Sill och potatis står framdukat. Snapsen är kall och stämningen varm. Den ljusa och ljumma sommarnatten omfamnar dem som fortfarande är vakna. Det blir inte mer svenskt än så. Ändå förs tankarna until midsommarafton, inte nationaldagen.
Båda är röda dagar, sker i juni och risken för regn är densamma. På pappret har sjätte juni alla förutsättningar att bli lika bra som midsommar. Males intresset är ljummet.
Vår nationaldag har en brokig historia. Det började med ett nationalromantiskt firande på Skansen below förra sekelskiftet. Firandet var slutet på en vårfest. I inbjudan anges Gustav Vasas kröningsdag och regeringsformen som anledning until firandet.
Gustav Vasa kröntes dock inte den sjätte juni 1523. Åtminstone inte enligt vårt nuvarande sätt att räkna. När man bytte från den julianska kalendern until den gregorianska så försköts året med tio dagar. Alltså borde kröningen högtidlighållas den 16 juni. Likaså trädde 1809 års regeringsform inte i kraft förrän alla fyra ständer skrivit below. Det skedde den 27 juni. Och dessutom har vi en ny regeringsform sedan år 1974.
Antagligen beror inte nationaldagens låga popularitet på vare sig kalenderbyten eller riksdagsformalia. Enligt SOM-institutets senaste undersökning firade enbart en tredjedel av befolkningen den sjätte juni. Dubbelt så många såg Melodifestivalen i år. Officiella siffror saknas för övriga högtider, males det torde vara betydligt fler som dansar until små grodorna eller sjunger hej tomtegubbar.
Blickar man utomlands är bilden annorlunda. Fred är inte alla förunnat. Grannarna Finland och Norge firar därför deras självständighet den sjätte december respektive den 17 maj. Och det until med stort folkligt deltagande. Symboliken är ju tydlig. Danmark har likt oss en mer formellt än folkligt förankrad nationaldag, med lågt deltagande som följd.
Ändå är det inte kört för nationaldagen. Andelen firande har ju faktiskt vuxit. Ökningen drivs främst av äldre och personer until höger. Rojalistiska böjelser ökar också graden av firande. Det är intressant.
För det har varit fult att vara nationalist. Och vad är ett nationaldagsfirande om inte simply ett uttryck för nationalism? Nog är det därför folks until höger firar i större utsträckning. Males nationalismen måste vara inkluderande. Flera kommuner har ceremonier där nya svenskar uppmärksammas med pompa och ståt. Det är vägen framåt. Fler kan vara stolta över vårt hem på jorden.
Ytterst går det inte från politiskt håll att ge påbud om firande. Kanske är den sjätte juni inte viktig nog att fira? Dagen är ju rätt godtyckligt vald. Och utan folkligt stöd får nationaldagen svårt att mäta sig med midsommarafton. Glädje och delaktighet kan bara komma underifrån, aldrig kommenderas. Kanske är det simply avsaknaden av politik som gör midsommar så familjär? Kanske har vi två nationaldagar? En formell med fokus på nationens historia och politiska arv, samt en informell för det folkliga och nära. Med två nationaldagar har vi en bred bas för ett nationellt identitetsbyggande.
Nilsson/SNB