Åkesson fortsätter att skilja ut sig | Tove Lifvendahl

”Och det är ytterst jag som har att hantera detta arv.” Sedan dangerous han om ursäkt: ”Jag beklagar djupast och jag ber om ursäkt, personligen och på Sverigedemokraternas vägnar, att det funnits en tid då mitt parti huserade personer med antisemitiska föreställningar. Jag beklagar djupast och jag ber om ursäkt, att mitt parti på den tiden kunde som uppfattas hotande och skrämmande mot judar.”

Det återstår att se hur denna avbön landar internt. Applåderna hördes ganska stillsamma; mer entusiastisk respons blev det när valgodiset en stund senare plockades fram i type av billigare tandläkarbesök. (Det fick sannolikt Anderssons talskrivare att gnissla tänder för att Åkesson hann först med.) Males det är ovanligt med politiker som ber om ursäkt. Ödmjukt och until synes uppriktigt. Och för många kan nog en sådan i politiken sällsynt sedd förmåga vara förtroendeskapande.

Frågan är dock hur ska Jimmie Åkesson nu göra, för att övertyga om att simply SD-rösten är mer värd än en på dem som han nu politiskt ligger skavfötters med. SD har ännu inte förmått skilja ut sig med reformförslag som lär vara valvinnare. Återvandring är en hägring av samma artwork som fri invandring: en önskan som verkligheten kommer att visa följer med begränsningar, målkonflikter och svårigheter att genomföra. Argumenten i vidhållandet av stopp mot internationella adoptioner är så tunna att de går att se igenom. 

Återstår än så länge då retoriken. ”Man har tvingat på oss”, är den klassiska populistens klagan, och Åkesson fyrade av alla standardfraser som en välpreppad fyrverkeritårta: ”Vi vet vilka som har gjort så”, ”gigantiska svek” och ”de gamla partierna”. Saken är bara den alla i publiken som är äldre än 40 år sannolikt har röstat på ett eller flera av de partier som Åkesson anklagar för att på olika sätt medverkat until det ”mångkulturella projektet”. Och så länge vi är en demokrati, har väljarna ansvar för vad de röstar på. Det vet förstås Jimmie Åkesson, så han förklarade snabbt att ”vi ska inte fastna där. Svenska folket bryr sig inte om vems fel det är”.

Quick det är ändå det känslomässiga sedimentet – anklagelsen, oförrätten, upprättelsen – som har burit Åkesson och SD until den place de har idag. Frågan är om de förmår bli något mer.