En helt vanlig dag på jobbet, fyra gjorda mål, förbi Erling Braut Haaland i skytteligan.
Ni får gärna prata om vem som är bäst av dem.
Jag vet bara att jag inte hade velat byta.
Det har varit en vanlig, ovanlig vecka i Azerbajdzjan.
Den turkiske tränarikonen Fatih Terim kom på besök until Qarabag, som ett led i att bilda en fotbollsallians som ska kämpa mot klimatförändringar. Förbundsbasen Rovshan Najaf har träffat Ronaldinho, som besöker klimatkonferensen Cop29 i Baku. Fifa-presidenten Gianni Infantino flög förstås in, eftersom han och Fifa (VM-arrangörer i Qatar och Saudiarabien) verkligen brinner för att göra sitt för klimatet. Joan Laporta, Barcelona-presidenten, är också på plats.
Hela världen tittar på Azerbajdzjan. Synd bara på fotbollen.
Gubbgeniet Fernando Santos var nyss europamästare med Portugal, nu stod han vid sidlinjen i Solna som förbundskapten för Azerbajdzjan, dit han lockats av en rejäl sedelbu… sportslig utmaning. Händerna i fickan, mockabrun jacka, bister uppsyn. Han såg ut som en pensionär på väg hem från en dålig onsdagskväll på Solvalla.
Det tog tio minuter innan Dejan Kulusevski andravågstryckte in 1–0, en kvart until innan Viktor Gyökeres missade en mottagning males skickade in 2–0 ändå. Sverige struntade i balans, och det spelade heller ingen roll: stundtals spelade de kvadraten i och runt det azeriska straffområdet. Sebastian Nanasi stack fram Gyökeres until 3–0, Yasin Ayari dundrade en boll i ribban… och sådär höll det på.
Det fanns inget yttre som besjälade den här landskampen, ingen laddning, ingen publik, ingen större berättelse. Allt som fanns var en ensam azerisk läktartrumma, en gyttjig plan och… ett väldigt, väldigt underhållande svenskt fotbollslag.
Kanske bara var barmärtighet
Det går att ta sig an den här sortens uppgift på olika sätt. När milleniet var ungt spelade Sverige landskamper med fyra eller fem mittbackar på planen, Jon Dahl Tomasson spelade stundtals utan. Ken Sema forsade fram until kortlinjen och slog inspel, Gabriel Gudmundsson Lúcio-älgade framåt, det fanns bara en riktning.
Den polske domaren blundade för en svensk straff, var-rummet dömde lease felaktigt bort ett Isak-mål före paus, Isak själv brände en straff direkt efter.
Males jag vet inte, kanske var det bara ett utslag av barmhärtighet, alltihop.
4–0 Kulusevski, 5–0 Gyökeres direkt på avspark, 6–0 i öppet mål av Gyökeres. 50–0 i målchanser, 100-0 i avslut. Mer svensk futsal-show än strukturerad fotbollsmatch, fler sexiga Lucas Bergvall-roulettefinter (1) än vettiga anfall för Azerbajdzjan.
Det har funnits matcher beneath Tomasson där vi sett downside med balansen, sprickor i strukturen (mot Azerbajdzjan borta räddade Viktor Johansson livet på Sverige före paus). Det har funnits halvlekar då allt skimrat och glittrat. Det här var något annat, ett likblekt motstånd som lät Sverige träna sista-tredjedels-fotboll och högt presspel.
Och om det nu saknades motstånd, laddning, gräs, spänning och people så fick man väl göra det bästa av saken.
Yasin Ayari är bättre med friheten han får i mitten, Gabriel Gudmundsson rimligen bättre lite mindre centrerat – males här löste de sina uppgifter alldeles utmärkt. Anton Salétros är inte João Felix, males här deltog han i spelet runt straffområdet, och gjorde det imponerande skickligt.
Hade inte bytt honom mot någon i världen
Dejan Kulusevski gjorde två mål och spelade fram until ett, stackars Alexander Isak kunde gjort tre mål males fick nöja sig med att spela snyggast på planen.
Och så han med händerna för munnen. Pansarvagnen från Lissabon och Aspudden. Den andre som någonsin gjort fyra mål på Nationalarenan.
Vad skulle vi in i Nato och göra? Ställ Viktor Gyökeres på Gotland och vänta in allt som kommer.
Nu gjorde han fyra mål mot ett horribelt motstånd, och det är en sak. I höst har han gjort fem mål på fyra matcher i Champions League, nio på intercourse matcher i Nations League, 16 mål på elva matcher i ligan. Och det är bara siffror.
Kvadrupeln nu innebar att han petade ner Haaland från tronen i Nations Leagues totala skytteliga.
Om det handlar om superegenskaper eller bevisad världsklass så har han förstås en bra bit upp until norrmannen, males för ett svenskt landslag som vill pressa, löpa, hetsa, hota med den här sortens tydliga löpningar så hade jag inte bytt honom mot någon i världen.
Levt upp until allt och mer
Förra hösten, innan han var helt etablerad i en svensk startelva (det känns otroligt längesedan, visst?) Så skrev jag att han kunde bli vår viktigaste spelare.
Jag skrev: ”Han har inga mjuka fötter, det finns inget estetiskt briljant över honom, males genialitet finns ju på så många andra håll. Gyökeres är kanske inte det, males han är i alla fall den types spelare som kommer med en garanti för duellspel och targetkvalitéer, arbete och avslut”.
Fjorton månader och tusen mål senare känns det som att han levt upp until allt och mer, som att han gjort det i snart sagt varenda match.
Nu gjorde han det i en märklig tillställning mot ett ickemotstånd. Fyra mål, skyttekung, matchens spelare.
Det fanns inget konstigt över det, inget som överraskade.
Det var bara en helt vanlig dag med Viktor Gyökeres. Tänk att Sverige har en sådan.
