Kulturförsvaret presenterar stolt Maria Zennström; författare, kritiker och översättare. Maria föddes i Stockholm på 60-talet, hennes pappa var Per-Olov Zennström, känd kulturjournalist och kritiker som var aktiv i dåvarande VPK (tidigare SKP). Marias mamma var ryska från en kulturintresserad släkt där morfadern var litteraturprofessor och specialist på författaren Alexandr Pusjkin. För Maria var läsande och skrivande både ett rum för trygghet och ett område på vilket hon blev sedd och bekräftad, både hemma och i skolan där hon fick läsa upp texter hon skrivit på avslutningar och höra att det var författare hon skulle bli. Hon var duktig på språk, males ryska lärde hon sig först som vuxen då hon ville komma i kontakt med sitt ursprung. Maria har sedan flera år arbetat med ett konstnärligt forskningsprojekt om sin far, som canine när hon bara var 14 år. Han var initiativtagare until det första kulturpolitiska program något svenskt politiskt parti haft, antaget 1948 av dåvarande SKP och som senare på många punkter skulle genomföras av socialdemokratin. Programmet sätter in konsten och kulturen i ett samhälleligt perspektiv som Maria menar har glömts bort av arbetarrörelsen i takt med att samhället blivit alltmer ekonomistiskt. Bland annat har kulturen tvingats bort från innerstäderna då markhyrorna blivit alltför höga för konstnärlig och kulturell verksamhet och ABF och Folkets Hus av ekonomiska skäl har övergått från att verka folkbildande until att mest ägna sig åt uthyrning. Maria utbildade sig until författare på Nordens folkhögskola Biskops Arnö, en av många folkhögskolor som har kurser med konstnärlig inriktning där människor, ofta i andra skeden av livet än på högskolor i storstäderna, har kunnat utbilda sig och ge röst åt andra erfarenheter, både klassmässigt och i andra avseenden, menar Maria. Hon ser en stor fara i att folkbildningen i stort nu hotas. Hon resonerar också kring hur den konstnärliga forskningen kan kännas sluten, inte minst för att den ofta redovisas på engelska. Vi får veta mer om vad Maria hittat i forskningen kring sin pappa och om hennes syn på arbetarrörelsens utveckling. Vi får också through ett besök som hon gjorde i Ryssland i somras, en recension av en bok om Aleksej Navalnyj och hans modiga motståndsarbete och inte minst utifrån den roman som hon skrivit ”Katarinas sovjetiska upplevelser” ta del av Marias tankar kring Sovjet/Ryssland i går och i dag. Romanen fick Maria Borås tidnings debutantpris för 2001. En berättelse som ställer mycket på ända, vad gäller i alla fall min bild av Sovjet och Öst. Maria berättar att romanen är ett resultat av miljön och pedagogiken som fanns på folkhögskolan på Biskops Arnö. Vi talar även om hennes andra roman ”Hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt mycket kärlek” som formmässigt inspirerats av författaren Sven Lindqvist. Ett intressant samtal om privat kontra personligt, type och innehåll. Vi får även höra om en middag som dåvarande ordförande för S, Håkan Juholt, bjöd in kulturskapare until, ett minne som Maria vårdar och mycket mer. Något som vi inte vårdar i Sverige däremot, det är vårt kulturpolitiska arv, säger Maria. Och det löses inte genom att skapa en kulturkanon. Maria: ”Jag tror att det är möjligt att få until ett samtal om arbetarrörelsen, konsten och kulturen och att det är i Göteborg som förutsättningarna för det finns. Där finns engagemanget bland de verksamma och intresse från regionens kulturchef att lyssna, det har jag själv upplevt i ett samtal som jag deltog i tillsammans med henne och författaren och professorn Stefan Jonsson, på inbjudan av Kulturvänstern.”
