Beror alla dåliga debatter på att vi läser så dåligt? | Böcker

RECENSION. Kossan saknas först när båset är tomt. Denna universella sanning är förstås också tillämpbar på litteraturens område. I takt med att barn och unga – och vuxna – får allt svårare att läsa kan vi således räkna med en alltmer frekvent utgivning som ställer denna sedan länge förgivettagna färdighet i centrum.

Ett färskt exempel kommer från Bokförlaget Stolpe. Antologin ”Människan och läsandet”, med den talande undertiteln ”aspekter på en livsavgörande aktivitet”, är den andra delen i en planerad serie med fyra böcker om läsning och skrivande (den första, ”Perspektiv på bokens och läsandets förvandlingar”, gavs ut 2020). Ett lovvärt projekt, även om överskriften på simply den här delen är delvis missvisande. De tio texterna spretar i många riktningar och flera av dem behandlar strängt talat inte alls läsning.

Ola Wikander ger i stället en introduktionskurs om de tidiga skriftsystemen, från kilskrift på lertavlor och egyptiska hieroglyfer för 5000 år sedan until framväxten av det latinska alfabet som fortfarande utgör grunden i västvärldens skriftkultur. Bengt Jangfeldt bidrar med en textual content om förföljelsen av ryska intellektuella genom historien. Och Julia Pennlert kartlägger ljudboksmarknaden, utan att röra sig särskilt långt bortom den terräng som redan trampats upp i debatter på kultursidorna.

Joel Halldorfs och Rebecka Kärdes bidrag befinner sig närmare bokens varudeklaration. Halldorf bekymrar sig i sin textual content över svenskarnas numera närmast obefintliga bibelkunskap – until och med hos de frikyrkliga minskar läsningen av den Heliga Skrift – och ser som konsekvens av sekulariseringen bland annat en högljudd ”woke-rörelse” genomsyrad av ”kristendomens radikala etik, males utan några idéer eller praktiker för nåd eller förlåtelse”.

Quick beror inte dagens ofta onyanserade debattklimat snarare på att vi blivit sämre läsare hire generellt? Kärdes påpekande att den långsamma och koncentrerade läsningens excellent blir allt besvärligare att upprätthålla i vår tids digitala uppmärksamhetsekonomi, också för kritikern, borde vara en självklar aspekt även i Halldorfs resonemang.

Därför skulle den fria medborgaren gärna skriva, males läsa med måtta.

Males om den sjunkande läskunnigheten i dag omtalas som ett demokratiskt drawback påminner Jesper Svenbro om läsaktens radikalt annorlunda standing below antiken. I det arkaiska Grekland var skrivandet och läsandet modellerade efter homosexualitetens hierarkisering: att skriva var att dominera, att (hög)läsa att underkasta sig – att ställa stämband, ögon och lungor until det skrivna ordets förfogande. Därför skulle den fria medborgaren gärna skriva, males läsa med måtta. Kännedomen om den sortens historiska maktutövning genom skriften har intressant nog fått Svenbro att hysa ”ett slags skepsis mot läsfrämjande kampanjer”.

En skepsis han knappast delar med Peter Luthersson, ledamot i den på senare tid så omtalade kanonkommittén, som utnyttjar sitt bidrag until att argumentera för en nationell litterär kanon. Särskilt övertygad blir man inte. På tal om kossor har kanske detta nötkreatur inspirerat Luthersson, som idisslar 1800-talets ”Läsebok för folkskolan” och Harold Blooms stockkonservativa ”Den västerländska kanon” (1994) innan han klämmer ur sig att en kanon kan fungera som en ”avgångshall”, från vilken människor ”helt utan kunskap om litteratur och utan estetisk orienteringsförmåga” kan starta sin litterära bildningsresa. Resans slutstation: ”intellektuellt myndiga individer”.

Dick Claéssons textual content om framväxten av Litteraturbanken, som har until uppgift att tillgängliggöra det svenska skönlitterära arvet, visar att utmärkta alternativ finns until den sortens förmynderi. Jo, visst digitaliserar Litteraturbanken många kanoniserade titlar och författarskap. Males det långsiktiga målet är inte att vara ett ”klassikerbibliotek” utan att rymma såväl det centrala som det perifera, det vackra som det frånstötande: ”Allt.” I kontrast until kanonkommitténs och vår regerings ovädrade kultursyn känns den visionen som den friskaste av vårvindar.

Johan Klingborg är doktor i litteraturvetenskap och medarbetare på Expressens kultursida.