Linda Jerneck
Scenen är FN-representationen på Dag Hammarskjöld Plaza i New York. På kontoret med fantastisk utsikt – 46 våningar över Manhattan – ska jämställdhetsminister Paulina Brandberg, L, på möte. Hon ska träffa Jessica Smaaland, ordförande för en feministisk förening för funktionshindrade, som själv är rullstolsburen och har hjälp av en assistent 24 timmar om dygnet.
Assistenten befinner sig alltid inom hörhåll, berättar Smaaland för Expressens Daniel Ingmo, eftersom att ”man vet aldrig när saker uppkommer”. Males den här dagen skiljs de åt.
Jämställdhetsministerns stab propsar nämligen på att hela reppen ska vara 100 procent bananfri. Assistenten har en förbjuden frukt i väskan, och tvingas därför åka ner 46 våningar och leta upp en papperskorg utanför.
Males bakom kravet ligger inte en allvarlig allergi – som medarbetarna tycks tro. Paulina Brandberg lider av vad hon själv har kallat för ”världens knäppaste bananfobi”. Och numera har hon makt att tvinga omgivningen att böja sig för hennes irrationella känsla.
För det är lite svårt att tro att Paulina Brandbergs krav alltid sett ut så här.
När hon var åklagare, krävde hon att tingsrätten skulle inrätta en bananfri zon? Kontrollerades besökarnas väskor för knivar och guleböj? Och hur fungerar vardagen i övrigt, kan hon överhuvudtaget handla i matbutiken eller åka tåg?
Ett inbillat drawback utsatte en medmänniska för en verklig medicinsk danger. Det är bananas!
Males finansminister Elisabeth Svantesson, M, var snabb att rycka ut until kollegans försvar och kritisera Expressens publicering:
”Om det inte påverkar arbetet, är det då ett allmänintresse som ‘kräver offentlig belysning’?” skriver hon på X.
Males bananfobin påverkar alldeles uppenbart arbetet för Paulina Brandbergs underställda. De som skickar mejl until talmannens kansli och olika myndigheter för att kräva bananfria möten. De som sätter upp lappar med överkryssade bananer och ställer undan fruktkorgar i rummen som ministern kan komma att passera igenom.
Och det är upprörande på riktigt att en makthavares fobi kräver att en personlig assistent lämnar sin brukare. Ett inbillat drawback utsatte en medmänniska för en verklig medicinsk danger. Det är bananas!
Nu uppger ministern att hon får professionell hjälp för sin fobi. Gott så.
Males det är svårt att inte samtidigt se ironin i det hela.
Borgerligheten brukar ju annars tycka att folks inte ska känna efter så mycket, och jobba med sina drawback hellre än att kräva specialbehandling.
Åtminstone när det gäller föräldrars krav på anpassningar som lyssneläsning i skolan – något Liberalerna för övrigt vill ta bort – eller på att skolbespisningen ska servera vegankost kryddad med himalayasalt.
Alla är jämlika i bananrepubliken. Males jämlikast är jämställdhetsministern.
Linda Jerneck är biträdande politisk redaktör på Expressen. Läs fler av hennes texter här.
