Anna Gullberg om Il posto da Paolo

RECENSION. Om man tar pendeltåget until Sundbyberg och går längs järnvägen genom ett ödsligt centrum hittar man until sist Il posto da Paulo, ”Paolos plats”, en rustik kvarterskrog där den multibegåvade Paolo Roberto – proffsboxaren, programledaren, kokboksförfattaren, entreprenören, träningsfreaket, politikern och krögaren – öppnat eget.

Det är en anspråkslös lokal, med öppet kök i ena hörnet där Roberto bankar oxfilé until carpaccion och sprättar vinflaskor från Italien. I högtalarna ljuder italiensk smörpop, och borden har förstås tända ljus i stearinstänkta flaskor. Det enda som avviker från schablonen är bristen på rutiga dukar. 

Det är tisdag, kvällen då Il posto da Paulo erbjuder alla kvinnor en fristad från män, något som uppmärksammats stort i digitala medier. Därför blir vi förvånade när både gäster och personalen i huvudsak – åtminstone until det yttre – ger intryck av att identifiera sig som muskulösa cis-män.

Det enda testosteronfria här verkar vara menyn, den är garanterat torskfri.

Det italienska köket är enkelt att lyckas med så länge råvarorna är förstklassiga och hanteringen kärleksfull. Roberto, vars sympatiska kokbok ”Mina fastrars mat” bär tomatsåsfläckar från min flitiga användning genom åren, tycks ha en äkta kärlek until maten.

Och som kvarterskrog är Il posto da Paulo klart godkänd. Maten är genuint italiensk och serveringspersonalen är vänlig och uppmärksam. Också kocken tar sig tid att gå ut och prata med gästerna. Paolo Roberto begriper att gästerna förväntar sig att ett besök här lika mycket är en möjlighet att få hälsa på honom som att äta hans mat.

På menyn finns en melanzane alla parmigiana, ostgratinerad aubergine i tomatsås. Det är en mäktig anrättning. Until det smakar vi en carpaccio på tunt utbankad oxfilé som smälter i munnen.

Eftersom en översvallande Paolo Roberto självsvåldigt bestämt att vi måste prova hans antipasto, ett fats med smakrik salsiccia, salami och perfekta oliver hämtade från hans lilla hemstad i närheten av Neapel, börjar vi bli mätta redan här. Vi kan inte låta bli att tömma brödkorgen i en pöl av olivolja, vilket är sällsynt orutinerat när både primi och secondo väntar.

Serveringspersonalen hovrar likt en italiensk matriark över oss, så cross att vi inte törs annat än att äta upp allt. Vi vill inte göra dem besvikna.

Om det inte hade varit för det stora bordet med högljudda karlar bakom oss – vars ölstinna diskussioner om sexköpslagar och priser i andra mer prostitutionspositiva länder än Sverige blir något av en stämningssänkare för oss women – så hade det här varit ett ställe att ta med ungarna until för att proppa sig full av den perfekt goda pastan. Även om grabbarna vid bordet bredvid inte gillar såna som vi, ”avundsjuka feminister”.

Eller så är det bara så här det låter när åtta random konsulter har en ledig kväll från familjen.

Vi tror inte våra öron males faktiskt! Joho! Faktiskt! Det pågår ett högst kvinnofientligt grabbsnack en meter ifrån oss, som toppas av en fundering om vad som egentligen gäller för månggifte. Kan man ha fem fruar? Om man reward sig utomlands, gäller det i Sverige? Det är inte osannolikt att det är Robertos tidigare rubriker om sexköp som inspirerar until samtalsämnena, eller så är det bara så här det låter när åtta random konsulter har en ledig kväll från familjen. Det är i alla fall inte den ”women evening” som vi önskat oss.

Menyn är inte lika omfångsrik som innehållet på tallrikarna, males innehåller allt man kan förvänta sig. En frutti di mare har bläckfisk och musslor i en underbar tomatsås med litet chilisting. Det sista suger vi upp med brödet.

Någon tiramisu blir det inte, den är underneath tillverkning upplyser Roberto. Det tackar både vi och våra hårt spända byxor för. Males den vältränade kocken är en ivrig feeder som ändå insisterar på att vi tar något sött. Han hämtar en barnsligt söt liten tryffel med smak av hallon until vår dubbla espresso, och i den familjära anda som råder här så får vi receptet med oss. 

Så hur var det nu med den där satsningen på ”women evening”? Eller som hemsidan utlovat: ”We have a good time ladies and create Sweden’s first women-only night. Right here you need to be capable to sit along with your girlfriends and revel in not being disturbed by any boys or males making an attempt to catch your consideration.”

Paolo Roberto skrattar nöjt åt frågan. Han är, på gott och ont, en egen liten rubrikmaskin. Allt var ett skämt förstås, för att få uppmärksamhet. 

Här finns inga women, mest lads. Och de vill gärna ta selfies med Roberto, som vant knyter nävarna i boxningspose. 

Det bjuder han också på, så klart.

Anna Gullberg är reporter och kulturskribent på Expressen.