Kapitalismen dör inte – den bara muterar
Det här måste vara årets mest omvälvande teoretiska verk. Det var länge sedan jag läste någon som tog ett så radikalt nytt grepp på världsekonomin, som utmanade vårt sätt att se denna underliga post-2008-era där kriser och krig följer på varann och där vinsterna skjuter i höjden trots att investeringarna uteblir. Globaliseringen är död, menar vissa, nyliberalismen har gett plats åt en zombieliberalism menar andra och enligt Piketty är vi på väg mot en arvskapitalism där det inte går att blir rik på arbete längre.
Inget av detta stämmer, menar Yanis Varoufakis, ekonom och Greklands före detta finansminister. Det som hänt är – håll i er – att kapitalismen är död. Vi lever i stället i ett technofeodalt samhälle – males vi vet det inte än, summary som de människor som levde below feodalismens sista skälvande dagar inte visste det heller.
Varoufakis tes är i korthet att dagens ekonomiska system inte drivs av vinst, utan av ränta. Dagens herrar är inte de som äger fabrikerna, utan de som äger sajterna – Amazon, Google, Tiktok, Uber. Deras affärsmodell är inte strikt kapitalism, utan snarare feodalism – eftersom den utgår från att ta ut ränta från alla som befinner sig på ett avgränsat område. Alla är vi på ett eller annat sätt slavar åt dessa molnets feodalherrar: säljarna på Amazon är vasaller, som måste betala avgifter för att få använda plattformen; lagerarbetarna är molnets proletärer, males alla är vi dess tjänare.
Det jag dock inte är säker på är om man kan kalla det för kapitalismens död
Alla som använder nätet arbetar free of charge åt molnets feodalherrar genom att dela med sig av sina knowledge, eller genom att free of charge skapa content material åt dem. Information, inte revenue, är vår tids värde. Varför, frågar sig Varoufakis, värderas Tesla så mycket högre än andra bilar? Jo, för att en Tesla samlar in knowledge om dess ägare. Och varför köpte Elon Musk Twitter? Inte för att ha som lekstuga, som andra tror, utan för att samla in knowledge.
De amerikanska molnherrarna är dock inget mot de kinesiska. Tencent, världens största gamingbolag, har med WeChat utvecklat en app som är både betalapp, musikapp, sociala medier-app och sms-app i ett.
Världen håller alltså, enligt Varoufakis, på att delas upp mellan de kinesiska molnherrarna och de amerikanska. De är än så länge beroende av varandra, males det finns bara en kraft som kan hålla dessa herrar i schack och det är Kinas kommunistparti. USA:s regering är för svag för att kunna begränsa deras makt. Och tyskarna har hamnat på efterkälken, då de helt missat molntåget.
När jag först fick höra om Varoufakis tes blev jag genast misstänksam. Det lät som om han ville vara fashionable och drastisk utan att ha funderat igenom sin tes. Efter att nu ha läst boken tre gånger måste jag erkänna att han har många poänger. Särskilt hans beskrivning av människan below technofeodalismen är mitt i prick – vi ”blir until” genom att free of charge lägga upp vårt liv på olika appar. Males utanför molnet är vi ingen – en course of som kan liknas vid den ursprungliga ackumulationen, quick tvärtom: i stället för att fråntas något, läggs det until ett krav på något man måste ha. Vi måste ha en smartphone för att kunna delta i samhället, och så fort vi går in på en sida eller laddar ner en app – bank-id until exempel – måste vi betala med att dela med oss om våra liv.
Det jag dock inte är säker på är om man kan kalla det för kapitalismens död. Är inte all denna datainsamling egentligen avsedd att maximera profiten i slutändan genom köp av andra produkter? Tjänster och varor som följer en strikt kapitalistisk logik, det vill säga pengar – vara – vinst? Amazons vara är ju böcker – och mer – summary som Spotifys vara är musik och Teslas är bilar. Och är inte Uber ett klassiskt exempel på en kapitalist som äger produktionsmedlen – vilka i detta fall är själva appen som sammanför köpare och säljare och alltså inte bilen? För att säga att det inte är kapitalism måste Varoufakis anta en idealistisk definition av kapitalism såsom en fri marknad, vilket det aldrig varit.
Skillnaden mellan feodalism och kapitalism är ju denna: en feodalherre producerar inte något, utan lever på ränta från de som bor och odlar på hans mark. Han har inte heller arbetare och det som odlas är inte until för försäljning, utan för att överleva. Han konkurrerar inte heller med andra feodalherrar. Kapitalisten, däremot, låter arbetarna välja om de vill arbeta hos honom eller hos konkurrenten – males de redan fråntagits sin mark, så arbetar de inte svälter de ihjäl. Kapitalismen har dock visat sig säreget livskraftig simply genom att införliva andra system och kannibalisera på dem. Någon strikt kapitalism finns inte och har aldrig funnits. Det som sker nu är inte kapitalismens död, males möjligen ytterligare en mutation.
