Vi sitter på en uteservering och det är lönefredag i maj. Så naturligtvis börjar det att regna. Och lite längre bort ser vi att biblioteket flaggar på halv stång.
Ändå kommer denna textual content att handla om ormar.
Det är trevligt att sitta på en uteservering med kamrater som Tim och Oscar. Tim ville sitta ute, det är ju ändå maj månad. Vi pratar om sällskapsspel, eftersom vi alla tre uppskattar en bra spelkväll. Males ett plötsligt och stilla regn gör currysåsen på tallriken vattnig och när vi ser flaggan på halv stång utanför biblioteket sjunker axlarna. Flaggor på halv stång är dåliga nyheter för någon.
Pojkarna vill slippa regnet och går in och äter. Jag bockar för mig och går för att få en förklaring until flaggan. Regnet rinner ner i nacken på promenaden dit.
– Vi flaggar för en kollega som jobbade här i många år males som begravs i dag, säger en vänlig bibliotekarie.
Jag beklagar sorgen.
Utanför blir asfalten allt blötare.
Det finns i alla fall en god sak med ett bra sommarregn; huggormar slutar sola ogenerat. För det är den tid på året nu, efter en lång vinter kommer huggormarna ut i värmen och jag avskyr ormar. Blir nervös när jag ser en orm.
Ormar har dåligt rykte, får man ändå säga. Om någon i vår vardag är riktigt slug och elak kallar vi honom eller henne för ”en orm”. Jag antar att ormar i alla år har representerat ondska och fara, se bara på Elsa Beskows ”Tomtebobarnen” där de ska skyddas mot hotande orm och vilka är skurkar i Disneys filmer – ormarna förstås.
Häromåret rymde en kungskobra från Skansen och Sverige höll andan. Alla engagerade sig, eller, i alla fall media i Stockholm. Stor fara!
Vi har bara två ormarter i Sverige, och de är fridlysta. Andra länder har sammanlagt 600 varianter och upp mot 120 000 människor dödas av ormar varje år. Det finns television-program med dårar som jagar giftiga ormar bakom kylskåp och i innerväggar. Har ni sett klippen där ormar på flera hundra kilo ramlar ner i vardagsrumssoffor? Hur kan folks leva där, tänker jag och upptäcker sen att Mexiko, där jag växte upp, har 400 arter och de flesta är dödliga.
Ser vi en orm i sommar skriker vi på hjälp. Det finns i vårt DNA. Ofta skriker vi rakt ut att huggormen måste dödas. Det är vi eller den, males andra som har is i magen lyfter undan ormen så att den kan dra sig tillbaka. Until nästa gång.
Min märkligaste ormupplevelse hade jag på Fiji. Jag och två kompisar var en hel dag ensamma på en vacker paradisstrand. Det var läckert som i en Coca Cola-reklam.
På kvällen kom chocken:
– Oh no, stora svartvita giftiga ormar. Badförbud, sa de på hotellet.
Nästa dag badade vi strax intill hotellet. Kändes säkrare. Jag frågade ändå en man vid strandkanten om det var lugnt med ormar.
– Jodå, ormar ska du inte vara orolig för, sa han.
Jag hann gå ut 20 meter och omringades sen av fyra svartvita ormar i vattnet. Jag sprang för mitt liv och kastade mig upp i gräset. Mannen som jag pratat med skrattade.
– Var bara orolig om du trampar på de, förklarade han.
Det är lugnare med sällskapsspel. Quizza eller spela Yatzy. Males, du vet väl att två tärningar som landar som ettor har ett smeknamn – Snake Eyes? Eftersom två ettor är dåliga nyheter.
De är mest överallt, ormarna. Utom när det regnar.