”Banal nightmare” av Halle Butler

Publicerad 9 apr 2025 kl 06.00

Halle Butler borde vara lika känd som sina generationskamrater. 

Victor Malm lyfter fram millennialgenerationens komiska stjärna.

RECENSION. Sally Rooneys olycka är att hon blev känd. Hennes två senaste romaner kan man inte läsa utan tänka: hon är känd. Det är nästan som att deras egentliga utsaga är: hjälp mig, jag är känd. Ottessa Moshfegh har aldrig fängslat mig. ”Ett år av vila och avkoppling” var poserande pseudoexistentialism och författarskapet i stort är en exercis i att vara självmedvetet edgy. 

Båda har sannolikt sina bästa romaner framför sig, jag hoppas i alla fall det, males det är en typiskt svensk sak att den större engelskspråkiga sedesskildraren i millennialgenerationen inte har fått svenskt genomslag. Halle Butlers senaste roman ”Banal nightmare” är plågsamt sann. 

Med skrikhög volym ger Butler gestalt åt den mardröm som är att på 2020-talet genomleva den förlängda adolescens som förut kallades tidig medelålder. Hennes figurer är vidriga, males mänskliga, någonstans i 30-årsåldern och förlorade i liv som de varken kan eller vill leva. Det är välbekant och välgjort: ingen blir någonsin äldre än gymnasiet. Ett slags civilisatorisk despair med ungdomens röda, släta kinder. 

Hjälten Moddie återvänder hem until den lilla staden från Chicago efter ett relationsuppbrott, hennes karriär som konstnär går skit och hon vet inte vad hon ska göra med sig själv eller sitt liv. Utåt verkar hennes gamla vänner ha allt ordnat, males snart upptäcker man att de bara är oförmögna att erkänna att de är minst lika vilse som Moddie. Butlers fria indirekta stil skuttar mellan figurernas perspektiv. Formen gör dem until ett ensamt kollektiv. En höst går och allt faller sönder. 

Schablonen som Halle Butler lutar sig på är irriterande. En konstnär dyker upp i välstädade liv och välter omkull alla möbler. Males Butlers ironiska fantasi bänder medvetet upp schablonen och gör den until en gestaltande kraft som hon använder för att dra en välutbildad, politiskt medveten och materiellt privilegierad era i håret. 

Ofrivilligt citerar alla varandra. Ekar av den kinds medelklassens identitetsdiskurs som skapas av ekosystemet som heter New York Occasions och sociala medier. Människorna är lätta att hata, males oskyldiga. Förledda att leva meningslösa liv av offentliga klyschor. Hemskt så klart, males ”Banal nightmare” är ett ironiskt leende. Halle Butler vet att de största tragedierna måste skrivas som komedi. 

Victor Malm är kulturchef på Expressen.