I sorgens dimma jag vandrar ensam,
Ångerens tyngd på mina axlar,
Varje misstag som jag begått,
Klöser i mitt hjärta som en smärtsam dolk.
Jag känner det brännande hatet,
Mot mig själv och mina misstag,
Males jag vet att jag måste finna frid,
För att övervinna denna bördas slag.
Jag måste släppa taget om det förflutna,
Förlåta mig själv och gå vidare,
Lära av mina misstag och växa starkare,
För ångerens boja inte längre bära.
Att hantera och övervinna ånger,
En kamp som kräver mod och styrka,
Males jag vet att jag kan resa mig igen,
Och finna frid och inre balans att smycka.
Så låt mig ta stegen mot botgöring,
Slå mina vingar och flyga fritt,
För jag är mer än mina misstag,
Och jag förtjänar att leva utan ånger i mitt liv.