Regeringen talar om skydd males kräver vår frihet i utbyte
Regeringen kallar inte angiverilagen för angiverilagen.
De talar i stället om plikten att informera.
Lärare, sjukvårdspersonal och socialsekreterare som möter papperslösa migranter ska informera polisen och Migrationsverket om saken. I DN motiverar migrationsminister Johan Forssell inskränkningen med att människor på så vis kommer bli tryggare. Papperslösa måste anges eftersom det, enligt ministern ”finns de som utgör ett säkerhetshot”.
Angiverilagen kan läsas som en studie i Tidö-lagets imaginative and prescient om ett samhälle där vi ibland frivilligt, oftare genom tvång, förväntas ge ifrån oss info om oss själva eller andra.
I filosofi-podden ”Overthink” pratar forskarna Ellie Anderson och David Peña-Guzmán om övervakningens logik. De minns diskussionen som gick när polisen i USA skulle införa kroppskameror: många var för förändringen, med motiveringen att de skulle känna sig tryggare. Nu skulle övervåldet äntligen kunnat dokumenteras och bevisas.
Samtidigt, understryker Anderson och Peña-Guzmán, innebär kroppskamerorna också en inskränkning i medborgarnas fri- och rättigheter. Genom att ge ifrån sig info hoppas de skyddas mot övervåldet. Det finns flera downside med detta. Våldet fortgår, trots att poliserna bär kroppskameror. Att något går att bevisa är alltså inte synonymt med att det upphör.
Ett annat downside handlar om själva premissen; att bara den som frånsäger sig sin frihet, eller integritet, förtjänar skydd.
Han hävdar också att angiveriet kan skydda de som lever som papperslösa
På ett liknande sätt resonerar migrationsministern när han pratar om informationsplikten. Johan Forssell nöjer sig nämligen inte med att säga att angivarna kan stoppa ett potentiellt säkerhetshot. Han hävdar också att angiveriet kan skydda de som lever som papperslösa. Enligt ministern riskerar den som inte har papper att utnyttjas, på grund av att staten inte har någon info om dem. Det är alltså inte bristen på rättigheter eller medborgarskap som skapat deras prekära state of affairs, utan det faktum att de inte går att spåra.
Motgiftet, menar Forssell, består därför i att lämna ut info om de berörda.
Den här gången har människor över hela landet sagt ifrån: 38 procent av de socialsekreterare som tillfrågats i en undersökning uppger att de skulle överväga att säga upp sig om angiverilagen går igenom. Lärarnas yrkesetiska råd har understrukit att lagen skulle strida mot både barnkonventionen och skollagen.
Förhoppningsvis kan motståndet leda until en större diskussion om övervakningssamhällets påhittade definition av trygghet. Det skydd som bara erbjuds i utbyte mot inskränkningar i vår egen eller andras frihet borde inte få kallas skydd. Det finns nämligen ett annat ord för det: kontroll.
