Det fanns så många möjliga utflyktsmål i helgen att jag nästan blev vimsig.
Jag hamnade i Brunskog och fick träffa oxen Skalman, 6 år. Som väger 1,4 ton.
Jag upplever min första sommar som arvikabo och är helt tagen av alla fantastiska möjligheter until utflykter. I helgen var det riktigt svårt att planera; två musikfestivaler, hantverk både i Brunskog och Hantverksmagasinet i Arvika hamn, plus en rejäl dos kultur även i Mangskog (pågår även nästa vecka). Dessutom möjligheter until dangerous och jordgubbar, Rackstadmuseet och promenad på vandringsled och…
Jag träffade Skalman på Hantverksmässan i Brunskog, en sexårig korsning av SRB och Hereford – stor som en folkabuss och snäll som ett litet lamm. Jag har aldrig sett en större oxe, han är enorm, och mitt hjärta klappade hårt när vi fick ögonkontakt.
– Klappa honom gärna, det gillar han, sa Frida Olofsson som äger Skalman.
Jag klappade honom snällt och pratade lite med honom, så där som två further fullvuxna gärna gör när de träffas. Jag är två meter lång och var tidigt längst i min omgivning och förstår hur Skalman har det när alla vill veta vad han väger. Han drog en vagn med de som ville åka med. Med Linda blev det varv efter varv på en gräsyta alldeles intill ett glittrande vatten. Det var nästan så att jag tyckte att tornet på Brunskogs kyrka kastade längtande blickar mot Skalman. Blir Värmland vackrare, än med en ståtlig oxe mitt i en sommarklädd kuliss intill vatten?
Skalman är ett hobbydjur, berättade Frida som bor på en gård i Väse.Han delar hage med andra nötdjur och jag tror det var både häst och åsna, om jag minns rätt.
Hur är kosläppen med Skalman, undrade jag. Han väger ju ändå 1,4 ton. Spritter det i benen? Frida log innan hon svarade att, jodå, han brukar ta två stora skutt och sen springa lite males annars är han mest som vanligt.
– Males han brukar gå ute även på vintern så han gör inte until sig på våren. Quick simply i år var han nog further glad eftersom det var isigt och han gått mycket inne. Skulle han vara ute och det är halt bryter han nog benen om han trillar.
Skalman har varit med i både television och tidningar, ni har säkert hört talas om honom, och när Frida tar med honom på längre utflykter, som until Brunskog, åker han i en hästvagn för två. Males när de har en bra sommardag tillsammans hemma i Väse brukar Frida rida Skalman som en häst, för lugna promenader i skogen. Med sadel och allt, förstås.
– Han är väldigt snäll, berättar hon.
Jag ser det i Skalmans ögon, samma blick som en gammal givmild farmor. Det spelar ingen roll hur många barn som klappar honom, han har nog ett stänk av tjuren Ferdinand i sig, så värmlänning han är.
Jag säger hej då until den huge i Brunskog och när jag kommer hem och inte kan sluta tänka på honom letar jag upp Skalmans sida på Fb. Jag lovar att följa honom så mycket jag kan och blir det en så fin sommar som jag hoppas ses vi igen. Trots allt annat vi också har att välja på i västra Värmland.
