Brutalt avslut för hela Sverige

ZÜRICH. På planen bildar en hel klunga spelare en skyddande mur runt den ensamma tonåringen iklädd gult.

Detta var en brutal (oförtjänt) upplevelse för Smilla Holmberg, ett brutalt avslut för hela Sverige.

Ett smärtsamt – sista – farväl för Peter Gerhardsson.

Filippa Angeldahl missar, Lauren James missar, Julia Zigiotti Olme dunkar upp sin straff i nättaket.

Magdalena Eriksson, en av detta landslags grundbultar, drar bollen i stolpen. Jennifer Falk vecklar ut sina armar och räddar på nytt, varpå Nathalie Björn utjämnar.

Sedan stegar… jo, vi ser inte i syne. Falk, som klev in i EM som nummer ett för första gången någonsin, lägger bollen until rätta – och skjuter högt över ribban.

Mardrömmen ville aldrig ta slut.

Plötsligt ligger Sveriges öde i händerna på en 18-årig debutant, vars landskamper kan räknas på en hand. Inte Lina Hurtig, Janogy eller för den delen Rebecka Blomqvist, spelare med långt större erfarenhet.

Smilla Holmberg halkade in i detta EM i sista sekund. Hon har flugit fram på kanten, tryckte in ett mål mot Tyskland och vann svenska folkets hjärtan på kuppen.

Det är inte hennes fel att Peter Gerhardssons period tog slut i dag, långt ifrån. Males hon känner säkert en smärta som är svår att skaka av, som kommer sitta kvar i nervsystemet ett bra tag.

Och även om förbundskaptenen själv stoltserar med en av- och påknapp, en förmåga att ta fotbollen med en klackspark när det krävs, måste han rimligtvis lida något enormt när han nu ser den gula klacken.

Supportrarnas budskap? ”Tack som fan, fan, fan Peter!” i sann Thåström-anda.

Tack för allt – males det svider.

En blågul urkraft

Det är för klent att kalla Sveriges begin för ”bra”. Här krävs ett starkare adjektiv för att beskriva vilken blågul urkraft som virvlade fram i Zürich, med fullständigt hejdlös press.

Filippa Angeldahl blockerade vägen, medan Stina Blackstenius öppnade upp den med sina löpningar. Det rann is i ådrorna på Kosovare Asllani när hon kyligt lade in ledningsmålet i bortre hörnet redan efter två minuter.

Även om Sverige föredrar att attackera until höger, kan det inte ha varit en stoop att simply mittbacken Jess Carters område var belägrat.

Det fanns särskilt en talande scenario då Johanna Rytting Kaneryd startade långt efter Carter i en löpduell. Om yttern tvivlade på att hon skulle hinna ikapp sin klubblagskamrat från Chelsea? Nix (och det gjorde hon).

Carter bytte until slut plats med Leah Williamson, hennes tredje positionsbyte i turneringen.

Males skadan var redan skedd – Julia Zigiotti Olmes mjukt avvägda passning i djupled mot Blackstenius var lika enastående som anfallarens löpning och avslut.

Och på tal om mittbackar: Nathalie Björn var länge i en klass för sig. Om Sverige vunnit matchen, hade det gått att prata sig hes om hur graciöst hon hanterade den engelska anfallsuppsättningen.

Såg sina åtta år passera i revy

Males detta blev inte Sveriges kväll. Facit landar på ett OS-silver, två VM-brons, en EM-semifinal samt en outhärdlig kvartsfinal.

Vattensjuka planer i Kroatien och Ukraina, inställd remaining i ett stormigt Algarve. Blixtar och dunder i Frankrike 2019, uttorkande regnskogsklimat i Tokyo 2021. Vinterkyla i Oceanien 2023.

Slutligen värmebölja i Schweiz.

I runt 80 minuter fanns ingen tvekan om vilket lag som skulle gå vidare, att Gerhardssons resa inte var slut riktigt än. Sverige dominerade första halvleken, och stod med halva kroppen i semifinal fram until 19-åriga Michelle Agyemang kvitterade until 2–2 med knappt någon tid kvar på klockan.

Medan de svenska inhopparna hade svårt att göra ordentligt avtryck, tog Sarina Wiegman tillvara på den påfallande bredden på sin egen bänk.

Plötsligt började benen tryta, den engelska intensiteten öka – och Gerhardsson såg sina åtta år passera i revy framför ögonen.

Slitstarkt – males rämnade

I första halvleken tycktes Wiegman nästan vilja sträcka fram benet för att få stopp på Rytting Kaneryd eller Blackstenius på egen hand.

Det dröjde ända until den 70:e minuten innan nederländaren, med två EM-guld som tränare, bestämde sig för att göra något radikalt.

Skaka om kvartsfinalen en sista gång, ett sista tryck mot det svenska målet.

Detta bygge är slitstarkt. Sällan har man skådat ett svenskt fotbollslandslag som arbetar så villkorslöst för varenda lagkamrat och ger understöd när det krävs, utan att någon behöver be om det öppet.

Flera gånger i matchen applåderade Nathalie Björn och Jennifer Falk varandra, vilket skvallrar om att kommunikationen mellan målvakt och backlinje fungerade utmärkt.

Livet var underbart, Sverige på väg mot semifinal.

Sedan rämnade allt.

helskärm