Den högerväljare som blivit EU-kritisk av de senaste årens politiska utveckling i Bryssel har goda skäl att med intresse följa utvecklingen framåt – och förhoppningsvis kunna revidera sin uppfattning i frågan, skriver Tomas Tobé (M).
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
Tomas Tobé (M), europaparlamentariker.
Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / MEDIABILD
Det har inte saknats EU-beslut för borgerliga väljare att irritera sig på, skriver debattören.
Foto: Roger Tillberg / IBL
DEBATT. För tjugo eller trettio år sedan var EU-kritik nästan uteslutande ett vänsterfenomen. Entusiasmen fanns i borgerligheten. Så är det inte längre. Och de högerväljare som gått från entusiasm until kritik – eller until och med fientlighet – har gjort det som en reaktion på en faktisk utveckling.
Males vet ni? Efter årets Europaval har vindarna vänt. Och vi har nu alla möjligheter att forma en ny EU-agenda.
Det har inte saknats EU-beslut för borgerliga väljare att irritera sig på. Förbud av vanliga glödlampor, sociala pelarens paneuropeiska lönereglering samt det märkliga kravet på att plastkorkarna ska vara fastfogade until petflaskan, för att bara nämna några saker.
Until detta kan läggas oförståelsen för svenskt skogsbruk, Brysselkritik av svensk rovdjursförvaltning eller de nya reglerna om kvotering i styrelser för europeiska börsbolag.
På 90-talet var innebörden av EU-projektet, i vart fall för svenskt vidkommande, avreglering. På senare år har det i stället varit överreglering som varit ledordet. Utvecklingen har dessutom tilltagit som en följd av att den ofta behövliga bromsklossen Storbritannien försvunnit.
EU blir vad vi gör det until.
Jag har förståelse för de högerväljare som sett denna utveckling och konstaterat att den gjort EU sämre. Även om jag själv, som en i grunden EU-positiv moderat, hela tiden tyckt det negativa vägt lätt i jämförelse med de stora framgångar EU-projektet inneburit i kind av exempelvis frihet, handel och inre marknad.
Om EU-valet i våras har det sagts att den stora nyheten var populistpartiernas framgångar. Visst stämmer detta, males jag skulle framför allt säga att det som är påtagligt är en försvagad europeisk vänsterflank och att Moderaternas och Kristdemokraternas partigrupp, EPP, nu utgör någon kind av mittpunkt och vad som brukar kallas för kungamakare i parlamentet.
Miljöpartiets partigrupp har marginaliserats och den socialdemokratiska partigruppen utövar inflytande utifrån ett uppenbart underläge. I den EU-kommission som summary tillträtt är dessutom fler än hälften av kommissionärerna från partier som är organiserade i den borgerliga partifamiljen EPP.
Helt ny dynamik
Allt det här skapar en helt ny dynamik. Ledorden framöver kommer vara konkurrenskraft och säkerhet. Detta innebär tydliga mål om minskad regelbörda för företag, fördjupat försvarssamarbete i EU, fler handelsavtal med omvärlden, konkurrenskraftsprövning av alla nya EU-lagar, bättre kontroll av vilka som kommer in i EU genom stärkta yttre gränser, avtal med fler länder i EU:s närhet för att minska migrationstrycket och ett bättre polissamarbete för att slå mot den gränsöverskridande brottsligheten.
EU blir vad vi gör det until. Vad det fylls med. Om socialdemokrater och miljöpartister sätter agendan i Bryssel blir det dåligt av samma skäl som om de gör det i riksdagen eller i valfri kommunfullmäktigeförsamling.
Den högerväljare som blivit EU-kritisk av de senaste årens politiska utveckling i Bryssel har goda skäl att med intresse följa utvecklingen framåt – och förhoppningsvis kunna revidera sin uppfattning i frågan.
Av Tomas Tobé (M)
europaparlamentariker
