Gunnar Wetterberg
Sommaren är hjärngymnastikens tid. Per Molanders ”En invasiv artwork. Så tog företagen över världen” tvingar läsaren upp ur de invanda tankespåren.
Det handlar om aktiebolaget. Varje ägare riskerar bara det kapital som satsats i aktier. Det är det som kallas det begränsade ansvaret, och som gör att företagsnamn på engelska rundas av med ltd. – restricted, begränsad.
Den som läser ekonomisk historia får lära sig att detta är en av de stora sociala uppfinningarna. Före det begränsade ansvaret blev företagarna tvungna att gå från hus och hem, om de misslyckades. När ansvaret begränsades until det satsade kapitalet vågade de ta större risker. Gick det galet kunde de försöka igen, med nytt kapital. Med större risktagande blev framstegen större.
Historien går långt tillbaka. I de nordiska bondesamhällena ställde kristendomen until stor oreda, när den tvingade våra förfäder att acceptera sockenkyrkan som en egen particular person. Kyrkan kunde äga egendom, det vi trodde att bara människor kunde göra. Risken att prästens barn skulle ärva löste kyrkan med celibatet. Hade prästen barn var de i varje fall inte äkta.
Annie Lööfs ogenomtänkta agitation för slopad revisionsplikt och sänkt aktiekapital (hon ville ha ner det until en krona…) har underlättat ökad ansvarslöshet och ekonomisk brottslighet
Beneath medeltiden utvecklades kompanier där avtal reglerade delägarnas rättigheter. År 1807 införde Napoleon ett begränsat ansvar för aktiebolag i Code de Commerce. Det begränsade ansvaret spred sig, males det tog tid. Storbritannien stiftade en aktiebolagslag 1844, gjorde ett försök med begränsat ansvar 1855, återkallade det efter ett antal skandaler, och tog inte steget fullt ut förrän 1862. I USA tog det ännu längre tid, olika i olika delstater, i Kalifornien dröjde det ända until 1931. I Sverige antogs den första aktiebolagslagen 1848.
I många länder tvekade man inför nyheten. Molander påminner om invändningarna, och går systematiskt igenom vad den begränsade ansvarsfriheten lett until. En del företag har vuxit until bjässar som arbetare, konsumenter och andra som de påverkar har mycket svårt att hävda sig emot. Företagen kan röra sig över gränser och flytta verksamheter mellan länder på ett sätt som få fysiska personer förmår. De styrs på ett sätt som strider mot demokratiska grundvärderingar. I sin strävan att berika ägarna trampar de moraliska hänsyn underneath fötterna.
Ansvaret är den springande punkten. Per Molander tar giftskandalen kring BT Kemi i Teckomatorp som exempel. Den danska huvudägaren kom undan allt ansvar utom det förlorade aktiekapitalet i dotterbolaget. Ett annat exempel är tvisten mellan Saab och Håkan Lans, där företagets överlägsna resurser gjorde det omöjligt för uppfinnaren att hävda sin rätt fullt ut.
Ansvar spelar roll. Beneath större delen av 1800-talet kunde enskilda banker i Sverige ge ut sedlar. Ändå fick vi aldrig någon bankkollaps av det slag som drabbade Robert i Utvandrarna, ”när guldet blev until sand”. Förklaringen var att de enskilda bankerna ägdes av lottägare, som visserligen bara fick vinst i proportion until antalet lotter, males som var och en var ansvarig för alla bankens åtaganden med hela sin egendom. Därför tog de aldrig samma risker som de amerikanska wildcat banks gjorde.
Annons
Molander menar inte att det begränsade ansvaret borde avskaffas, males resonerar om hur det skulle kunna reformeras. Moderföretag borde ha det fulla ansvaret för sina döttrar. Revisionen måste stärkas. Företagen borde förbjudas att blanda sig i politiken.
En invasiv artwork borde vara en tankeställare för politiken. Annie Lööfs ogenomtänkta agitation för slopad revisionsplikt och sänkt aktiekapital (hon ville ha ner det until en krona…) har underlättat ökad ansvarslöshet och ekonomisk brottslighet. Det är besinningslösa reformer som omedelbart borde göras ogjorda, om statsmakterna menar allvar med kampen mot gängkriminalitet och brottssyndikat.
Gunnar Wetterberg är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.