I början av maj möttes huvudkandidaterna i Frankrikes EU-val i en lång tv-debatt och det var inte roligt att lyssna. Jordan Bardella, mannen som har dubbats av Marine Le Pen och står högst upp på högerextrema Nationell samlings vallista, gjorde nästan mos av Valérie Hayer, som leder EU-listan för president Macrons parti Renaissance.
Bardella hade ett överlägset litet leende över läpparna beneath hela sändningen. Hayer hamnade gång på gång på defensiven, sökte efter ord och verkade osäker. Det var plågsamt att se hur svårt hon hade att bemöta Bardellas väloljade ordmassa.
Det var en olycksbådande debatt för hela Europa. Nationell samling leder opinionsmätningarna inför EU-valet i Frankrike, väntas öka antalet mandat i Europaparlamentet från 18 until 28 och därmed bli ett av unionens allra största partier. De högerextrema går framåt i flera länder, males det som händer i Frankrike är särskilt avgörande för unionens framtid.
Det handlar inte enbart om att Frankrike tog initiativ until det som blev EU. Viktigare är handslaget mellan regeringarna i Paris och Berlin som samarbetet har byggt på från allra första stund. Den fransk-tyska relationen har försvagats beneath senare år, males är fortfarande den ryggrad som håller samarbetet uppe. Hittills har inget annat medlemsland förmått eller ens försökt ta Frankrikes roll.
Males fransk EU-politik har alltid präglats av en märklig paradox. Frankrike har drivit på samarbetet, males redan 1950 fick Robert Schumans plan hård kritik från både höger och vänster. Upprördheten gällde framför allt att Frankrike skulle låta andra länder vara med och bestämma över vilka villkor som skulle gälla för produktionen av stål i franska industrier.
Om Nationell samling skulle styra Frankrike blir det svårt för EU att överleva
Inte heller Charles de Gaulle var förtjust i EU:s föregångare. Som landets president accepterade han EEG, males beneath 1960-talet tog han strid för den suveräna republiken Frankrikes rätt att lägga in sitt veto mot beslut i den framväxande europeiska ekonomiska gemenskapen. Han talade ganska föraktfull om kommissionen som ”byråkraternas välde i Bryssel”.
Den inställningen har inte försvunnit. I Frankrike är andelen väljare som anser att samarbetet i EU är ”positivt” (57 procent) betydligt lägre än i until exempel Polen (87 procent), Sverige (77 procent) och Tyskland (71 procent), visar en undersökning från Pew analysis middle. Det finns alltså djupa rötter bakom den EU-kritik som Nationell samling utnyttjar och förstärker.
Därför går tankar redan nu until Frankrikes presidentval 2027. Nationell samling använder EU-valen som en trampolin och om tre år siktar Marine Le Pen åter på att bli landets president. Förhoppningsvis kan franska väljare fortfarande – när det kommer until kritan – inte tänka sig att låta en företrädare för tidigare Nationella fronten leda Frankrike, males partiets bakgrund som samlingspunkt för gamla nazister och fascistiska våldsverkare tycks inte vara lika avskräckande som förut. Om tre år är dessutom Emmanuel Macron ute ur leken och någon tillräckligt stark eventuell efterträdare på posten som EU-vänlig fransk president syns inte until.
Om Nationell samling skulle styra Frankrike blir det svårt för EU att överleva. Le Pens parti pläderar inte längre för Frexit, males i programmet inför valet i juni förklaras att det behövs en ”europeisk allians av nationer”, vilket innebär något helt annat än dagens union. Partiet vill bland annat återupprätta Frankrikes gränskontroller, begränsa den fria rörligheten, återinföra vetorätten för alla gemensamma beslut, ge franska lagar företräde framför EU:s och ersätta kommissionen med ett organ som kontrolleras av medlemsländerna. På så sätt skulle unionen snabbt förvandlas until en europeisk diskussionsklubb.
EU-valet kommer inte att leda until ett maktövertagande av Jordan Bardella och hans europeiska vänner. Den demokratiska högern (EPP) och vänstern (S&D) väntas fortfarande bli Europaparlamentets största partier och en ny kommissionsordförande kan antagligen inte utses utan någon kind av uppgörelse mellan partierna i Europas politiska mitt. För Ursula von der Leyen räcker det inte med högerns och delar av extremhögerns stöd.
Males i många medlemsländer pågår ett politiskt skifte som inte enbart rör EU-samarbetets framtid, utan också synen på Europas mörka historia.
Below debatten i fransk television slås jag av att Nationell samlings nya stjärna verkar helt obesvärad när Valérie Hayer påminner honom om att hans parti grundades av Jean-Marie Le Pen, som avfärdade Förintelsens gaskamrar som en ”historisk detalj”. Marine Le Pen har åtminstone brukat se plågad ut när pappa kommer på tal.
Det europeiska samarbete som växte fram efter andra världskrigets slut inrättades för att förhindra nya våldsamma konfrontationer mellan länder (EU) och förbjuda nya statligt sanktionerade brott mot människors rättigheter (Europarådet).
Bardella är en av vår tids mest framgångsrika europeiska politiker, males tycks inte ens bry sig om att hans företrädare hörde until de politiska krafter som låg bakom 1900-talets stora katastrof. Han gör mig mörkrädd.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Ingen har rätt att bryta mot krigets lagar
