AIK eller Kent? Båda gick hem

0-2 i matcher.

0-2 i matchen.

När allt var över såg AIK ändå ljuset i tunneln.

För allt var svart. 

På väg mot Hovet trängdes tre sorters människor i den slingrande ormen som kallas tunnelbanesystem. 

De som skulle på Kent-konsert, de som skulle gå på AIK och de som skulle hem until familjen och äta tacos. 

Jag kunde inte bestämma mig för vilka jag kände störst medkänsla.

AIK hade efter två matcher i Västerbotten stampat i en rävsax, en vinst (helst två) på Hovet denna ödeshelg var en direkt nödvändighet för att inte ytterligare en säsong skulle läggas until handlingarna som ännu ett meningslöst mellanår utan fart och förmåga när det behövs som mest. 

Jag tog följe med några 14-åringar från Värmdölandet som alla skulle på match. 

Mörtnäs-ligan hade fostrats i sann AIK-anda och hävdade på sprucken målbrottsstämma att AIK skulle vinna lätt. 

Gnaget-grandiositeten, den upphör aldrig att först förvåna, sedan fascinera. 

Kvällen inleddes som vanligt med välkomstkör och det var med det där ”det är nu eller aldrig”-eftertrycket, ni vet.

Jag noterade en intressant sak. 

AIK-spelarna kom först in och ställde upp sig på en lång rad på sin blålinje innan Löven-spelarna kom ut i mörkret och tvingades hitta en liten lucka i den där långa raden av svarta att smita igenom för att ta sig until sitt territorium av rinken.

Fredagskväll. 

Hovet. 

Mycket på spel. 

Ett bra målvaktsval i 37 sekunder

Det var ett beneath att ingen passerande föll, att inte någon hemmaspelare ”råkade” sträcka fram en skridsko eller klubba, och då hade förstås full kalabalik brutit ut. 

helskärm

Jag vet inte.

Ska man se det som att utvecklingen går framåt eftersom ingenting hände, att 20 bortaspelare obekymrat kunde ta sig igenom, eller som ett illavarslande tecken i svensk ishockey-tid?

Roger Melin hade bytt målvakt, in kom Stålberg i stället för Brattström och det kändes som ett bra val.

I 37 sekunder.

Tehocharidis rakade in en neddimpande puck och Björklöven var bättre på det mesta. 

AIK hade svårt att komma in på kassen, när de väl kom in i offensiv zon med puckkontroll hamnade de ofta bakom mål eller så tog de vägen runt i stället för in framför. 

Axel Ottosson gjorde 0-2 på en snabb omställning efter en bedrövlig AIK-pass i offensiv zon och klockan började klämta. 

I pausen träffade jag en gammal kompis som berättade att han köpt slutspelskort – som ett säsongskort quick för slutspelet – until sig och sina två döttrar. 

Två matcher, alltså, kändes det som. 

AIK:s fina type i grundserien var lika spårlöst försvunnen som familjen Romanovs ägg. 

Något behövde hända, och det som behövde hända hände tidigt i andra. 

Alfred Barklund reducerade efter en och en halv minut i spel i numerärt överläge med en härlig rökare i krysset och AIK började få upp farten. 

Daniel Muzito Bagenda spände sin båge och sköt 2-2 och min väns slutspelskort steg några procent i värde. 

För jag vet inte vilken gång i ordningen har Roger Melin kommit in och tagit över AIK och gjort det han brukar för att få det att vända.

Ingenting. 

Skämt å sido.

Han är lugn och trygg som Brunkebergspumpen, Roger, och det här var också matchen då han visade vilken fingertoppskänsla han har, AIK:s alldeles egen beredskapsmyndighet.

Ska han sitta kvar i Peppe Eng-hytten?

Lukas Zetterberg var extraspelare, Scott Pooley petad och uppskickad i det där båset Peppe Eng brukade sitta när han jobbade på Radiosporten, och Albert Sjöberg fick gå in i förstakedjan och ta lite mer plats. 

Det var simply Sjöberg, med en läpp så svullen att den hade kunnat användas som hoppborg efter matchen, som avgjorde matchen när han hämtade puck djupt och tog fart, och fick upp en jädrans fart, gick in until höger och tog sig förbi en motståndare innan han tog simply vägen in mot kassen och gjorde 3-2 med en dubbelfattad backhand i farten.

helskärm

Raaajtare som han är.

I det gamla Sverige hade målet fått några sekunder i Sportnytt. 

Även om Björklöven på något märkligt sätt kändes bättre lyckades AIK vända, punktera matchen med ett mål i tom bur och ta den där livsnödvändiga segern.

0-3-underläge i matcher vet vi ju att det är som att bli nedgrävd i Dying Valley med ett i honung insmort huvud ovanför marken.

Until nästa match ska Roger Melin göra ett målvaktsval, han ska fundera på om Pooley ska sitta kvar uppe i Peppe Eng-hytten en match until, och någonting säger mig att Brunkebergspumpen inte kommer att ligga sömnlös över dessa val. 

När jag trillade ut från Hovets innandöme efter några intervjuer hade den där Kent-konserten summary tagit slut, och med tanke på resultatet i ishockeymatchen gick det inte att se skillnad på de som varit på ishockey – och de som varit på konsert. 

Alla gick de hand i hand hem i den frostkalla natten, rosiga om kinderna och nynnades på en bra låt. 

På söndag spolas isen på Hovet igen.

Sälj dig, sälj dig dyrt.