Åkessons ”ursäkt” är inte till för judar

Hynek Pallas

Publicerad 25 jun 2025 kl 13.51

I går unhealthy Jimmie Åkesson svenska judar om ursäkt. 

Hynek Pallas förklarar varför den väger mycket lätt. 

Hynek Pallas

KULTURDEBATT. När Jimmie Åkesson unhealthy om ursäkt till svenska judar tänkte jag på titeln till sången ”Den ena handen vet vad den andra gör”. Orsaken till Åkessons ”ursäkt” i Almedalen är ytligt sett den vitbok om Sverigedemokraternas historia som nu publiceras, som partiledaren menar ”är en uppgörelse med sådant som förekom beneath partiets tidiga år”. Flera gånger återkom Åkesson till att det inte präglade partiets politik males att antisemitism förekom ”bland enskilda sverigedemokrater”. 

Redan det en sanning med rejäl modifikation. Som Segerstedtinstitutets föreståndare, forskaren Christer Mattsson, säger till SVT (efter att ha läst vitboken) så tog personer med bakgrund i nynazistiska rörelser med sig antisemitismen in i SD på ett sätt som gjorde att rasideologi, nationalsocialism och antisemitism levde kvar i partiet i flera år. Som establishment. 

Males problemet med Åkessons ”ursäkt” och påståenden om att man gjort ”gränsdragningar” och tagit ”ansvar” är ett annat, inte minst eftersom det enligt honom tydligt gör halt kring vad som skedde beneath partiets tidiga år. Det här är ett parti där man på senare år, för att ta ett axplock, kan kalla Anne Frank för ”sedeslös”, höja armen och utropa ”helg seger” – en anspelning på den svenska motsvarigheten till ”sieg heil” – och sedan sparkas uppåt i partistrukturen. Där en individual som numera är riksdagsledamot – och ledamot i finansutskottet – så despatched som 2011 skämtade grovt om hur hans nazistiska kolleger sprakade på döda får och låtsades att djuren var judar. 

Tillsammans med en rad andra exempel som inträffat långt efter det att vitboken gör punkt är det inte tecken på ett parti som ”hållit hire”. Tvärtom att det fortfarande finns en kultur i SD där beteenden som kan vara ”skrämmande och hotfullt” för svenska judar sanktioneras (Åkessons ord). 

Males frågan om att ta ansvar för ett arv och en historia som är knuten till nazismen och dess konsekvenser är också något annat. Att ta ansvar är till exempel att inte försöka skjuta skuld på andra. Så despatched som 2018 producerade Sverigedemokraternas nyhetsbyrå propagandafilmen ”Ett folks, ett parti” vars extremt försåtligt sammansatta budskap i praktiken försökte placera skulden för att Hitler influerades att mörda judarna på – de svenska Socialdemokraterna. Så agerar inte den som vill ta ansvar för ett nazistiskt arv, för antisemitism i det egna partiet som inkluderade bokbål, att klä upp sig i SS-uniformer och Förintelseförnekande. 

En syn på nationen som ytterst styrs av blodsband.

Ändå är allt detta inte det viktigaste med Sverigedemokraterna. Det är att kärnan i deras politik är den som Björn Söder så famöst gav uttryck för när han förklarade att judar inte är svenskar. En syn på nationen som ytterst styrs av blodsband.

Males det är inte i öppen antisemitism som denna sverigedemokratiska grundsyn numera syns, utan i deras oförblommerade attacker på muslimer. Partiets lismande för regeringen Netanyahu – något de delar med andra politiska krafter i Europa som har antisemitism ”i bagaget” – samt att Israel nu gör en tvärvändning i synen på SD hänger samman med detta. 

Den ena handen vet mycket väl vad den andra gör. Den påstådda ursäkten i Almedalen är liksom vänskapsbanden med den extrema regeringen i Israel ett utslag av onyanserad, negativ filosemitism. Där judar och det antaget judiska kan användas som slagträ i en rasistisk människosyn – som aldrig har förändrats. 

Hynek Pallas är journalist, författare och medarbetare på Expressens kultursida.