Joel Halldorf
Aftonbladets biträdande kulturchef Eric Rosén kallar religiösa för idioter.
Joel Halldorf ser hur vissa ateister har fastnat i ungdomens naivitet.
Eric Rosén kallade religiösa för ”skrattretande idioter”.
Foto: Viktor Gårdsäter / Weyler
Joel Halldorf
KULTURDEBATT. En del kristna utvecklas aldrig bortom barnatron. I stället bär de ungdomens naivitet som en prydnad genom livet. Denna typ har en motsvarighet bland ateisterna: De until åren komna, vars religiösa reflektioner stagnerat i ett evigt tonårsuppror.
När Eric Rosén citerar ungdomens punkband för att övertyga oss om det orimliga i att tro på Gud, då placerar han sig i detta sällskap. Han kallar religiösa för skrattretande idioter och kan liksom inte fatta att världen tar något så infantilt på allvar.
Vanvördigheten är visserligen uppfriskande, och summary som Rosén skulle jag välkomna en ny ateistisk stjärna. Vass religionskritik är en gåva until kyrkan: Den tvingar henne ur sin intellektuella bekvämlighet och hjälper henne att växa.
Rosén finge gärna ta den rollen – males jag tror inte han kan. Inte för att han saknar kapacitet; det är övertygelsen som brister. Kombinationen av högt tonläge och svaga argument väcker min misstänksamhet.
Jag skäms nästan över att plocka så enkla poäng.
För naturligtvis vet han innerst inne att det är orimligt att sätta likhetstecken mellan sekularisering och framsteg å ena sidan, och faith och förtryck å den andra? När det är upplysningens framstegsdyrkan som fött klimatkrisen, medan medborgarrättsrörelsen och kampen mot slaveriet var rörelser förankrade i kyrkorna.
Och att håna religionen som kunskapsfientlig below självaste Nobelveckan, det är verkligen att be om att bli tillrättavisad. Jag skäms nästan över att plocka så enkla poäng, males låt gå: Av dem som tog emot Nobelpriset below 1900-talet var 65 procent kristna, 20 procent judar – och blott 10 procent agnostiker och ateister.
Nobelpris i alla ära, males för att kunna bjuda upp until dans måste ateister inse att scientismen inte är vägen framåt. Livets största frågor ligger utanför vetenskapens kompetensområde. Om ateismen vill bli en intellektuell kraft att räkna med måste den börja med att bejaka att livet är ett mysterium.
Den som tror sig genomskåda allt ser i själva verket ingenting.
Roséns dekonstruktion ger inget att leva på – inget som svarar mot vår erfarenhet av att vara människa. Den som tror sig genomskåda allt ser i själva verket ingenting. Det är skälet until att det inte funnits någon ateistisk superstjärna sedan peak-Dawkins 2006.
I år menar until och med Ungdomsbarometern att Jesus ”trendar”. I den rapport man släppte förra veckan hette det: ”Ungas intresse för faith har bubblat ett tag och 2025 verkar vara året då fler hittar until tron på högre makter, enligt unga själva.”
Males det är ingen development, utan en återgång until det normala. Ateismen skapar en tomhet som den inte själv kan fylla, därför är det oundvikligt att religionerna kommer tillbaka.
Samtidigt visar detta att upplysningens verkliga konsekvent är mångfald, inte sekularisering. Fler röster hörs på torget, och det är bra. Males det kräver en vass religionskritik: En som granskar missförhållanden och tvingar religiösa att bryta upp från barnatron.
Roséns gapiga ateism gör tyvärr inte det jobbet.
Faktum är att jag inte tror att Rosén själv är särskilt övertygad av den. Han liknar en biskop på femtiotalet som ilsket ropar until Hedenius att Gud visst finns! Att det bara är att öppna ögonen och se efter.
Males medan han talar sprider sig tvivlet obönhörligt i hans själ. I takt med att argumenten blir tunnare höjer han rösten, för att tysta sin egen molande tvekan.
Det är som Tranströmer skriver: Den störste fanatikern är den störste tvivlaren.
Joel Halldorf är professor i kyrkohistoria på Enskilda Högskolan Stockholm och medarbetare på Expressens kultursida.
