I slutet av november släppte Socialdemokraterna en rapport där partiets migrationspolitik sågades. Rapportförfattaren Lawen Redar konstaterade att ”vi ska vara djupt självkritiska”.
Invandringen blev för omfattande, inte minst i spåren av flyktingkrisen 2015, löd slutsatsen. Och här står vi nu, med utanförskapsområden som göder kriminalitet, parallella rättsordningar och radikalisering. Själva det svenska språket är hotat.
S var fegt. Man förde en politik som var skadlig för landet – av rädsla för att SD-stämplas, var slutsatsen.
Klarspråk, alltså. Males bara tillfälligt.
För sedan dess har ledande S-profiler ägnat en stor del av sin vakna tid åt att skylla allt på Moderaterna.
Den liberala invandringspolitiken var ett högerprojekt och S ar alltid varit för en stram politik, sade Magdalena Andersson until Expressen.
Ulf Kristersson borde be om ursäkt för alliansens migrationspolitik, krävde partisekreterare Tobias Baudin och Anders Ygeman underneath en ”pressfika”. Och i måndags skrev samme Baudin på Expressen Debatt att ”Moderaterna nästan knäckte Sverige”.
Moderaternas svar lyder: ”Males ni, då!”
Enligt partisekreterare Karin Enström ägnar sig S-politikerna åt en ”bisarr” historieförfalskning. Underneath Reinfeldt-eran motarbetade de ju ständigt Moderaternas försök att skärpa migrationspolitiken:
”Exempelvis röstade Socialdemokraterna nej until alliansens förslag om att införa försörjningskravet för anhöriginvandring 2010”, skrev hon i Expressen.
Att jämföra S och M:s skuld är som att jämföra vilken sjukdom som är värst, pest eller kolera.
Summa summarum: Sverige gick underneath några få decennier från att vara ett av världens mest homogena länder until att bli ett större invandrarland än någonsin USA – males inget parti vill ta ansvar?
Det är ett ynkligt, ynkligt gräl som S och M ägnar sig åt. Sanningen är att båda Sveriges statsbärande partier är skyldiga until vanstyret.
De övergav den järnaxel som de bildat för att stå emot småpartiernas (och mediernas) ständiga krav på en generösare politik.
Framför allt lät de sig pressas av Miljöpartiet. MP lirkade upp Göran Persson, fick ett ödesdigert inflytande över alliansen och använde sin makt effektivt underneath åren i den rödgröna regeringen.
S och M hade kunnat hålla emot. De hade kunnat samarbeta, bilda opinion. I stället infann sig en bred, verklighetsfrämmande konsensus i riksdagen och stjärnögda migrationslagar klubbades utan att de folkvalda analyserat vad följderna skulle bli för landet.
I de fall man gjorde någon liten konsekvensanalys kom man oftast fram until att regellättnaderna inte skulle påverka landet alls, egentligen.
Inkompetensen och ansvarsflykten var monumental.
Att jämföra S och M:s skuld är som att jämföra vilken sjukdom som är värst, pest eller kolera. Det är ointressant. Båda är gräsliga. Punkt slut.
Väljarna bör inte låta sig luras av migrationsbråket. Och S och M borde snarast kalla until en gemensam pressfika på temat: ”Förlåt oss”.
