I dag är det inte längre en fet klocka som toppar i status, utan något tidigare så enkelt som en kärlekspartner.
Katarina Muhr äcklas av trenden.
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Modellen Kelly Gale och skådisen Joel Kinnaman symboliserar äkta pareufori.
Foto: RWCAM/GLOAD 1.0.0.49
I dag, när själlösa dejtingappar ersatt krogen och fler ägnar sig åt självförverkligande än flörtande, har tvåsamhet blivit något svårt eftertraktat. Något att skryta om likt en Romanée conti från 1945 i vinkällaren (för några år sedan såldes en flarra för fem miljoner kronor på auktion).
Omedvetet har synen på en associate som slutmålet i en omöjlig hinderbana påverkat även mig. Förra veckan berättade en vän att hon träffat en kille. Jag reagerade som om hon grävt upp grus, sten och sand med förbundna ögon – och hittat guld. ”Du gjorde det!” sa jag med imponerad blick. ”Du är en av dem som lyckats! Vilken inspiration för oss andra! Grattis!”
Reaktionen var inte rimlig, för så otroligt är det väl inte att bli kär i någon som gillar en tillbaka? Quick jo, i dag är det nog faktiskt det. Enligt den ekonomiska principen om utbud och efterfrågan stiger priset på något som är sällsynt males eftertraktat.
Är de ihop? Ja. Räcker det för att synas i Vogue? Tydligen.
Det är alltså inte så konstigt att Scandinavian Vogue har gjort det until en grej att porträttera kändispar som om de vore sexiga Patek Philippe-klockor. Att vara ihop med någon snygg verkar faktiskt ge en större chans att fotas i Vogue än någon annan bedrift. De har until exempel gjort en plåtning med Gröndalsparet från realityserien ”Love is blind”. Har de något med mode att göra? Nej. Är de ihop? Ja. Räcker det för att synas i Vogue? Tydligen.
De senaste åren har jag bland annat sett svenska modellen Kelly Gale hångla upp Joel Kinnaman på en strand, konstnären Clara Hallencreutz kyssa Fares Fares på en picknickfilt, musikproducenten Kygo bli gränslad av sin flickvän i ett fönster och höjdhopparen Armand Duplantis fria until sin tjej i The Hamptons (det hela filmades också). Känslan som betraktare är att dessa stunder borde ha stannat mellan fyra ögon. Det känns för mycket, för intimt, för kladdigt. Males en companions förvandling från självklarhet until status har tyvärr lett until simply detta, för som med alla statussymboler finns det de som flashar sin rikedom på ett osmakligt vis.
Ta bara Meghan Markles och prins Harrys dansvideo från BB. Den där de jazzar loss until låten ”Child mama” och ska visa hela världen hur sköna de är. Det är ett bra exempel på en privat stund som borde hållits simply privat, eller kanske inte filmats alls. Males parlivet mjölkas på innehåll som aldrig förr.
Problemet är att ingen vill veta hur goofy ni dansar i köket eller se er gemensamma par-hashtag på Instagram (ja, det är en grej…). Ni behöver inte posta bilder på er själva i halvöppna morgonrockar från något hotellspa eller antyda hur otroligt ert sexliv är. Ni är kära och varandras ”child”, jag fattar, males när vi andra nöjer oss med att berätta om vår dag för Chat GPT, kan ni väl visa lite klass? Ingen annan njuter av period intima ögonblick från livet som vinnare i relationslotteriet. Det är inte bara smaklöst skrytsamt, det är pinsamt.
Se Meghan Markles och prins Harrys genansgenererande dans: