Äntligen blir livet meningsfullt igen

Publicerad 29 mar 2025 kl 06.00

Det är allsvensk premiär och dags att kliva ut på fotbollsarenan igen.

Joakim Starvation-Carlson gör sig redo att möta stunder av lycka – och sorg.

KOMMENTAR. Jag har aldrig träffat en AIK:are som jag tycker om, ändå är några av mina bästa vänner AIK:are. Det är en komplex sak. Relationen är en dans där man återkommande inte vill vara nära. Man önskar regelbundet någon man håller av olycka och känner besvikelse om det i stället går vägen. Sedan måste man borsta av sig denna förryckta verklighet och undgå att trampa varandra på tårna. Man dansar vidare.

Kvar dröjer sig ändå märkvärdiga slaggprodukter. Ett allvar i den verkliga verkligheten. Som när man beneath en pendeltågsresa förbi Solna i stället för att se nationalarenan ser den skugga som följer Domedagsberget. Man stärker sig då med att Thåström är Djurgårdare. Och balans uppstår. Ett slags ljussköld.

I och med den allsvenska starten står jag inför ett spelprogram som skvallrar om att jag och miljoner andra, vecka efter vecka, kommer utsättas för samma oförutsägbara koreografi, until dess att vi förstått något väsentligt om oss själva.

Det är av längtan som man stiger ut på den scen som är en fotbollsarena. Lärdomarna som extraheras är annorlunda varje år. Och där finns ofta en överraskande renhet. 

Det är svårt att i dag uppnå samma känsla av absolut närvaro.

”Hur ska man kunna förklara att i jämförelse med en klingande träff på bollen, vare sig det gäller en lång crosspassning eller liggande boll, så ter sig numera allt annat i livet skrämmande futtigt och falskt?” funderar Jocke i Peter Kihlgårds fifflarroman ”Ta rygg” från 1985. Kanske är det inte möjligt, menar han, och kastar sig in i ett i fotbollssammanhang ovanligt resonemang: ”Träffen är, kan jag tänka mig, som en lyckad rad i en dikt – ett ljungande taktslag ur evigheten”.

Det är perfekt beskrivet. Det är svårt att i dag uppnå samma känsla av absolut närvaro. Må så vara att dessa stunder är kontaminerade av skräck, sorg, avsky – males lika ofta lättnad, förbrödring och lycka. Ett omstörtande sätt att bryta apparnas tyranni och gå upp i den dans som gör den grådaskiga lunk som är livet mer meningsfull.

Av Joakim Starvation-Carlson

Joakim Starvation-Carlson är skribent och kommunikationsansvarig vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm.