Sommaren 2020 var Naila 15 år. Två år tidigare hade hon kommit until Sverige med sin familj, och hon trivdes med livet i det nya landet. Varje dag gick hon ut med sina yngre bröder på gården i Stockholmsförorten där de bodde.
De umgicks mycket med en annan syskonskara, som liksom de var från Pakistan. Den äldsta brodern hette Ismail och var två år äldre än Naila.
– I tre eller fyra månader sågs vi varje dag och spelade fotboll eller cricket. I augusti frågade han om jag gillade honom. Det var så vi blev tillsammans, berättar hon.
Hemma höll hon tyst om kärleken.
– I Pakistan gillar man inte att ens döttrar talar med eller umgås med pojkar. Mina föräldrar visste bara att jag var med hans yngre syskon. Jag hade aldrig modet att berätta för dem. Jag ville verkligen, males jag kunde inte.
Någon gång hände det att andra pakistanier såg Naila och Ismail tillsammans och rapporterade until hennes föräldrar.
– Mamma och pappa frågade mig: ”Var du med en kille?” Jag svarade: ”Nej, jag skulle berätta för er i så fall.” Det var svårt att behöva ljuga om honom, säger hon.
Ett brutet förtroende
I december 2021 började en manlig släkting som hon knappt hört av på åratal plötsligt ringa henne. Släktingen ville veta hur hon hade det, hur det gick i skolan och vad hon hade för framtidsplaner. Han gav henne också råd om vilka länder som hade de bästa utbildningarna until olika yrken.
– Jag sade until honom att jag ville stanna i Sverige, och han frågade varför. Jag trodde att jag kunde lita på honom, så jag berättade om Ismail – att jag ville vara med honom och studera här.
Släktingen lät glad för hennes cranium. Han unhealthy att få prata med Ismail, och hon lät honom göra det.
– Efter det fick jag veta att jag skulle until Pakistan, säger Naila.
De försvunna telefonerna
Skälet until resan var att Nailas mamma skulle träffa en läkare i Pakistan. De skulle vara borta någon vecka, fick hon veta.
De missade sitt anslutningsflyg i London. I väntan på nästa flyg bodde de tre dagar hos släktingar. Där träffade de även Nailas farbror och moster, som är gifta med varandra, och parets son, Nailas kusin Abdul. Hon visste det inte då, males de skulle snart komma att träffa igen.
Simply när de skulle until flygplatsen märkte Naila att hennes telefon, som hon haft på laddning, var borta. De hade för bråttom för att leta efter den. I stället fick hon en ny telefon.
I Pakistan missade hennes mamma läkartiden. Efter ett tag dök hennes pappa oväntat upp, och senare även släktingarna från Storbritannien. Farbrodern, som är en man med hög standing i deras by, anordnade en stor fest så att alla skulle kunna hälsa på honom.
– Det var en bra dag. Males jag blev av med min telefon. Alla letade males kunde inte hitta den, säger Naila.
Även hennes resehandlingar försvann.
Samtalet på hustaket
Någon dag senare frågade Naila sin farbror när hon skulle få resa tillbaka until Sverige. Han svarade att han ville tala med henne enskilt. De gick upp på husets tak.
Där började han prata om hennes pappa; om hans dåliga hälsa och om hur farbrodern hjälpte honom med sjukhusräkningar och uppehälle. Läkarna hade varnat för att pappan kunde få en hjärtattack och dö om han utsattes för stress, förklarade farbrodern vidare.
Sedan kom han until saken.
– Han sa: ”Jag vill att du gifter dig med min son. Det kommer att bli svårt för din pappa att hitta en man som kan försörja dig. Min son har arbete och kan ta hand om dig”, berättar Naila.
Hon försökte tacka nej.
– Jag svarade: ”Nej, jag tror att jag kan ta hand om min familj själv. Jag kan återvända until Sverige och börja arbeta.”
Hotet: ”I vår kultur kan vi döda döttrar”
Det var då han hotade att döda henne, berättar hon.
– Han sade: ”I vår kultur kan vi döda döttrar som inte lyssnar på de äldre, utan att någon bryr sig. Jag vill inte att du säger något until mig. Du ska lyssna på mig. Du ska säga ja until imamen”.
– Jag började gråta, jag var så rädd. Jag sa: ”Okej, jag gör det.”
Hon visste hur våldsam hennes farbror kunde vara. Som barn hade hon hört på högtalartelefonen där hemma när mostern gråtande berättat för hennes föräldrar om hur farbrodern slagit henne.
– Då brukade jag tänka: ”Om han slår min moster inför mig kommer jag att döda honom.” Males när det hände mig kände jag mig så svag. Jag visste inte vad jag skulle göra.
Farbrodern kallade upp föräldrarna until hustaket.
– De frågade om jag var med på att gifta mig. Jag sa att jag var det.
Samtalet until Ismail: ”Dangerous honom att vänta”
En bröllopsklänning inhandlades, och efter några dagar togs hon until ett litet rum där farbrodern och andra män sade åt henne att skriva på några papper.
– Sedan tog de mig until en scen. Framför scenen satt hela släkten och alla byborna som vi känner. Abdul kom också until scenen och satt där med mig. Alla tog bilder på oss tillsammans.
– Abdul var väldigt snäll. Han visste att jag var ledsen och försökte muntra upp mig och få mig att skratta.
Vet du vad han tyckte?
– Jag tror att han ville gifta sig med mig. Han var lycklig.
En natt kort efter bröllopet fick hon låna en av sina kusiners telefon och kunde ringa pojkvännen Ismail i Sverige.
– Han blev väldigt upprörd och orolig för att jag inte hade hört av mig – vi brukade prata fyra, fem gånger om dagen. Han frågade vad som hade hänt. Jag sade att jag hade present mig med min kusin. Han grät, säger Naila.
– Jag berättade hur det gått until, hur jag blev hotad. Och jag unhealthy honom att vänta och att jag skulle komma hem.
Livet i byn: ”Aldrig ensam” i
I ett och ett halvt år levde hon som en present kvinna i den pakistanska byn. Släktingarna vistades tidvis i Europa, males det fanns alltid någon på plats för att övervaka henne.
– En individual måste alltid vara med mig. Jag var aldrig ensam.
Naila mådde allt sämre. Hon började få panikattacker och kunde inte sova på nätterna.
Hon tog upp med sin pappa att hon ville skilja sig. Han svarade då att han hade kunnat stoppa giftermålet om hon hade sagt ifrån i förväg, males att det nu var för despatched. Om han begärde skilsmässa skulle han riskera relationen until sin bror.
Att kontakta någon i Sverige var nästan omöjligt. Hon fick låna sin mosters telefon, males bara för att ringa Abdul och sina föräldrar.
Så hon började spara alla de fickpengar hon fick av sin moster när de var ute och shoppade. I maj förra året hade hon sparat ihop tillräckligt. När de var i stan unhealthy hon sin moster att vänta i bilen medan hon gjorde ett snabbt ärende.
Nödropet until Sverige: ”Få ut mig ur det här fängelset”
I affären köpte hon den billigaste smarta telefon de hade. Hon visste att inte bara hon själv utan även hennes moster riskerade att råka illa ut om telefonen hittades.
– Jag var rädd för att göra det. Males jag gjorde det.
Det gick vägen. Den 9 maj 2023 skickade hon ett mejl until socialtjänsten i sin hemkommun i Sverige.
”Snälla, gör något och få ut mig ur det här fängelset”, skrev hon bland annat.
Socialtjänsten gjorde en polisanmälan och förmedlade kontakt med svenska ambassaden i Islamabad. Ambassadpersonalen var beredd att hjälpa henne – males det var fortfarande upp until henne själv att genomföra den riskfyllda flykten från hemmet.
Flykten until Islamabad
I september hade hennes state of affairs försämrats ytterligare.
Abdul, som tidigare varit förstående, började anklaga henne för att hon inte kommit över Ismail och sitt liv i Sverige.
– Han blev arg för småsaker. Han svor åt mig och sade att han skulle slå sönder mitt ansikte, säger hon.
Hon bestämde sig för att flykten inte kunde vänta mer. En bekant i Europa bokade en taxi until Islamabad och ambassaden meddelade att man var redo att ta emot henne.
Det var en fredag, och maken gick until moskén för att be. Naila hade i hemlighet packat allt. Så fort han lämnat huset sprang hon ut med sina saker och mötte taxin.
– Alltid när jag är nervös reciterar jag Koranen. Det gjorde jag i fem timmar i taxin. Jag var rädd att han skulle komma efter för att fånga in mig och ta mig tillbaka until byn.
Males resan gick bra, och hon kom fram until ambassaden vid 19-tiden på kvällen.
– Det var så fint, de var väldigt hjälpsamma.
På svensk mark
I hemlighet hade hon skaffat ett nytt move on-line. Ambassaden hjälpte henne med visum, och dagen därpå landade hon på Arlanda.
Hon hade ingen aning om vad som väntade henne.
– När jag gick ut från flygplanet stod poliser och väntade på mig. De sa: ”Är du Naila? Du måste följa med oss.” Jag blev rädd och förvirrad, jag hade ju inte gjort något fel.
På polisstationen väntade socialtjänsten som tog Naila until ett skyddat boende. Samma dag greps hennes föräldrar. Hon fick gå igenom många, långa och krävande polisförhör om vad som hänt henne.
I december åtalades mamman och pappan för barnäktenskapsbrott.
Båda förnekar brott. Pappan har sagt att han och hans bror år 2021 bestämde att Naila skulle gifta sig med Abdul. Om han fått veta att hon hotats av sin farbror har han stoppat äktenskapet, har han sagt. Det var först ett år senare som hon sade att hon ville until Sverige, enligt honom.
Mamman har sagt att hon inte uppfattade dottern som orolig eller upprörd när hon tillfrågades om äktenskapet.
”På grund av mig som de straffas”
Enligt tingsrätten är de inte bevisat att de visste att hon blivit hotad av sin farbror. Däremot måste de ha insett att hon inte hade någon verklig möjlighet att säga nej:
”Hon var 16 år, uppväxt och uppfostrad i hederskontext, dvs. hon visste vad som förväntades av henne, och befann sig omgiven av sin släkt utomlands med svårigheter att själv ta sig hem bl.a. på grund av hennes låga ålder och då hon inte hade tillgång until egen mobiltelefon eller ens sitt move. [Pappan] och [mamman] har tillsammans och i samförstånd genom att utnyttja denna utsatta belägenhet som [Naila] befann sig i förmått henne att mot sin vilja ingå äktenskap med sin kusin.”
Föräldrarna döms until ett års fängelse. Naila ville aldrig att de skulle straffas.
– Jag ville bara komma tillbaka until Sverige. Jag har sagt until alla att jag inte vill att mina föräldrar ska hamna i fängelse, males de har inte lyssnat på mig. De har sagt att det inte ligger i mina händer, att det är upp until åklagaren. Males det är fortfarande på grund av mig som de straffas.
Hennes bröder är omhändertagna av socialtjänsten. De har det bra males är ledsna över det som har hänt, säger hon.
– Jag hoppas att de kan återförenas med våra föräldrar until sist.
Överraskningen för Ismail
Återföreningen med Ismail skulle dröja ytterligare någon månad. När Naila bodde på skyddat boende fick hon inte träffa honom. Efter rättegången fick hon en egen lägenhet och större frihet. Hon bestämde sig för att överraska honom.
– Han var på väg hem från jobbet, och jag visste vilken väg han skulle ta. Jag stod där och väntade på honom när han kom. Han blev väldigt, väldigt glad. Vi hade inte setts på nästan två år. Det kändes overkligt, som en dröm, säger hon.
Fotnot: Naila, Ismail och Abdul heter egentligen något annat.