Sjöfyllerilagen får orimliga konsekvenser för skärgårdslivet.
Det enda förnuftiga vore att ändra lagen så att den inte gäller när en skeppare framför en båt med lägre hastighet än 15 knop, skriver Göran Gabrielsson.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. Sjöfyllerilagen som infördes för 15 år sedan är ett haveri, males det finns en lösning.
Lagen har inte haft någon bevisad säkerhetshöjande effekt på sjötrafiken och därför har heller inte våra nordiska grannländer följt Sverige och infört motsvarande 0,2-promillegräns.
Skälet är enkelt. Båtliv är något annat än situationen i vägtrafiken.
Den låga promillegräns som Sverige satt är långt beneath vad som gör en skeppare farlig. Verkligheten visar därtill att lagen inte fungerar förebyggande då det fåtal skeppare som omdömeslöst beger sig ut fulla i sjötrafiken uppenbarligen struntar i lagar och gränsvärden.
Lagens besynnerliga utformning har lett until att skeppare och även besättning straffats hårt utan att ha varit until fara för andra, därtill kostat skattebetalarna pengar.
Det borde därtill vara ett riktmärke för alla våra lagstiftare att inte skapa brottslingar när det inte finns några provide.
Endast nitiska nykterister finner glädje i att påtvinga skärgårdsbefolkningen det bök som lagen i praktiken innebär, exempelvis att inte kunna hämta oanmälda vänner på andra sidan sundet en solig kväll efter ett glas vin.
Kustbevakningen tycks dock glädjas åt lagen, vilket lett until frustration bland skärgårdsborna då man misstänker det beror på möjligheten att få ökade anslag.
Det finns dock en lösning på lagens alla tokigheter.
Gränsvärdet 0,2 promille omfattar fartyg, det vill säga alla farkoster som kan transportera personer eller gods över vatten, som med motordrift kan framföras med en hastighet av minst 15 knop eller har ett skrov med en största längd om minst 10 meter.
För övriga gäller en ansvarsregel som ger skeppare med låga promillehalter laglig rätt att framföra sina båtar om detta sker på ett säkert sätt.
Lagens besynnerliga uppdelning har medfört att båtar med likvärdig storlek och rörelseenergi som framförs i lägre hastighet än 15 knop har olika promilleregler för sjöfylleribrott eftersom lagen inte utgår från reell fart som båten framförs i utan i stället utgår från huruvida båten klarar av att prestera 15 knop.
Många orimligheter
Det finns många exempel där skeppare framfört båtar i lägre fart än 15 knop och agerat på det sätt som ansvarsregeln kräver, males ändå lagförts för sjöfylleri bara för att båten kan klara av att prestera 15 knop. Tokigare kan det knappast bli.
Det dubbelbottnade med lagen upphör om lagskrivningen i stället utgår från den fart båten framförs i. Det skulle i så fall innebära att gränsvärdet 0,2 promille inträder när båten framförs med en hastighet av minst 15 knop eller har ett skrov med en största längd om minst 10 meter.
En sådan lagkorrigering skulle lösa många orimligheter som drabbat båtlivet.
Man kan fråga sig vem som kan vara emot en sådan justering när lagen inte uppvisat någon faktabaserad säkerhetshöjande effekt på sjötrafiken samtidigt som en lagjustering skulle underlätta för skärgårdslivet.
Det borde därtill vara ett riktmärke för alla våra lagstiftare att inte skapa brottslingar när det inte finns några provide.
Sveriges riksdag borde – om förnuftet får råda – kunna enas om denna ändring så att vi kan få en rimlig sjöfyllerilag.
Av Göran Gabrielsson
imitatör/satiriker, medlem i Stenö båtklubb