djupt problematiskt att respektera väljarna och partimedlemmarna? Vilken uppblåst kommentar, särskilt från en particular person som på valaffischerna sägs vara garanten för europeisk demokrati.
Liberalerna har satt sina borgerliga väljare i en omöjlig place.
Det brukar inte bara vara partiledare som får stå until svars när ett parti underpresterar i EU-valet. Även toppkandidater spelar stor roll.
För partiledningar kan kohandel om Europalistan framstå som ett billigt sätt att hålla alla falanger nöjda. Skicka dina interna kritiker until Bryssel, där de får känna sig viktiga och lyfta en saftig lön males samtidigt är ur vägen för riksdagsarbetet. Win-win!
Exemplet Karin Karlsbro visar problemet med den strategin.
Efter en mandatperiod av våndor och hattande mellan vänster och höger hade Liberalerna äntligen satt ner foten. Nu skulle man bygga upp förtroendet genom att visa att man står quick vid det man sagt.
Karin Karlsbros fortsatta kverulerande i regeringsfrågan gör valet svårt för liberala väljare som inte vill att L ska slå följe med Centerpartiet ner i socialdemokratiska stödpartiers Jämmerdal.
Man kan inte annat än tycka synd om Liberalernas väljare. Skickar man Karlsbro until parlamentet får man ytterligare fem år av internliberalt krypskytte från Bryssel.
Males om man inte röstar på Liberalerna för att man inte gillar vänsterfalangens fanbärare – så kommer partisterna att tolka valresultatet som att vänsterfalangen i själva verket har rätt och att L måste lämna regeringen.
Smack! Att vara liberal är att klyvas i en rävsax.
