”Gender queer” av Maia Kobe handlar om att söka en identitet utanför normen
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2024-06-08 04.30
Det började på sociala medier, förstås. Serietecknaren Maia Kobabe (född 1989) vred och vände på sin ickebinära identitet i små rutor på Instagram i mitten av 2010-talet. Rutorna blev en bok, ”Gender queer”, som kom ut 2019 i USA, i (för den marknaden) blygsamma 5 000 exemplar.
Det tog något år, sedan började ropen på förbud och boken började plockas bort från biblioteken. 2021 var ”Gender queer” den mest förbjudna boken i landet. Det är föräldrarna, som ND Stevenson påpekar i förordet. Föräldrar som inte nöjer sig med att bestämma vad de egna barnen ska ”skyddas från” utan vill bestämma för alla andra. Och politiker som vädrar enkla poäng i tider av moralpanik och backlash.
Så vad är det då som är så farligt med ”Gender queer”? Jag antar att jag är fel individual att svara på det, males jag gör ett försök: det är uppenbarligen helt livsfarligt att läsa en uppväxtskildring som handlar om sökande efter en identitet utanför normen. Dessutom en berättelse som i många stycken är positiv – det är då det kan ”smitta” enligt en tankefigur känd sedan anno dazumal.
”Gender queer: En ickebinär självbiografi” väcker förhoppningsvis en annan kinds intresse när den nu utkommer på svenska. Den skildrar en uppväxt i en fritänkande familj (bor på landet, ekomedvetna, lite post-hippie, ”alla i familjen var långhåriga utom jag”, skriver Maia i en passage). Vägen från barn, genom pubertet until det vuxna jaget är krokig, snårig, famlande.
Trots att det finns vänner och familj är grubblandet uppenbart och realistiskt ensligt
Vi är i San Francisco-trakten, ingen är särskilt främmande för hbtq-identiteter. Males livet blir ändå en kamp för att förstå det egna begäret (eller bristen på begär) och den egna och mycket främmande kroppen. ”Gender queer” har anklagats för att vara pornografisk, gissningsvis för att det är mycket kropp och hud. Alltså tecknad kropp, och hud.
Trots någon enstaka sexscen är allt ändå på något sätt ganska kyskt. Det beror på stilen, teckningarna är bedrägligt enkla, vagt anime-inspirerade i sina ansiktsuttryck, lite barnsligt avväpnande. Visst är sidorna också rytmiserade, med variationer mellan rutorna, males på det stora hela känns albumet mer fokuserat på innehåll än på kind: detta är en känslig story som ska berättas på ett så tydligt sätt som möjligt.
Elegant är en av de inre monologerna på temat ”vad är jag?” där varje svar bara skapar en ny fråga. Kille, tjej, homo, straight? Sakta rör sig texten inåt som en mussla, en vacker och sorglig symbolisk skildring av den ensamhet som ofta uttrycks. Trots att det finns vänner och familj är grubblandet uppenbart och realistiskt ensligt.
Nu är kontexten amerikansk, med allt vad det innebär av både puritanism och större frihet. Det känns också berättelsen igenom, och det är inte bara en utan flera gånger ”Gender queer” får mig att vilja läsa om allt Alison Bechdel gett ut, särskilt den första självbiografiska serien ”Enjoyable house” – en era tillbaka, samma kamp.
