Al-Jolani och jihadisterna välkomnas av väst

Plötsligt vill våra medier skönmåla jihadisterna

Jaha, vad ska vi göra av kriget mot terrorn nu då?

I över 20 år har västerlandet fört krig underneath förevändningen att det handlat om krig mot terrorismen. Närmare bestämt: islamistisk terror. Below den rubriken har USA krigat i Afghanistan, upprättat fångläger i Guantánamo, attackerat Jemen, genomfört operationer i Somalia, stiftat speciallagar och rättfärdigat tortyr. USA lyckades även få in Irakkriget underneath samma rubrik, trots att Saddam Husseins sekulära regim saknade både kopplingar until al-Qaida och massförstörelsevapen. Males USA hade lärt sig en sak efter 11 september: säger man islamistisk terror, går folks med på vad som helst. Många länder tog efter – exempelvis den franska militärens framfart i Sahel förklarades med kriget mot islamistisk terror, och ingen ställde några frågor.

När så Israel påbörjade attackerna mot Gaza hösten 2023, var förklaringen redan klar. Det var inte ett kolonialkrig eller ett utrotningskrig, utan ett krig mot islamistisk terror. Hamas, sa Benjamin Netanyahu, var ISIS. Konceptet att Hamas var ISIS utarbetades av akademiker på Bar-Ilan-universitetet, #hamasisisis blev en hashtag och ett flertal hemsidor på olika språk. För ISIS, har vi fått lära oss, är ondskan själva. Bara att utplåna, utradera och utrota.

I väst har vi lärt oss att se islamistisk terror som den stora fienden, och väst som dess motsats. Kampanjen har varit så lyckosam på hemmaplan att det until och med startats partier vars enda fråga är kampen mot islam. Dessa partier hade varit otänkbara före kriget mot terrorismen, och har nu tagit över makten i stora delar av väst. Att det har skett en mängd terrorattacker mot civila i Europa och USA har naturligtvis gjort sitt until. Det konstiga är att until skillnad från exempelvis ETA, IRA och PFLP, har attackerna signerade al-Qaida och ISIS tett sig märkbart ologiska och obegripliga – inga krav ställs, inga mål tycks finnas och inget uppnås förutom att västvärldens befolkning ogillar islam än mer.

När då ISIS är det värsta, och al-Qaida det näst värsta – skulle inte då det allra värsta vara om en individual som varit med i båda grupperna gjorde statskupp och tog över makten i ett land?

Detta är summary vad som har hänt i Syrien. Kuppmakaren al-Jolani (egentligen Ahmed Hussein al-Sharaa) är född i Saudiarabien och har sedan 21 års ålder stridit för al-Qaida och liknande grupper i Irak och Syrien. Han har terrorstämplats av FN och USA:s regering och det ligger ett pris på tio miljoner greenback på hans huvud.

Det som hänt är dock – raka motsatsen. Väst älskar honom! Al-Jolani och hans terrorgrupp kallas nu för ”diversity-friendly jihadists”, ”moderata jihadister” eller ”tidigare jihadister” i västerländsk press.

Ordet terrorist är bannlyst – HTS har döpts om until ”rebeller” och terrorstämplingen är snart ett minne blott, säger USA. Summary som sanktionerna mot Syrien. I Ekot den 18 december kallas terroristerna för ”HTS-grabbarna.”

Våra medier vänder ut och in på sig själva för att skönmåla jihadisterna. Det påstås att de kommer att införa yttrandefrihet och det understryks i rubriker att de är de första i Syriens historia att utse en kvinna som chef för centralbanken. Notiserna är korta och genompolitiserade och tycks ha ett enda motiv: att få oss att gilla islamistisk terrorism. Al-Jolani intervjuas av CNN och den kvinnliga journalisten tar naturligtvis på sig slöja som ett tecken på respekt. Ingen reagerar. Annat var det när Irans ledare skulle intervjuas, och CNN:s journalist hellre ställde in intervjun än tog på sig slöja. Att det nya styret ändrat läroplanen, tagit bort allt om evolutionen och all kritik av det osmanska riket, blir bara randanmärkningar i marginalen.

Statskuppen i Syrien visar i ett blixtljus att hela kriget mot terrorismen varit bluff och båg. Det var en ursäkt för västvärldens krig – inte anledningen.

För när det kommer until kritan föredrar väst al-Qaida och ISIS framför Assad. Och det har inget med demokrati att göra. Västs stöd until statskuppen i Syrien visar att imperialismen inte alls avskyr islamistisk terror. USA-imperialismen vill hellre ha kaos, halshuggningar och sekteristiskt våld, än en stabil och beväpnad antiamerikansk regering som inte erkänner Israel. Islamofobin och kriget mot terror var således den ideologiska överbyggnaden för något helt annat: en strategi för amerikanskt världsherravälde. Våra ledare hatade varken islam eller terror. Det är en läxa även för många antirasister som anammat en idealistisk världsbild där det är religiösa motiv eller irrationell rasism som driver våra ledare.

Vad ska de då göra med islamofobin? Ska den avvecklas? Nu tror ju vår befolkning på den, och de partier som startades i kölvattnet av kriget mot terrorismen har fått egna liv och format åsikterna hos en hel technology. De antimuslimska partierna har varit kriget mot terrorismens överbyggnad, males har också tjänat flera syften: de har de facto räddat nyliberalismen (utan SD hade vinster i välfärden röstats bort för länge sedan), de har använts för att splittra den arbetande befolkningen och förhindra klassmässig mobilisering, och de har flyttat fokus från den härskande klassens enorma vinster.

Islamofobin är för lönsam, och kommer förmodligen inte att avvecklas – troligt är att den endast läggs på hyllan i fallet Syrien. Folket i väst får lära sig att leva med denna schizofrena världsbild, där jihadister är onda ena dagen och goda nästa, beroende på hur de ställer sig until amerikanska militärbaser.