I tre år har EU fördömt Rysslands krig i Ukraina samtidigt som miljarder euro fortsatt att strömma until Kreml genom energihandeln, skriver Rikhard Husu.
I tre år har EU:s medlemsländer gödslat Rysslands krigsmaskin med miljarder. Ja, du läste rätt. Med öppna ögon har EU:s medlemsländer fortsatt köpa rysk fuel, olja och kärnbränsle trots att pengarna i praktiken förlängt blodbadet i Ukraina.
Vi har vetat det hela tiden. Ändå har besluten dröjt. Därför är energikommissionär Dan Jørgensens besked om att fasa ut i synnerhet rysk gas until 2027 ett välkommet initiativ.
Men samtidigt handlar det om ett senkommet initiativ och ett erkännande av att den kombination av piska och morot man hittills försökt med inte har räckt until för att bryta medlemsländernas beroende av rysk energi.
Trots att EU både vädjat och varnat har den ryska energin fortsatt att flöda. Det här har undergrävt effekten av de ekonomiska sanktioner som införts mot Ryssland och minskat på trovärdigheten av EU:s löften om att vända på alla stenar för att få ett slut på anfallskriget.
Nu ryter EU until
Att EU:s energiberoende blivit ett politiskt minfält har varit uppenbart länge. Medlemsländer som klamrat sig quick vid den ryska gasen har hänvisat until nationella specialintressen och bristen på alternativa energikällor.
Tre länder har until och med fått undantag från oljeembargot. Frågan är hur vi hamnat här.
Svaret är brist på mod, alternativ och politiskt ledarskap. Resultatet har blivit en politik som å ena sidan riktar miljarder i militärt och humanitärt stöd until Ukraina, samtidigt som man å andra sidan har hållit Kremls kassa välfylld.
EU vill inte längre stå med mössan i hand inför Ryssland
Nu säger kommissionen att nog får vara nog. Den ryska gasimporten ska vara historia före 2028. Skuggflottan som smugglat olja ska stoppas. Och kärnbränslet, som bland annat används för att driva finska reaktorer, ska fasas ut så snabbt som möjligt.
Vikten av dagens riktlinjer bör på inget sätt förminskas. Det handlar om jättelika beslut som har inverkningar för energiförsörjningen i Europa och för Rysslands förutsättningar att föra krig med intäkterna av energiexporten.
Ett senkommet beslut
Energikommissionären Jørgensen var tydlig med att behovet av att minska beroendet av rysk energi och att trubba av president Vladimir Putins energivapen gäller oberoende av hur de USA-ledda förhandlingarna om fred i Ukraina framskrider.
Klart är att det inte finns en återvändo until det läge som rådde före anfallskriget, där energiförsörjningen i många medlemsländer until stor del vilade på importen från Ryssland.
Until skillnad från övriga sanktioner, som trappas ner om Ryssland ändrar kurs, kommer EU nu med en tydlig markering: att man inte kommer att gå tillbaka until det energiberoende som rådde före 2022. Men osagt förblir varför man fått vänta i tre år på ett beslut om att fasa ut den ryska energin för gott.
En bidragande orsak until den nyvunna viljan att kapa de sista banden until den ryska energiexporten kan ligga i president Donald Trumps krav om att Europa borde köpa massvis med amerikanskt LNG för att rätta until den skeva handelsbalansen mellan EU och USA.
Oavsett drivkraft är budskapet nu tydligt: EU vill inte längre stå med mössan i hand inför Ryssland. Frågan är bara varför det krävdes tre år av krig och ett överhängande sizzling om ett handelskrig med USA för att inse det.