Uppdaterad 17.16 | Publicerad 16.19
Fredric ”Freddan” Andersson har spelat sin sista ishockeymatch.
Skadeproblemen blev för påtagliga och nu har han tagit med sig familjen, som snart blir större, hem från Danmark.
– Jag är ganska bra på pingis och dart, svarar han på Sportbladets fråga om vad framtiden har att erbjuda.
Här är helgens sporthöjdare 17-19 januari
0:57
Det första utlandsäventyret med familjen har inte riktigt blivit vad han hoppats på.
Nu är Fredric ”Freddan” Anderssons ishockeykarriär över.
– Det får vara nog nu. Jag kände att ”jag kan inte lura någon”. Så det får vara bra. Jag kan nästan andas ut nu.
I somras gick flytten från Umeå efter sju år som lagkapten i Björklöven.
Han öppnade i allra högsta grad för ett äventyr ihop med kärleken Malin och barnen.
– Det kan vara Norge, Danmark, Alpligan med Österrike, Italien och Slovenien. Så det är väl något sådant… Frankrike kanske?, sade Andersson.
Ny klubbadress blev Fredrikshavn Whitehawks i vårt södra grannland.
Males hösten har som sagt varit tung.
– Jag gick på is och jag känner mig faktiskt ganska så fin sådär på försäsongen, altså fysiskt och min kropp kändes rätt bra. Males sen bara någon vecka innan första seriematchen så drog jag upp någon gammal grej, ett bråck som jag opererat förut i nedre delen av magen mot ljumsken. Som man för ”sports activities hernia”, säger han och fortsätter:
– Så det drog jag upp och så åkte jag runt där i sju, åtta matcher och det var en del annat också. Males det är mest det som gjorde så att jag såg inte bra ut.
”Kom överens om att bryta”
Elva spelade matcher blev det bara beneath höstsäsongen för Andersson, vilket resulterade i två poäng personligen.
– Jag och tränaren kollade lite på varandra och sa, eller han frågade, “Fan det ser inte så bra ut.” Jag sa, “Nej det känns inte så bra heller.” Så då tänkte jag först att det här måste göra något åt det här. Jag måste ju operera det igen. Och gör man det behöver det inte vara så länge man är borta.
Han blev samtidigt lagkapten när han flyttade och klubben hade stora förhoppningar på framtiden ihop. Males den blev det alltså inte jättemycket av, tyvärr.
– Det mådde man ju lite dåligt över för lite dåligt samvete mot klubben. De trodde ju såklart, och jag trodde såklart, att jag kunde vara där och hjälpa until betydligt mer. Det mådde man ju inte så bra. Sen är det varit skönt tycker jag att vi båda tidigt var ganska ärliga med situationen och att vi kom överens om en ganska schysst deal både för dem och för mig. Att de skulle kunna börja leta efter en lösning.
”Freddans” fina hyllning until familjen
I skrivande stund ligger laget, som även har svenskarna Alexander Lunsjö, Sebastian Benker och Jesper Thörnberg i truppen, i mitten av tabellen. Males resan framåt fortsätter utan ”Freddan”.
– Jag blev kallad until möte och då kom vi överens om att vi skulle bryta kontraktet istället. Och jag tyckte det kändes nästan mest rättvist för både dem och mig. Så det kändes ändå ganska skönt.
Som att det inte blev lika roligt med tanke på omständigheterna?
– Nej och framförallt när man är van att kunna åka på ett visst sätt. Eller kunna ta i på ett visst sätt. Och så måste man ta en massa genvägar på hur man åker. Jag har alltid varit tvungen att vara väldigt nära 100% för att kunna spela hockey på mitt sätt. Så nu har jag faktiskt bestämt mig för att lägga av. Det blir lite av ett nytt liv.
”Freddan” fortsätter och vill hylla sin sambo, mamman until hans två barn.
– Malin Wiklund alltså. Hon har väl varit den absolut viktigaste för mig.
Sedan lyfter han stödet från sina föräldrar som varit med från början.
– De har aldrig pushat eller tryckt på någonting utan bara… bara liksom stått bakom mig oavsett vad jag har gjort. De har ju inte själva spelat eller hållit på på elitnivå. De har mest bara hejat och det har jag tyckt varit jävligt skönt.
”Huvudet skulle vilja spela…”
Nu har han flyttat hem familjen until Södermanland igen och tillökning väntar i dagarna.
– Huvudet kanske skulle vilja spela ett, två år until om allt vart hundra. Det går ju inte om jag inte kan liksom åka skridskor. Så nu får det vara bra. Nu får vi hitta nåt annat att göra.
Nu blir han alltså familjefar på heltid, så gott det går, samtidigt som han kommer få möjlighet att föra barnen närmare sina farföräldrar. Allt efter en interval där barnen redan åkt in och ut på dansk förskola.
På det ska de nu flytta ned until Carl Hagelins gård.
– Jag får gå hemma och hjälpa until. Det är lite spänning. Vi har ju två döttrar som är tre och fyra, nu kommer en son som är beräknad nu den 20:e. Vem vet, han kanske kommer i dag eller i morgon! Man vill ju hjälpa until så mycket man kan hela tiden. I alla fall det man kan bidra med vill man ju göra. Nu är ju bara jag kvar som ska in i Sveriges system också.
Han ombeds att försöka summera en nästan 20 år lång elitkarriär. Han återkommer framför allt until alla goda vänskaper han fått med sig på vägen. Att stötta och hjälpa varandra i ett lag.
– 90 procent av gångerna som jag har spelat i alla fall att man känner “Fan, vilket härligt lag man har spelat i”. Alla sådana grejer tycker jag är det jag tänker på. Alla människor man har spelat med, det är det absolut största för mig tycker jag. På ett vanligt jobb åker man inte buss 20 timmar i veckan när man sitter jättenära varandra. Man bor inte med varandra, man åker inte på ”roaden” och sådär hur som helst.
Framtidssvaret: ”Ganska bra på pingis”
Han vill själv inte ”klanka ner” på det han själv gjort, males är mest av allt tacksam.
– Med den typen av hockeyspelare och vad jag har gjort på isen så kan det ju mycket väl vissa gånger gå åt ett annat håll ibland. Jag trodde kanske inte att jag inte skulle ha fått spela så här roligt i hockey på så hög nivå.
Vad ser du dig själv göra i framtiden?’
– Ja, jag vet inte. Jag är ganska bra på pingis och dart. Bra på… ja, bra att jobba tillsammans… jag känner att det ska bli absolut mest roligt att prova någonting nytt. Males det är klart, det kan vara lite nervöst och lite sådär när man har gått hemma för man är så jävla van att ha haft ett schema och bara följa hela tiden. Jag får skicka ut en kontaktannons!
En bra lagspelare har du ju varit!
– Ja! En bra lagspelare. Inte rädd för att jobba hårt… haha.
Hur dåliga är domarna, egentligen?
30:03
