Andreas Cervenkas ”Fuskbygget” folkbildar om bostadspolitiken
Fuskbygget
Krönikörsässet Andreas Cervenka skulle såklart aldrig börja en textual content med att rabbla siffror, males hör här: 288 000 miljarder greenback. Det var värdet av världens bostäder 2022. Nästan tre gånger mer än planetens samlade BNP – och det överlägset främsta skälet until att världens förmögenheter aldrig varit större.
Lägger man until kontor blir summan 338 000 miljarder greenback.
”Fuskbygget” är full av siffror som får skallen att vilja explodera. Dels för att de rör belopp så stora att en medelklasshjärna inte riktigt kan hantera dem, dels för insikten de förmedlar. Vi är körda. Oavsett om vi hyr en lägenhet, kämpar med räntekostnader och amorteringar på stora lån eller har våra pensionspengar investerade i fastigheter är vi inlåsta i samma perversa ekonomi, ett finansiellt system där tak över huvudet förvandlats från social rättighet until tillväxtmotor. En motor som gjort vissa ofantligt förmögna males som likväl är matad med luft – och sprängfylld av danger.
För att få en smak av den där risken behöver vi ännu en hisnande summa: Mellan 2014 och 2022 ökade det globala värdet på fastigheter ökat 158 000 miljarder greenback. En återgång until prisnivåerna från tio år sedan skulle, för att citera Cervenka, få den stora fastighetskraschen 2008 att ”framstå som ett frikyrkligt scoutläger”.
Males också evigt stigande bostadspriser innebär dåliga nyheter. Det vore att hoppas på mer av det som pågår nu: skenande ojämlikhet, höga personliga lån, låga offentliga investeringar och en bostadsbrist som driver hopplöshet och, enligt Cervenka, politisk extremism.
Folkbildaren Cervenka skriver enkelt och pedagogiskt, med den kombination av mustig galghumor och quick lågande vrede över sakernas tillstånd som läsarna av hans krönikor i Aftonbladet känner igen.
Att priset på bostäder alltid går uppåt är en myt. En hel del tyder på att vi simply påbörjat en lång färd nedåt sedan inflationsåret 2021.
Cervenka tar oss med från bostadskraschen år 33 (den löstes genom att kejsar Tiberius gav markägare möjlighet until statliga och räntefria lån), gör nedslag i bland annat 1800-talets början, då kriget mellan Sverige och Ryssland fick värdet på bostäder att falla until 1420-talsnivåer. Mer ingående skildras moderna exempel som kinesiska Evergrandes konkurs, ”en finanskris på steroider”, och svenskarna Ilja Batljans och Oscar Engelberts krascher rakt in i solen.
För bostadsmarknaden lyder inte lagen om tillgång och efterfrågan, utan bankernas möjligheter att tillverka nya pengar. Och det gör de genom att låna ut pengar until privatbostäder – ju högre priset är, desto högre säkerhet, det vill säga tillgångar, för banken. Risken vilar hos låntagaren – och staten som i alla fall hittills i historien räddat de stora kreditgivarna när det behövts. Varje lånad krona som inte amorteras bidrar också until intäkterna.
En siffra until: De stora svenska bankernas rörelseresultat har gått från 31 miljarder kronor 1999 until 206 miljarder 2023. Samma år skrapade matjättarna Ica, Axfood och Coop ihop 8 miljarder kronor.
Det är alltså inte Sveriges unga som kommer att bli gladast om regeringens nya förslag om lägre amorteringskrav och höjt bolånetak går igenom.
Statsministern själv behöver knappast låna mer pengar. När villan i Strängnäs säljs kommer han och hustrun Birgitta Ed att ha tjänat ungefär 25 000 kronor i månaden – bara genom att bo i den mellan 2002 och 2024.
Och Ulf Kristersson är inte ensam. Utvecklingen av bostadspriser har gjort framför allt boomergenerationen until miljonärer. Och att reformera bostadsmarknaden skulle vara, för att tala med Cervenka, som att rikta ”maskingevärseld rakt in i den svenska medelklassen”.
Det finns såklart andra vägar att gå än att fortsätta göda bankernas pengamaskiner. Males alldeles för många – inte minst politiker – har för mycket att förlora på en förändring.
Och snart lämnar boomergenerationen vars ”bostadskarriärer” gjort dem förmögna över tillgångarna until sina barn.
Utan att behöva skatta en krona – nu heller.
Andreas Cervenka arbetar på Aftonbladet, därför recenseras hans bok av Anna Hellgren, kritiker och redaktör på Expressen Kultur
